med anledning av prop. 1994/95:160 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa
Sovjetväldets sönderfall, haveriet för kommunismen och
planekonomiernas sammanbrott har skapat helt nya
förutsättningar i Central- och Östeuropa. Sveriges
möjligheter till organiserat samarbete i närområdet har
därmed radikalt förbättrats.
Det samarbete med närområdet som etablerats från svensk
sida sedan slutet av 1980-talet, och som växte väsentligt i
omfattning efter regeringsskiftet 1991, spelar idag på flera
områden en väsentlig roll, både för mottagarstaterna och för
Sverige.
Det nuvarande treårsprogrammet för Sveriges samarbete
med Central- och Östeuropa löper ut den 30 juni 1995. Det
är väsentligt att riksdagen nu får ta ställning till riktlinjerna
för de tre kommande budgetåren och för budget när det gäller
det nästkommande budgetåret.
Centerpartiet instämmer i huvudlinjerna i regeringens
förslag, som i allt väsentligt överensstämmer med den
föregående regeringens politik.
På några punkter finner vi dock anledning att rikta allvarlig
kritik. Det gäller främst miljöbiståndet. Regeringen har här
utan motivering, och i strid med vad som förordats i gjorda
utvärderingar, kraftigt minskat anslagen för bilateralt
samarbete. Vi menar också att det saknas skäl för att överföra
Miljödepartementets anslag för närområdessamarbete till
Utrikesdepartementet. Inte minst den behandling
miljöfrågorna fått i det nu föreliggande regeringsförslaget,
proposition 1994/95:160, visar på vikten av att
Miljödepartementet får behålla beredningsansvaret för
miljöbiståndet inom regeringen.
Frågan om stöd till miljöinsatser i Central- och Östeuropa
handläggs i europeiska sammanhang främst av
miljöministrarna. Detta är fallet inom HELCOM med ansvar
för Östersjöprogrammet, inom EU och i den så kallade
Environment for Europe-processen. Det kommer att försvåra
och splittra arbetet, snarare än underlätta och samordna, om
ansvaret för miljöinsatserna när det gäller stöd till Central-
och Östeuropa flyttas från Miljödepartementet till
Utrikesdepartementet. Vi förordar därför ett särskilt anslag
till miljöinsatser i Central- och Östeuropa. Vi kommer nedan
att redovisa våra skäl för att anslagsnivån höjs i förhållande
till regeringens förslag.
Kostnaderna för angelägna miljöinsatser i Nordens
närområde är enorma. En uppfattning om vad det kan
beräknas kosta ger den uppskattning som gjorts av
prioriterade miljöinsatser i det forna DDR i
Förbundsrepubliken Tyskland. Företrädare för Kreditanstalt
für Wiederaufbau har beräknat att den nödvändiga (!)
miljömässiga upprensningen i forna Östtyskland de
närmaste tio till femton åren kan beräknas kosta 250
miljarder DM.
Kostnaden för att åtgärda 132 s.k. Hot spots inom ramen
för HELCOMs Östersjöprogram har beräknats till 18
miljarder ECU, det vill säga omkring 170 miljarder svenska
kronor. Då har man ändå inte inkluderat angelägna åtgärder
för att minska utsläppen från många små källor eller diffusa
utsläpp, som i framtiden har stor betydelse för
miljöförstöringens omfattning.
Även en angelägen miljösanering i Barentsområdet kan
beräknas medföra stora kostnader. Här finns en av världens
största koncentrationer av radioaktivt avfall, bland annat ett
stort antal uttjänta kärnreaktorer som övergivits eller
förvaras under miserabla förhållanden. Även utsläppen från
tung industri är omfattande med starkt negativ inverkan på
naturmiljön och människors hälsa. Om det radioaktiva
avfallet i Barentsregionen skulle förvaras i enlighet med
svenska krav, och vi vet inte om dessa är tillräckliga, skulle
kostnaderna bara för omhändertagande av radioaktivt avfall
på Kolahalvön kosta flera hundratals miljarder svenska
kronor.
I Barentsregionen finns stora potentiella miljöproblem. De
senaste åren har vi kunnat konstatera att västvärldens
insatser i Central- och Östeuropa främst koncentrerats till de
områden som ligger närmast Europas största
befolkningscentra. Det finns risk för en periferins
miljömässiga tragedi om inte Sverige, i samarbete med andra
nordiska länder, ökar insatserna på miljöområdet i
Barentsregionen.
Barentsregionen har samtidigt stora möjligheter.
