1993 års nobelpristagare i kemi, Kary B Mullis och
Michael Smith, har uppfunnit metoder som hjälpt
genforskningen ett stort steg framåt. James Watson och
Francis Crick fick nobelpris år 1962 för sin presentation av
en modell av DNA-molekylen, den berömda dubbelspiralen
och lade därmed grunden till en mycket framgångsrik
forskning i genetik. Sedan dess har upptäckter rörande
genernas struktur och funktion prisbelönats ett flertal gånger.
År 1972 visade forskarna Jackson, Seymours och Berg hur
man kan utföra rekombinant DNA-verksamhet, med andra
ord hur genteknik går till. Året efter utfördes den första
genkloningen. Enligt rapporter i dagspressen har man nu
även lyckats med kloning av mänskliga celler.
Sedan mitten av 1980-talet har forskare världen över i det
internationella projektet HUGO, Human genome
organization, försökt kartlägga hela den mänskliga
arvsmassan, dvs systematiskt försökt lokalisera och tyda
varje tecken i systemet. År 2005 skall arbetet vara färdigt.
Det är ett projekt som i storlek jämförs med
Apolloprojektet -- det som förde människan till månen. Men
den här gången gäller det att upptäcka den inre rymden.
Genteknik är den del inom biotekniken där man direkt
arbetar med arvsanlagen. Genteknik innebär att man med
tekniska metoder, ofta med hjälp av biologiska värdar,
mellanhänder, flyttar arvsanlag från en organism till en
annan. Med genteknik är det således möjligt att flytta
genetiskt material från en art till en annan. Metoden ger
också möjligheter att införa syntetiskt framställda arvsanlag.
Det som har med människors tillblivelse och framtida
förutsättningar att göra är mycket lockande områden för
forskning och spekulationer. All forskning är inte god och
har inte mänsklighetens bästa som utgångspunkt.
Genforskningen bör stå i mänsklighetens tjänst och leda
fram till sådana aktiviteter att man främjar människors hälsa.
Det vore djupt olyckligt om den ökade kunskapen om
arvsmassan fick militära tillämpningar. Emellertid är det
idag teoretiskt möjligt att utnyttja genetisk kunskap för att
utveckla vapen, det är därför angeläget att ett sådant
utnyttjande helt förbjuds.
De toxiner som idag kan produceras med genteknik
överträffar nervgasernas giftighet, påpekar bl.a. FOA i en
artikel i Ny teknik 1991:18. Det går att framställa
mosaikvapen, dvs skräddarsydda gifter, komponerade från
ormar, alger, skorpioner och hormoner. Vacciner som bara
skyddar de egna soldaterna och inte fiendens är andra
exempel.
Gentekniken gör det också möjligt att knyta samman
virulensfaktorer (specifika egenskaper, i form av DNA-
sekvenser/DNA-delar, som gör att en viss organism
framkallar en viss sjukdom) och utifrån det skapa en helt ny
organism. På så sätt kan man också framställa skräddarsydda
vapen som är nästan omöjliga att diagnostisera för fienden.
Genom att ''komponera ihop'' anlag från olika organismer,
omintetgör man nästan alla chanser för upptäckt, även med
de mest avancerade gentekniska metoder. Den ökade
kunskapen om den mänskliga arvsmassan kan således få
militära tillämpningar.
Med genteknik går det således att tillverka biologiska
vapen som mosaikvapen, supertoxiner, specialanpassade
vacciner och vapenhormoner. Den senaste forskningen har
även gjort det möjligt att ''målstyra'' toxiner till olika organ
eller strukturer i människokroppen. Enligt Hans Wigzell,
professor i immunologi, skall det även vara möjligt att
utveckla biologiska stridsmedel som utnyttjar genetiska
skillnader mellan olika folkslag. Detta är synnerligen
allvarligt och också tyvärr relativt okänt.
Den mycket snabba utvecklingen av biologiska
stridsmedel och de toxiner som idag kan produceras med
genteknik är oroande. Under 1980-talet ökade kopplingen
mellan biotekniken och den militära forskningen och
tillämpningen markant. Från åren 1981 till 1986 ökade
Pentagon sitt program för ren biologisk försvarsforskning
från 15,1 miljoner dollar till 90 miljoner årligen.
Ett förbud mot användning av biologiska vapen omfattades
av 1925 års Genèveprotokoll. Femtio år senare trädde den
biologiska vapenkonventionen i kraft, Konventionen om
förbud mot utveckling, framställning och lagring av
bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen. Den
förbjuder forskning, utveckling och lagring av biologiska
vapen.
Den konventionen är inte ett tillräckligt skydd. Den tillåter
exempelvis skyddsforskning på biologiska vapen. Sådan
forskning ger kunskap om dels hur befolkningen kan
skyddas mot biologiska vapen och dels hur nya biologiska
vapen kan framställas. Problemet är att vad som i
verkligheten kan klassas som offensiv försvarsforskning
eller defensiv skyddsforskning är mycket svårt att avgöra.
Tyvärr är mycket av skyddsforskningen hemlig. En
motivering för sekretessen är att inte oroa befolkningen och
de egna soldaterna. Reglerna rörande sekretessen för
skyddsforskning behöver ses över.
Ytterligare ett problem är att ett effektivt kontrollsystem
saknas. Från svenskt håll har B- och toxinvapenkonventionen
från år 1972 länge kritiserats för dess brist på kontroll och
verifikationsprocedurer.
FN:s tredje granskningskonferens för konventionen mot
biologiska vapen gav 1991 en expertgrupp i uppdrag att
utvärdera möjligheterna att granska konventionens
efterlevnad. Expertgruppen konstaterade att det idag finns
tekniska möjligheter att kontrollera efterlevnaden och
därigenom stärka förtroendet för konventionen. Det är
angeläget att dessa kontrollmöjligheter införs.
Många länder, framför allt u-länder, är mycket tveksamma
till långtgående verifikationsmetoder då sådana kan
användas som förevändning för att få otillbörlig insyn i deras
biotekniska industri eller användas för att få tillgång till unikt
genetiskt material. Detta är en viktig politisk fråga som
måste lösas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att genteknologins framsteg inte
bör användas för att utveckla nya biologiska vapen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa ett effektivt
kontrollsystem för att övervaka utvecklingen inom
genteknologins område vad gäller framställning av vapen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för
sekretess vid skyddsforskning,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för en verklig
efterlevnadskontroll av konventionen om biologiska vapen.
Stockholm den 25 januari 1995
Ingrid Näslund (kds)