Folkpartiet liberalerna gjorde tidigt ett klart och otvetydigt
ställningstagande för svenskt medlemskap i Europeiska
unionen (EU). Det är grundat i vår liberala övertygelse att
det mellan demokratier inte bör finnas gränser som skiljer
människorna åt och reser hinder mot samarbete, ömsesidig
förståelse och vänskap.
Den europeiska gemenskapen är ett unikt
samarbetsprojekt utan tidigare historiska motsvarigheter
eller motsvarigheter i andra delar av världen. EU är en
organisation som i första hand skall koncentrera sig på att
hantera uppgifter på de områden där nationella beslut är
otillräckliga och ineffektiva och där gemensamma lösningar
krävs. Det handlar bl.a. om möjligheterna att driva en
effektivare politik mot arbetslösheten och mot
miljöproblemen och om att stärka demokratin och den
ekonomiska utvecklingen i Östeuropa.
Folkpartiet liberalerna vill använda EU-medlemskapet
bl.a. för att motverka nationalismens och många
nationalstaters mörka baksida i form av revirstrider, yttre
konflikter, etniska motsättningar och oförmåga att lösa
gränsöverskridande problem. Den liberala Europavisionen
präglas av både närdemokrati och internationalism.
Internationalismen rymmer ödmjukhet och nyfikenhet
inför det som är annorlunda, men också ett rikt mått av
stolthet över det Sverige självt har att komma med. Sverige
skall inte vara med i EU för att passivt anpassa sig utan för
att delta, påverka och förändra.
Insyn och demokrati
Folkpartiet liberalerna kommer att arbeta för ett starkt
EU-parlament.
Val till Europaparlamentet kommer att hållas i Sverige den
17 september i år. Inför detta val kommer folkpartiet
liberalerna att genomföra ett rådslag i folkpartilandet om den
politik och de frågor som folkpartiet bör betona i EU-
samarbetet. Resultatet av detta rådslag kommer sedan att
ligga till grund för det valmanifest som partiet kommer att
presentera inför EU-valet, samt tjäna som vägledning för
partiet inför EU:s översynskonferens 1996.
Inför folkomröstningen om EU-medlemskapet i november
1994 presenterade folkpartiet liberalerna en valplattform.
Den avsåg att tydliggöra de argument och prioriteringar vi
som liberaler uppfattar som viktigast. Vår kampanj inför
folkomröstningen betonade således EU som freds- och
samarbetsprojekt, vår solidaritet med östra Europa och vårt
ansvar för en väl fungerande demokrati, respekt för att
mänskliga rättigheter och välfärd utvecklas också där, EU:s
betydelse för ett effektivt miljöarbete samt sist men inte
minst EU-medlemskapets avgörande betydelse för ekonomi
och välfärd i vårt land. I folkomröstningen röstade 84 %
av folkpartisympatisörerna ja till medlemskap (källa:
SIFO)!
Det höga valdeltagandet och det starka stödet för
Europatanken bland liberaler bedömer vi bland annat beror
på att man inom folkpartiet liberalerna på ett tidigt stadium,
t ex
i partimotionen ''Sverige i Europa'' i januari 1991 och
sedan i brett upplagt programarbete under 1992, började
diskutera vad folkpartiet och liberaler skall ha medlemskapet
till, dvs våra visioner och bakomliggande motiv, och inte
endast huruvida vi var för eller emot svenskt medlemskap i
EU.
Som metod för att göra framtida ställningstaganden är
detta en viktig erfarenhet. Europaintegrationen måste
utvecklas till en politisk fråga som engagerar de politiska
partierna, svenska folket, medier och organisationer på
bredden och på djupet och inte tillåtas bilda ett eget fack och
t ex hållas åtskild från övrig politisk debatt.
Förutsättningarna för detta bör vara goda i vårt land, med
vår långa tradition av folkbildning. Ett villkor är dock att de
politiska partierna och deras företrädare förmår och vågar
diskutera de emellanåt komplicerade avvägningar som
Sverige kommer att ställas inför.
