Motion till riksdagen
1994/95:U409
av Martin Nilsson m.fl. (s)

Antipersonella minor


Användandet av s.k. anti-personella minor i konflikter
orsakar dagligen ett ofattbart mänskligt lidande. Antalet anti-
personella minor som spridits i konflikter i över 60 länder
har uppskattats till ca 100 miljoner. Offren för detta
inhumana vapen kan räknas i hundratusental.
Värst drabbade är länderna i den s.k. tredje världen där
dessa minor skapar ett helvete på jorden för miljontals
människor. Plastminor exploderar i händerna på barn.
Kvinnor som samlar ved och bönder som arbetar på fälten
förlorar sin syn, armar och ben när minor utan förvarning
exploderar. Varje steg på landsbygden i Afghanistan och i
Kambodja har blivit en minröjningsoperation. Minorna har
förvandlat bördiga jordar till ''dödens fält'' för miljoner
bönder i tredje världen.
Mot denna bakgrund är det mycket glädjande att Sverige
nu har tagit initiativ för att få till stånd ett totalförbud mot
anti-personella minor. Regeringen har i
regeringsförklaringen hösten 1994 deklarerat att ''Sverige
skall aktivt verka för ett internationellt förbud mot
antipersonella minor''. Den ståndpunkten återupprepades
bl.a. av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén i hennes
anförande inför FNs generalförsamling 11 oktober 1994.
Hösten 1995 anordnas en konferens för översyn av FNs
vapenkonvention. Det svenska förslaget, som har ett solitt
stöd i riksdagen, om ett totalförbud mot anti-personella
minor har dock ännu bara fått stöd av ett fåtal länder, och
mycket tyder på att man vid översynskonferensen endast
kommer att besluta om små förändringar av konventionen.
Förslag har förts fram om att tillåta de anti-personella minor
som har en självutlösningsmekanism och förbjuda de som
inte har det. Vinner det förslaget gehör lindras problemen
som minor orsakar endast till en del. Ett sådant partiellt
förbud blir svårare att övervaka, det blir svårt att motivera
fattiga länder att bara använda dessa dyrare minor och inte
de billiga, och till syvende och sist kommer även dessa minor
att drabba civilbefolkningen urskiljningslöst om än under
kortare tid.
För att stärka stödet för det svenska kravet på totalförbud
mot anti-personella minor borde Sverige föregå med gott
exempel och själv i sin militära planering ej använda sådana
minor. Att besluta om ett unilateralt förbud mot anti-
personella minor skulle öka möjligheterna för Sverige att
internationellt få igenom sitt krav på totalförbud.
Företrädare för försvaret har hävdat att de anti-personella
minorna är nödvändiga dels som en beståndsdel i
landminsystemen i sin helhet, dels för vissa funktioner där de
används isolerat. Vanligt är att anti-personella minor används
som skydd mot röjning av stridsvagnsminor.
Mycket tyder dock på att nyttan med anti-personella minor
ur militär synvinkel är överdriven. När det gäller
användningen av dessa minor som skydd mot röjning av
stridsvagnsminor är det troligt att den funktionen inte längre
är lika viktig i modern krigföring. I ett krigsscenario med
dagens snabba, mekaniserade förband erbjuder
stridsvagnsminor ensamma ett tillräckligt försvar. Det finns
också moderna stridsvagnsminor med inbyggt skydd mot
röjning. Arméchefen Åke Sagrén har i juni 1994 också sagt att
''trampminor inte är av avgörande betydelse för det svenska
försvaret''. I samma veva erbjöd han sig att ''direkt ta bort''
en av de mest använda anti-personella minorna, truppmina
10, ur de svenska vapenförråden.
Även internationellt har den militära nyttan av anti-
personella minor diskuterats. Det amerikanska
försvarsdepartementet slog i en studie 1994 fast att en rad
antaganden och förutsättningar måste vara uppfyllda för att
dessa minor skall ha någon avgörande effekt i framtida
krigsscenarier. ''Det är ytterst tveksamt om dessa antaganden
och förutsättningar kan uppfyllas'', heter det i studien.
Rapporten pekar också på mindre inhumana alternativ till
dessa minor.
Somliga anser att det inte spelar någon roll om ett land går
före på detta område. Vi anser att de har fel. Det skulle ha
ett mycket stort symbolvärde om vi, utöver att vi med kraft
agerar internationellt, också kunde säga att vi själva tagit bort
dessa ofattbart inhumana vapen ur vår egen arsenal. Det
skulle visa att vi inte bara pratade utan också satte handling
bakom orden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen fortsätter att med kraft
driva kravet på ett internationellt totalförbud mot
antipersonella minor,
2. att riksdagen begär att regeringen inför ett unilateralt
totalförbud mot tillverkning, export, lagring och användning
av antipersonella minor.1

Stockholm den 25 januari 1995

Martin Nilsson (s)

Ulrica Messing (s)

Tomas Eneroth (s)

Urban Ahlin (s)

Annika Nilsson (s)

Lars U Granberg (s)
1 Yrkande 2 hänvisat till FöU.