Inför ensidigt svenskt totalförbud mot antipersonella minor
Problemet med minor är väl känt. Enligt officiella amerikanska rapporter är 67 länder drabbade, varav många mycket allvarligt. Minor har spritts urskillningslöst under flera krig på senare år.
Enligt FN dödas mer än 800 personer per månad av antipersonella minor. 75 % av dem som dödas eller skadas uppges vara barn. Antalet skadade är långt fler. Problemet ökar dessutom i omfattning. Det läggs i dag, 1994, ut 20 gånger fler minor än vad som röjs. Antalet utströdda minor har skattats till mellan 65 och 110 miljoner i 67 länder.
I åtminstone fem länder kan man tala om en minkatastrof: Afghanistan, Angola, Kambodja, irakiska Kurdistan och norra Somalia. Ytterligare ett land där minproblemet tros ha antagit liknande proportioner är f.d. Jugoslavien.
Mot bakgrund av att s.k. antipersonella minor (truppminor) dagligen orsakar ett ofattbart mänskligt lidande, beslutade riksdagen i juni 1994 enhälligt att Sverige skall verka för ett totalförbud mot sådana vapen. Att detta beslut kunde fattas i bred enighet är glädjande.
Det är också berömvärt att den nya regeringen i sin regeringsförklaring tog upp frågan och därmed markerade hur viktig denna fråga är. Den svenska ståndpunkten framfördes därefter också av utrikesministern i FN:s generalförsamling den 11 oktober.
Sedan riksdagen fattade sitt beslut har minproblemet knappast minskat. En färsk rapport från FN:s katastroforgan DHA visar att det 1994 röjdes cirka 150 000 minor, medan det utlades två miljoner nya minor.
Ett djävulskt vapen
Uttrycket ''antipersonella minor'' myntades i USA under Vietnamkriget. Ordet säger vad det handlar om -- vapen som endast riktar sig mot människor. Det var också anledningen till att det redan då ställdes krav på att de skulle förbjudas.
Men tillverkning, export och användning fortsatte. Så kunde vi läsa i ett försäljningsdokument från en pakistansk tillverkare hur deras mina, som bl.a. spritts i Somalia, fungerar:
Minan har utformats för att invalidisera personal. Forskning har visat att det är bättre att handikappa fienden än att döda honom. En skadad person behöver medicinsk vård, transport och evakuering till de bakre linjerna och skapar därför oordning i transporterna på slagfältet. En skadad person har också en skadlig psykologisk effekt på sina medsoldater. Mängden sprängämnen har precis kalkylerats för att nå den effekt ... som krävs för att skada mannen och göra honom permanent invalidiserad.
Logiken bakom detta vapen är alltså att minan inte skall döda utan bara skada sitt offer, eftersom man på detta sätt försätter fler fiendesoldater ur stridbart skick. Detta leder i verkligheten till ohyggliga skador. Över 30 procent av alla minolyckor leder till amputation av ett ben. Och verkligheten är att de flesta som skadas inte är soldater utan barn. Därför anser Rädda Barnen att bruket av antipersonella minor inte bara strider mot de konventioner som reglerar krigets lagar utan också mot FN:s barnkonvention.
Även om de krigshärjade länderna får fred, kvarstår minproblemet som ett svårt hinder mot flyktingrepatriering och utveckling. Minröjning är ytterst farlig och kostsam. Det är ett arbete där man måste gå mycket långsamt fram för att undvika riskerna.
I exempelvis Angola hävdas att svenska minor påträffats. Det är i högsta grad en angelägenhet för Sverige att medverka till att dessa undanröjs. FNs minröjningsenhet i Kambodja gjorde en beräkning av hur lång tid det skulle ta att röja minorna i landet. De kom fram till att det kanske skulle ta 250 år.
Svalt mottagande för svenska förslaget
Det konkreta resultatet av riksdagsbeslutet blev att Sverige i augusti presenterade ett förslag om totalförbud. Detta skedde i Genève, inom ramen för översynen av FN:s konvention om särskilt inhumana vapen. Översynen pågår 1994--95 och består av en serie förberedande möten med regeringsexperter och avslutas med en översynskonferens i september i år.
Dessvärre fick det svenska förslaget om totalförbud bara stöd av ett fåtal länder, däribland Mexiko. Flertalet länder var direkt avvisande, och det kommer sannolikt att dröja många år innan ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor kan bli verklighet. Under tiden fortsätter utläggningen av dessa minor, som i huvudsak drabbar civila.
Förslag om partiella förbud
Inför höstens FN-konferens arbetar USA för exportbegränsningar av antipersonella minor. Frankrike har föreslagit att bara förbjuda minor som saknar självförstörande mekanismer. Om sådana partiella ''lösningar'' går igenom -- i stället för den svenska med totalförbud -- minskar problemet endast till en liten del. Ett halvdant förbud blir också svårare att övervaka. Till syvende och sist kommer även dessa minor att drabba civila urskillningslöst, om än litet mindre ofta.
Nästa steg för Sverige är totalförbud
Mot bakgrund av den tidigare dåliga responsen i Genève anser vi att nästa steg är att Sverige ensidigt förbjuder användningen och lagringen av antipersonella minor (truppminor). Sverige har inte tillverkat och exporterat sådana minor under de senaste femton åren.
Men det finns stora mängder truppminor i lager, och försvaret använder sig av truppminor i försvarsplaneringen. Det svenska kravet på internationellt förbud blir knappast trovärdigt, så länge vi själva använder oss av detta vapen.
Ett tydligt sätt för Sverige att markera att vi inte tolererar användningen av antipersonella minor vore att föregå med gott exempel -- inte minst därför att Sverige är ordförandeland i den arbetsgrupp som förbereder FN- konferensen.
Vi är övertygade om att det inte nämnvärt skulle påverka den svenska försvarsförmågan om vi avstod från truppminorna. Det skulle få en försumbar effekt på sysselsättningen inom den svenska krigsmaterielindustrin. Men det skulle bli en betydelsefull signal internationellt om att bruket av antipersonella minor bör brännmärkas.
Sverige besitter stor kompetens och har lång erfarenhet av minröjning. Finansiella resurser bör i ökad omfattning satsas på att inom den svenska försvarsindustrin skapa och utveckla metoder och redskap som påskyndar och underlättar minröjning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om svenskt förbud mot användning, lagring, produktion och export av truppminor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fortsatta svenska arbetet för ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser till minröjning, rehabilitering av minoffer samt forskning i nya metoder för minröjning.
Stockholm den 24 januari 1995 Eva Zetterberg (v) Ewa Larsson (mp) Inger Davidson (kds)