När en grundlig diskussion väl har förts, t ex om de
institutionella förändringar av EU som kan komma att
föreslås för att möjliggöra utvidgning öster ut, eller inträdet
i EMU:s tredje fas, bör de svenska politiska partierna driva
dessa frågor på normalt parlamentariskt vis och redovisa sina
slutsatser inför väljarna före riksdagsval. Vi ser inte att det i
någon av de frågor inom EU som Sverige nu eller inom den
närmaste tiden skall ta ställning till -- och där Sverige till
yttermera visso har vetorätt eller bestämmer själv -- behöver
anordnas en ny folkomröstning, så som t ex
en del företrädare för nej-sidan i Sverige har hävdat.
Folkpartiet liberalerna kommer att verka för att Sverige
aktivt engagerar sig i diskussionen om EU:s institutionella
frågor. Det gäller bl.a. förbättrad demokrati, folklig
förankring och effektivitet i EU:s beslutsfattande,
fördjupning och utvidgning av EU, konkretisering av
närhetsprincipen, EU-parlamentets roll m m.
Enligt
vår uppfattning är det angeläget att demokratin i EU
fördjupas dels genom en klarare definition och tillämpning
av den s k närhetsprincipen, dels genom att parlamentet ges
en starkare ställning och tydligare kontrollerande funktion.
De europeiska liberalernas vision är att ministerrådets
lagstiftande befogenheter efter hand överförs till ett
parlament med två kamrar. Den första kammaren skulle
ersätta dagens ministerråd och bli en kanal för
medlemsregeringarnas vilja, som i en parlamentarisk
demokrati självklart måste vara förankrad i det nationella
parlamentet. Den andra kammaren skulle svara mot dagens
direktvalda Europaparlament, men med utvidgade
funktioner. Två aspekter finns särskild anledning att fästa
uppmärksamheten på: dels att även nationella partier i
opposition, och därmed alla medborgare, på dessa sätt blir
representerade då beslut fattas på EU-nivå, dels att EU:s
lagstiftningsarbete blir mera öppet för insyn och den
demokratiska kontrollen av lagarnas tillämpning effektivare.
Inför ministerrådets möten har riksdagen möjlighet att i
riksdagens EU-nämnd framföra synpunkter till svenska
regeringens representanter. Folkpartiet liberalerna kommer
att medverka till att denna arbetsordning under det närmaste
året utvecklas i pragmatisk anda så att den blir en effektiv
form för samråd.
Offentlighet inom EU
Folkpartiet liberalerna anser att Sverige, tillsammans
med likasinnade medlemsländer, skall verka för ökad
öppenhet och större insyn i EU:s organ och i EU:s
beslutsprocess.
Arbete med ökad offentlighet har redan inletts i EU.
Sveriges uppgift som medlem blir att driva på och
understödja detta arbete. Ett led i detta är att bidra med
svenska erfarenheter av bl.a. en unikt långvarig tradition på
det tryckfrihetsrättsliga området.
Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
Folkpartiet liberalerna anser att EU skall utgöra en
hörnsten i Europas framtida säkerhetsordning.
Den europeiska integrationen har bidragit till att tränga ut
farliga nationalistiska föreställningar och intolerans. Det har
spelat stor roll för hela Europas stabilitet och säkerhet. Nu
är den stora utmaningen att fylla ut de tomrum som den
kommunistiska kollapsen skapade i öst och att avväpna den
på sina håll snabbt växande aggressiva nationalismen och
finna vägar att hantera svårartade etniska konflikter som de
i Kaukasus.
Målet för svensk säkerhetspolitik är oförändrat att utan
underkastelse hålla Sverige utanför krig. Från liberal
synpunkt är det av central betydelse att en ny
säkerhetsordning byggs i Europa för att värna och främja
fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Avgörande inför
framtiden vid valet av säkerhetsordning blir dels
utvecklingen i Östeuropa, dels i vilken grad den viktiga roll
USA spelar för Europas säkerhet består.
I en framtida säkerhetsordning utgör EU en av
hörnstenarna. Den ursprungliga målsättningen för EU var att
cementera freden mellan dess medlemsländer,
enkannerligen mellan Tyskland och Frankrike. En fråga vid
regeringskonferensen 1996 och i dess utvidgningsdiskussion
är EU:s eventuella ansvar även för ansökarländernas
säkerhet och stabilitet, och vilka former detta i så fall skulle
ta sig.
