Sverige har sedan lång tid en omfattande och
högkvalificerad industri för tillverkning av försvarsmateriel.
Den är resultatet av en kombination av hög industriell
kompetens, duktiga och förutseende beställare från det
svenska försvaret och möjligheter att exportera.
Exporten har gjort det möjligt för industrin att under
perioder med små och få beställningar från svenska försvaret
hålla beläggningen både i verkstäderna och
utvecklingsavdelningarna. En industri anpassad endast efter
svenska beställningar skulle, om det ens vore möjligt att
behålla kompetensen, vara en dyr modell för svenska
försvaret och därmed för svenska staten. Svensktillverkning
ger billigare materiel, system anpassade efter svenska
förhållanden och oberoende gentemot en framtida osäker
omvärld. Vill vi ha svensk tillverkning av försvarsmateriel
måste vi ge goda möjligheter till export.
Försvarsmateriel är politiska varor. I de flesta fall är det
statliga industrier som säljer till statliga myndigheter. Det
innebär att stora affärer kräver ett starkt politiskt stöd för att
kunna fullföljas. Som exempel kan nämnas Olof Palmes
agerande för haubitsexport till Indien och Roine Carlssons
engagemang för ubåtsaffären med Australien. Export kräver
också politiska godkännanden i varje enskilt fall. Sverige har
för detta en särskild myndighet, Krigsmaterielinspektionen,
KMI.
Under tidigare perioder har kraven på motköp vid svenska
beställningar utomlands varit låga. De under senaste åren
höjda kraven, t.ex. vid stridsvagnsköpen, bör ligga kvar för
att ge svensk industri samma villkor som omvärlden.
Dagens svenska regelsystem skapar emellertid ett antal
egendomliga inkonsekvenser. Kuwait är ett exempel. Landet
invaderades och ockuperades av Irak. Därefter befriades
landet av en FN-styrka där också Sverige deltog med ett
krigssjukhus. Eftersom Kuwait har en aggressiv granne och
ligger i ett ''oroligt område'' får inte försvarsmateriel
exporteras dit.
Med Arabemiraten gäller samma förhållanden. De är små
självständiga stater med behov av att kunna skydda sig mot
aggressiva grannar. De har tidigare på tvivelaktiga vägar köpt
RBS70 som skydd mot flygattacker. Möjligheter till
följdleveranser bör öppnas. Vi bör inte förvägra andra stater
rätten och möjligheten att försvara sig, bara därför att de
ligger i ett oroligt område.
En annan inkonsekvens är att Sverige köper
försvarsmateriel från stater som vi inte tillåter export till.
Under 1994 tecknades t.ex. kontrakt med Israel om inköp av
s.k. pilammunition. För att inte slå undan benen för egen
industri bör möjligheten till handel gälla antingen i båda
riktningar eller inte alls.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om export av försvarsmateriel.