Användandet av s.k. anti-personella minor i konflikter orsakar dagligen ett ofattbart mänskligt lidande. Antalet anti- personella minor som spridits i konflikter i över 60 länder har uppskattats till ca 100 miljoner. Offren för detta inhumana vapen kan räknas i hundratusental.
Värst drabbade är länderna i den s.k. tredje världen där dessa minor skapar ett helvete på jorden för miljontals människor. Plastminor exploderar i händerna på barn. Kvinnor som samlar ved och bönder som arbetar på fälten förlorar sin syn, armar och ben när minor utan förvarning exploderar. Varje steg på landsbygden i Afghanistan och i Kambodja har blivit en minröjningsoperation. Minorna har förvandlat bördiga jordar till ''dödens fält'' för miljoner bönder i tredje världen.
Mot denna bakgrund är det mycket glädjande att Sverige nu har tagit initiativ för att få till stånd ett totalförbud mot anti-personella minor. Regeringen har i regeringsförklaringen hösten 1994 deklarerat att ''Sverige skall aktivt verka för ett internationellt förbud mot antipersonella minor''. Den ståndpunkten återupprepades bl.a. av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén i hennes anförande inför FNs generalförsamling 11 oktober 1994.
Hösten 1995 anordnas en konferens för översyn av FNs vapenkonvention. Det svenska förslaget, som har ett solitt stöd i riksdagen, om ett totalförbud mot anti-personella minor har dock ännu bara fått stöd av ett fåtal länder, och mycket tyder på att man vid översynskonferensen endast kommer att besluta om små förändringar av konventionen. Förslag har förts fram om att tillåta de anti-personella minor som har en självutlösningsmekanism och förbjuda de som inte har det. Vinner det förslaget gehör lindras problemen som minor orsakar endast till en del. Ett sådant partiellt förbud blir svårare att övervaka, det blir svårt att motivera fattiga länder att bara använda dessa dyrare minor och inte de billiga, och till syvende och sist kommer även dessa minor att drabba civilbefolkningen urskiljningslöst om än under kortare tid.
För att stärka stödet för det svenska kravet på totalförbud mot anti-personella minor borde Sverige föregå med gott exempel och själv i sin militära planering ej använda sådana minor. Att besluta om ett unilateralt förbud mot anti- personella minor skulle öka möjligheterna för Sverige att internationellt få igenom sitt krav på totalförbud.
Företrädare för försvaret har hävdat att de anti-personella minorna är nödvändiga dels som en beståndsdel i landminsystemen i sin helhet, dels för vissa funktioner där de används isolerat. Vanligt är att anti-personella minor används som skydd mot röjning av stridsvagnsminor.
Mycket tyder dock på att nyttan med anti-personella minor ur militär synvinkel är överdriven. När det gäller användningen av dessa minor som skydd mot röjning av stridsvagnsminor är det troligt att den funktionen inte längre är lika viktig i modern krigföring. I ett krigsscenario med dagens snabba, mekaniserade förband erbjuder stridsvagnsminor ensamma ett tillräckligt försvar. Det finns också moderna stridsvagnsminor med inbyggt skydd mot röjning. Arméchefen Åke Sagrén har i juni 1994 också sagt att ''trampminor inte är av avgörande betydelse för det svenska försvaret''. I samma veva erbjöd han sig att ''direkt ta bort'' en av de mest använda anti-personella minorna, truppmina 10, ur de svenska vapenförråden.
Även internationellt har den militära nyttan av anti- personella minor diskuterats. Det amerikanska försvarsdepartementet slog i en studie 1994 fast att en rad antaganden och förutsättningar måste vara uppfyllda för att dessa minor skall ha någon avgörande effekt i framtida krigsscenarier. ''Det är ytterst tveksamt om dessa antaganden och förutsättningar kan uppfyllas'', heter det i studien. Rapporten pekar också på mindre inhumana alternativ till dessa minor.
Somliga anser att det inte spelar någon roll om ett land går före på detta område. Vi anser att de har fel. Det skulle ha ett mycket stort symbolvärde om vi, utöver att vi med kraft agerar internationellt, också kunde säga att vi själva tagit bort dessa ofattbart inhumana vapen ur vår egen arsenal. Det skulle visa att vi inte bara pratade utan också satte handling bakom orden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen fortsätter att med kraft driva kravet på ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor,
2. att riksdagen begär att regeringen inför ett unilateralt totalförbud mot tillverkning, export, lagring och användning av antipersonella minor.1
Stockholm den 25 januari 1995 Martin Nilsson (s) Ulrica Messing (s) Tomas Eneroth (s) Urban Ahlin (s) Annika Nilsson (s) Lars U Granberg (s)
1 Yrkande 2 hänvisat till FöU.