Det ligger i Sveriges intresse att Europas framtida
säkerhetsordning blir så stark som möjligt. I den mån Sverige
aktivt kan bidra till detta ökar vårt lands och Nordens
möjlighet att leva i fred.
Folkpartiet liberalerna har en öppen attityd till hur den
framtida säkerhetsordningen skall utformas. Partiet har
redan tidigare -- bl.a. i föregående års EU-motioner -- ställt
sig bakom tanken på en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik inom EU, som vi själva är med och utformar.
Folkpartiet liberalernas syn på EU och biståndspolitiken
utvecklas i vår biståndspolitiska motion.
Frihandel
Folkpartiet liberalerna anser att EU:s handelspolitik
måste bli mer frihandelsvänlig, särskilt gentemot Öst- och
Centraleuropa.
Det är ett centralt svenskt intresse att EU:s handelspolitik
blir mer frihandelsinriktad än den idag är. Det är viktigt för
konsumenterna i EU och för de länder utanför EU som
genom god konkurrenskraft, kompetens och arbetsvilja vill
förbättra de materiella villkoren för sin befolkning, inte
minst länderna i tredje världen och Öst- och Centraleuropa.
På så sätt är en stark frihandelspolitik även ett instrument för
fred och god ekonomisk utveckling, som båda är viktiga
förutsättningar för framväxten av en väl fungerande
demokrati.
De senaste 20 årens liberala frihandelsrevolution i
världshandeln är det med stor sannolikhet ekonomiskt mest
positiva som hänt u-länderna under deras tid som oberoende
stater. Det är angeläget att Sverige är pådrivande för att EU
medverkar till att denna utveckling kan fortsätta. Denna
fråga utvecklas i folkpartiet liberalernas biståndspolitiska
motion.
Det protektionistiska instrument som används i EU
omfattar tullar, kvantitativa begränsningar, missbrukande av
anti-dumpningsregler m m.
Enligt nu ingångna avtal kommer i huvudsak dessa
instrument att avvecklas gentemot Öst- och Centraleuropa
fram till 1998. Det är viktigt att så sker även i praktiken och
att inte ett slags handelshinder ersätts av något annat
konkurrenshinder eller av politiska påtryckningar på
exportländerna att hålla igen exporten av känsliga produkter
eller minimipriser.
För Europas utveckling, och Sveriges i synnerhet, är det
av helt central betydelse att Öst- och Centraleuropa utvecklas
ekonomiskt snabbt och på ett stabilt och uthålligt sätt. Ökad
produktion och sysselsättning för export är i detta
sammanhang av största betydelse. Om dessa länder inte för
evigt skall bli beroende av biståndsgivarnas prioriteringar
snarare än de egna, eller av internationella lån, är de
inkomster som ökad export ger avgörande bl.a. för ländernas
möjlighet att importera. Det gäller i nuvarande ekonomiska
fas framför allt ländernas behov av investeringsvaror, tjänster
och kunnande.
Folkpartiet liberalernas inställning är att frihandel
gentemot Östeuropa är det allra viktigaste långsiktiga medlet
för att skapa en snabb och god ekonomisk utveckling i denna
del av världen. Vi vill att Sverige som medlem skall arbeta
utifrån detta.
Sverige, EU och Norden
Folkpartiet liberalerna vill använda medlemskapet i EU
till att stärka samarbetet i Norden.
Det nu inledda Europasamarbetet ersätter inte Sveriges
deltagande i andra globala eller nordiska sammanhang utan
bör tvärtom stärka förutsättningarna för såväl det nordiska
samarbetet som Sveriges engagemang inom FN.
Tillsammans med Danmark och Finland bildar Sverige en
nordisk gemenskap inom EU. Detta bör leda till ett stärkt
samarbete mellan dessa tre länder. Samtidigt har vi ett ansvar
för att också utveckla kontakterna med Norge och Island.
Självfallet bör Sverige medverka till att inom EU tillvarata
Norges och Islands intresse på samma sätt som Danmark
hittills har varit hela Nordens ''EU-ambassadör''.
Jobben och det ekonomiska samarbetet
Folkpartiet liberalerna anser att Sverige i största möjliga
utsträckning skall använda EU som instrument för att
bekämpa arbetslösheten i Europa.
Arbetslösheten är kanske Europas främsta gissel. Närmare
20 miljoner människor är arbetslösa i Västeuropa. Land efter
land har erfarit att dess handlingsfrihet i en alltmer
internationaliserad ekonomi är beskuren. Endast genom
samarbete kan Europas regeringar skaffa sig instrument för
att utveckla sina ekonomier mot ökad sysselsättning. Därför
har också sysselsättningen och den ekonomiska politiken
under senare år fått en central roll i EU:s diskussioner.
Som medlem har Sverige under denna punkt två områden
av särskild vikt att bevaka, dels vår erfarenhet av
arbetsmarknadspolitik, dels EMU.
Inom EU har arbetsmarknadsfrågorna under senare år fått
betydligt högre prioritet än tidigare. Nu utformas en
gemensam strategi för tillväxt, jobb, ekonomisk stabilitet
och låg inflation.
Den vitbok som antogs första gången vid toppmötet i
Bryssel i december 1993 innebär en omfattande
handlingsplan med följande huvudelement:nationella
insatser för att förbättra arbetsmarknadernas funktionssätt
(utbildning, flexibilitet, aktiv arbetsmarknadspolitik,
skatteregler för att underlätta nya jobb etc)fullt utnyttjande
av den inre marknadentranseuropeiska nätverk för
transporter, miljö och energiinfrastruktur för
informationsteknologifinansieringssamarbetesocial
dialog.
Som förutsättning för vitbokens handlingsplan gäller
sunda makroekonomiska förhållanden, frihandel, solidaritet
och decentralisering. De ekonomiskt sett mest betydelsefulla
åtgärderna åligger det länderna att enskilt besluta om och
genomföra, men viktiga delar av handlingsplanen ligger på
gemenskapsnivån.
Vi vill i detta sammanhang ta upp frågan om finansiering
av vissa av de transeuropeiska nätverken. Det förslag som
finns om att Kommissionen skall ges rätt att i eget namn
emittera obligationer motsätter vi oss. Om Kommissionen
skulle ges egen rätt till upplåning skulle det kunna få
vittomfattande konsekvenser för finansieringen av EU:s
verksamhet, och skulle motverka den strävan som måste vara
Sveriges att ifrågasätta de stora utgifterna för jordbruk, samt
att redan nu bädda för en omprioritering av
strukturfondsmedel till förmån för Öst- och Centraleuropa i
samband med Visegradländernas och Baltikums
medlemskap. Ett system för bättre kontroll innebär därför att
lån tas antingen via de nationella budgetarna eller EIB, eller
statliga insatser av de länder som närmast drar nytta av de
aktuella infrastrukturinvesteringarna. Sverige bör alltså
avstyrka emitteringsrätt för EU-kommissionen.
Utifrån likartade motiv menar Folkpartiet liberalerna att
regeringen måste ägna budgetfrågorna i EU stor
uppmärksamhet. Det skulle bli anmärkningsvärt med tanke
på den vikt dessa frågor gavs av Sveriges regering och
opposition i förhandlingsskedet och våra problematiska
offentliga finanser om inte Sveriges regering dels med hög
profil även driver budgetfrågorna i EU-samarbetet, dels att
regeringen tar initiativ och uthålligt driver frågorna hur man
minimerar förekommande fusk med bidrag och stöd från
EU:s budget. Därvid bör man lägga märke till att grunden
för fusk och bedrägerier ofta är förekomsten av omfattande
regleringar och konkurrensbegränsningar, bl.a. inom EU:s
jordbrukspolitik. Avreglering, frihandel och enklare regler är
följaktligen ofta de mest verkningsfulla åtgärderna mot fusk
och bedrägerier, men bör även kompletteras med ökade
kontroller och sanktionsmöjligheter.
En ökad stabilitet i räntor och valutakurs ligger i Sveriges
eget intresse. Som en liten och öppen ekonomi med ett starkt
beroende av internationell handel och internationella
finansiella marknader påverkas Sverige i hög grad av snabba
och massiva rörelser på kapitalmarknaderna. Dessa rörelser
har vuxit i omfång och styrka under senare år och
kulminerade i valutastormarna 1992--93, som bl.a.
omöjliggjorde den fasta växelkursen mot omvärlden.
Sverige kan inte ensamt försöka bromsa eller utestänga dessa
rörelser. En realistisk väg till ökad stabilitet och möjlighet
också för ett litet land att påverka penningpolitiken går via
det ekonomiska och monetära samarbetet, EMU, vars
fortsatta utveckling finns beskrivet i Maastrichttraktaten.
EMU skall förverkligas stegvis. Övergången från dagens
system till den tredje fasen, i vilken en gemensam
centralbank och en gemensam valuta upprättas, fattar EU-
länderna beslut om 1996, under förutsättning att en majoritet
av medlemsländerna då uppfyller de s k
konvergensvillkoren. Dessa är kriterier som beskriver
inflation, räntor, statsskuld, budgetunderskott och stabil
växelkurs. Det kommer att dröja innan Sverige, och för den
delen många andra EU-länder, klarar dessa villkor mot
bakgrund av de stora obalanser som finns i ekonomin. Icke
desto mindre anser vi det viktigt att poängtera att dessa
''krav'' som ställs på svensk ekonomi är sådana som vi under
alla omständigheter har anledning att sträva mot att uppfylla.
I finansplanen ges en felaktig beskrivning av Sveriges
inställning till EMU i medlemskapsförhandlingarna, och den
givna beskrivningen reser frågan om den nuvarande
regeringen backar från den samordnade
förhandlingsposition som utformades mellan dåvarande
opposition och regering. Finansplanen: ''Sverige har i
medlemskapsförhandlingarna gjort klart att Sverige inte
kommer att förhindra detta arbete (med inriktning på
europeisk ekonomisk och monetär union)'' (prop
1994/95:100, bilaga 1, s 22). Sveriges tidigare inställning har
dock varit betydligt mera positiv till EMU, nämligen att vi
välkomnar arbetet. Det slogs bl.a. fast när
medlemsförhandlingarna inleddes den första februari 1993:
''Sverige vill deltaga i den framväxande ekonomiska och
monetära unionen'' (... och ...) ''ett slutligt svenskt
ställningstagande avseende övergången från den andra till
den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta
utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i
fördraget''.
Huruvida Sverige kommer med i EMU:s tredje fas beror
på oss själva: dels måste vi föra en sådan ekonomisk politik
att inträdeskraven kan uppfyllas, dels skall Sveriges riksdag
fatta ett aktivt beslut innan inträde sker. När Sverige
uppfyller konvergenskraven har vi en oavvislig rätt att vara
med i EMUs tredje fas, även om det mot förmodan skulle
finnas länder som skulle motsätta sig det.
EU och socialpolitiken
Folkpartiet liberalerna anser att Sverige aktivt skall verka
för att EU inom ramen för sin legala kompetens skärper sin
kamp mot dopning och alkohol-, tobaks- och drogmissbruk.
En ambitiös socialpolitik förutsätter en stark ekonomisk
bas och främjas därför av den europeiska integrationen.
Maastrichtavtalet ger denna del av samarbetet ökad tyngd.
Den nationella välfärdspolitiken, t ex pensioner,
sjukförsäkringar och barnomsorg, beslutar dock varje enskilt
land om, vilket också ligger i linje med närhetsprincipen. En
fortsatt nationell beslutskompetens på dessa områden bör
Sverige slå vakt om.
För att den fria rörligheten skall fungera i verkligheten får
dock inte ländernas sociala skyddsnät och välfärdspolitik
vara utformade så att de i praktiken diskriminerar människor
som vill arbeta, etablera sig och bo i flera länder. Tvärtom
bör den vara utformad så att den underlättar en fri rörlighet.
Den fria rörligheten innefattar självklart inte narkotika.
Kampen mot droger kräver ökat internationellt samarbete. Vi
vill att samarbetet för att minska narkotikaproblemen
intensifieras inom EU. I detta samarbete kan Europol komma
att spela en viktig roll liksom förstärkningen av de yttre
gränskontrollerna.
Den mera tillåtande attityd till narkotika som man kan
finna på sina håll i enskilda medlemsländer ska Sverige
bekämpa genom att bilda koalitioner med andra länder med
samma uppfattning som Sverige. Sverige måste gå i spetsen
för den restriktiva drogpolitiken!
Alkoholproblemen måste ges ökad uppmärksamhet inom
EU. I vissa europeiska länder dominerar WHO:s,
Världshälsoorganisationens, perspektiv på alkoholfrågorna
och där förs redan i dag en strikt alkoholpolitik.
Vi ser det som en viktig uppgift för Sverige att tillsammans
med likasinnade inom EU bilda opinion för en striktare
alkoholpolitik. Folkpartiet liberalerna anser att WHO:s mål
om minskad alkoholkonsumtion skall vara vägledande också
sedan Sverige inträtt i gemenskapen.
Ett jämställt Europa
Folkpartiet liberalerna vill att Sverige skall ta ledningen
i kampen för att stärka kvinnors ställning i Europa.
Arbetet för jämställdhet i Europa vinner på att även
Sverige och Finland nu är EU-medlemmar. Nu bör rösten för
ökad jämställdhet vara starkare i EU. På detta område har
Sverige mycket att tillföra och bl.a. vår strävan efter jämnare
könsfördelning inom beslutande församlingar bör prägla vårt
arbete. Vi bör föregå med gott exempel genom att själva
upprätthålla en jämn könsfördelning av de företrädare vi
utser från Sverige till poster i EU-sammanhang.
Miljön
Folkpartiet liberalerna anser att Sverige måste aktivera
EU:s arbete för att förbättra miljön.
Miljöförstöring känner inga gränser. Därför krävs
internationellt samarbete och gemensamma beslut både för
att identifiera och för att lösa problemen. Problemen är ofta
globala och kräver för sin lösning insatser av alla världens
länder. Men ofta är regionalt samarbete viktigt, inte minst i
det tättbefolkade Europa där produktion och konsumtion
ligger på en hög nivå. Genom sin överstatlighet kan EU fatta
effektivare beslut och föregå med gott exempel. EU kan
också med tyngd och auktoritet agera i internationella fora.
Som medlem av EU får Sverige inflytande över den
gemensamma miljöpolitiken. Det är angeläget att Sverige
aktivt tar tillvara denna möjlighet. Vi bör verka för att mer av
ekonomiska styrmedel används för att främja miljöanpassad
konsumtion och produktion, samt hindra miljöskadliga
utsläpp.
Skatteväxling, dvs ökad beskattning av miljöfarliga
utsläpp och lägre på mänskligt arbete, har varit viktiga led i
folkpartiets politik i regeringsställning och i EU-
sammanhang.
Koldioxidutsläppen måste begränsas för att minska
riskerna för en växthuseffekt. Det kan ske till exempel
genom miljöavgift på koldioxid. Men om ett enskilt land
inför eller höjer en befintlig koldioxidskatt kan effekten bli
att produktionen flyttar. För den globala miljön är inget
vunnet med detta. Det är angeläget att EU inför en
koldioxidavgift. Eftersom den betraktas som en skattefråga
kan den idag inte införas genom ett majoritetsbeslut inom
EU. Miljöavgifter bör istället betraktas som just miljöfrågor
och kunna beslutas i den ordningen i EU.
Inom EU skall normalt inte finnas några gränshinder för
varor. Även om ett EU-land undantagsvis kan hindra import
av produkter av hänsyn till miljön måste vi sträva efter att få
en gemensam fri marknad på miljövänliga villkor, där
enskilda länders undantag förblir undantag. Det skulle gynna
både konsumenter och miljön. Men om ett land vill behålla
eller införa strängare lagstiftning för att skydda miljön, eller
människors hälsa eller säkerhet kan så ske under bestämda
förutsättningar, t ex
miljömärkning av produkter på ett sätt som inte
diskriminerar producenter med avseende på ursprungsland.
Folkpartiet anser att det är angeläget att Sverige verkar för
att EU utvidgas till Östeuropa. En sådan utvidgning
möjliggör att Sverige mer aktivt kan medverka till att
miljöföroreningarna i Östeuropa minskar.
Jordbruket
Folkpartiet liberalerna anser att Sverige skall verka för att
EU:s jordbrukspolitik reformeras och import från Öst- och
Centraleuropa möjliggörs i ökad utsträckning.
Sverige bör som medlem i EU verka för en avreglering av
den gemensamma jordbrukspolitiken och en ökad frihandel
av jordbruksprodukter, inte minst import från Öst- och
Centraleuropa.
Genom medlemskapet öppnas nya marknader och
möjligheter för det svenska jordbruket och för export av
svenska livsmedel. Svenska livsmedelsproducenter har nu
rätt att producera och exportera på så gott som likvärdiga
villkor med andra inom gemenskapen. Den fria importen
gynnar svenska konsumenter genom en ökad prispress, ett
större urval och större spännvidd i kvalitet och priser.
Jordbrukspolitiken är samtidigt ett av EU:s mest
problematiska politikområden. Över hälften av den
gemensamma budgeten går till jordbruksstöd. Så länge detta
förhållande tillåts råda innebär det att en utvidgning av
gemenskapen till Östeuropa omöjliggörs.
Regional balans
Folkpartiet liberalerna anser att Sverige skall utnyttja
EU-medlemskapet som ett komplement i vår regionalpolitik.
För alla regioner i Sverige, och särskilt i Norrland och vissa
delar av södra Sverige plågade av svag tillväxt och hög
arbetslöshet, är det helt avgörande att hela Sveriges ekonomi
präglas av mer dynamisk privat företagsamhet och bättre
tillväxt. Förutsättningarna för detta är väsentligt bättre nu när
Sverige är med i EU än om vi hade hamnat utanför.
Medlemskap i EU gör det möjligt att få del av EU:s
regionalpolitiska stöd, vilket är ett viktigt komplement till
vår egen regionalpolitik.
Infrastrukturen
Den s k Christoffersengruppen har lagt förslag om
Transeuropean networks (TENs) som avser att medverka till
skapandet av nätverk inom transport-, tele- och
energisektorn. Det är folkpartiet liberalernas strävan att
dessa skall kunna genomföras som planerat och beslut tas
sommaren 1995. Vi gör dock reservationer beträffande
finansieringen som tagits upp ovan och att hänsyn bör tas till
projektens negativa och positiva betydelse för miljön. Vidare
bör hänsyn tas till den snabbt förbättrade konjunkturen i flera
EU-länder vid bestämningen av projektens tidsprofil, och att
tidigare planer beträffande Norges medverkan i TENs bör
stödjas trots landets nej i EU-folkomröstningen den
28/11 1994.
Folkpartiet kommer att i positiv anda behandla förslag
riktade till medlemsländerna från kommissionen beträffande
olika satsningar på IT-teknologi och kommunikation (TEN-
TNA, TEN-ISDN, samt TEN-IBC).
Avslutning
Folkpartiet liberalerna ser medlemskapet som ett redskap
för att påverka utvecklingen i vårt eget land, i Europa och
världen. Vårt liberala engagemang för det internationella
samarbetet stannar inte vid EU:s gränser. En viktig uppgift i
EU blir därför att verka för att unionen blir betydligt öppnare
och mer solidarisk mot omvärlden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en stärkt roll för EU-
parlamentet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatteväxling för miljön,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU-kommissionen inte bör få
rätt att emittera obligationer i eget namn för att finansiera
transeuropeiska nätverk,3
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Öst- och
Centraleuropa får fritt tillträde till marknaderna i EU för sina
produkter som ett led i en kompromisslös, uthållig och
ideologiskt central del av vår liberala Europavision,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att miljöavgifter
beslutas som miljöfrågor och inte skattefrågor i EU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fortsatt restriktiv alkohol- och
tobakspolitik och om opinionsbildning mot dopning och
alkoholmissbruk inom EU,4
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett aktivt EU-samarbete för att
bekämpa droger av alla slag,4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges roll som pådrivande för
en avreglering av, och om minskat stöd till, EU:s
jordbrukspolitik,5
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det framtida nordiska samarbetet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av det
infrastrukturella samarbetet,6
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om offentlighet inom EU.1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av ett svenskt
engagemang i budgetfrågorna inom EU,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bekämpningen av fusk och
bedrägeri förutom genom bättre sanktionsmöjligheter
genom bl.a. avreglering och frihandel.7
Stockholm den 18 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)