Murmansk är nordkalottområdets särklassigt största stad. I
regionen finns mycket stora resurser av mineraler, naturgas
och fisk. Om området ges chansen till ekonomisk utveckling,
öppenhet, demokrati och stabilitet kan regionen få mycket
stor betydelse för vår världsdels framtida utveckling. Det kan
betyda möjligheter att också förstärka framför allt övre
Norrlands infrastruktur. Insatserna i Barentsregionen bör
därför ges höjd prioritet inom ramen för Sveriges samarbete
med Central- och Östeuropa.
Det regionala samarbetet inom Barentsområdet är
organiserat bland annat genom ett så kallat regionråd.
Landshövdingen i Norrbottens län är för närvarande
ordförande i detta sammanhang. Erfarenheterna visar att den
regionala förankringen av arbetet är mycket viktig. Det är
därför angeläget att Länsstyrelsen i Norrbottens län anvisas
resurser för mindre projekt och förstudier i enlighet med den
framställning som regeringen erhållit. Vi förordar att
Länsstyrelsen erhåller 10 000 000
kronor ur anslaget G 3. för budgetåret 1995/96 till
projektfinansiering.
Det är självklart att varje stat har huvudansvaret för egna
miljöproblem. Det är också en nödvändighet att hela det
internationella samfundet mobiliseras för att bidra till att lösa
de stora miljöproblem, som de demokratier som nu är under
utveckling ärvt av de kommunistregimer som så hänsynslöst
brutalt exploaterade såväl natur som människor.
Vi tvingas konstatera att det internationella samfundet
hittills, i synnerhet när det gäller Ryssland, gett helt
otillräckliga bidrag för värnet av miljön i vårt närområde.
Det är angeläget att Sverige, i nära samverkan med övriga
nordiska länder, nu påtar sig ett ledaransvar när det gäller att
få till stånd en internationell kraftsamling.
Möjligheternas fönster står nu öppet, även på
miljöområdet, när det gäller att trygga livsvillkoren i vår del
av världen. Den kraftiga neddragning av det bilaterala
miljöstödet som regeringen förordar i proposition
1994/95:160 är inte förenlig med den ledande roll som
Sverige bör ta på sig i internationellt sammanhang.
I regeringsförklaringen hösten 1994 angavs att insatserna
för Östersjöns miljö skulle förstärkas. Det som nu faktiskt
föreslås av regeringen är motsatsen. Detta är vare sig rätt
prioritering eller god hushållning med resurserna. I ett läge
där den vilda Östersjölaxen är akut utrotningshotad, när
gravida kvinnor avråds från att äta strömming och annan fet
Östersjöfisk och vårt innanhavs vatten stundtals inte ens är
badbart är det en farlig misshushållning att minska anslagen
till miljöinsatser för det område som orsakar de största akuta
störningarna i Östersjöns livsmiljö.
För det kommande budgetåret föreslås i regeringsanslaget
169 250 000
kronor för miljöinsatser och 83 000 0000
kronor för kärnsäkerhet och strålskydd. Detta kan
jämföras med att enligt regeringens skrivelse 1993/94:252
utgör insatser för miljöbiståndet till Central- och Östeuropa,
inklusive kärnsäkerhet och strålskydd, 353 500 000
kronor under innevarande budgetår. Även om det finns
vissa oklarheter i de redovisade beräkningsunderlagen, som
försvårar en jämförelse, rör det sig om en avsevärd och enligt
vår mening oacceptabel neddragning av insatserna.
I centerns motion 1994/95:Jo691 föreslog vi ett särskilt
anslag omfattande 245 000 000
kronor till Miljöinsatser i Östersjöregionen. Därtill ska
läggas bifall till 83 000 000
kronor för kärnsäkerhet och strålskydd samt 100 000 000
kronor till NUTEKs insatser på energiområdet som vi
återkommer till senare i denna motion.
Detta är en absolut miniminivå och initiativ bör tas för att
åstadkomma en väsentlig resursförstärkning för kommande
budgetår. Vi föreslår därför att regeringens förslag om
treårsram för miljöinsatser avslås av riksdagen och att
regeringen istället anmodas att tillsätta en kommission med
direktiv att lägga fram förslag om ett nytt treårsprogram för
1997--1999. Direktiven bör ange att kommissionen för dessa
budgetår ska anvisa innehållet i ett program för miljöinsatser
om minst 400 miljoner kronor per budgetår. Det bör
ankomma på kommissionen, som bör ges parlamentarisk
förankring, att föreslå finansiering av insatserna.
Kommissionen bör särskilt beakta hur det svenska
miljöbiståndet ska utformas för att åstadkomma maximal
utväxling av insatserna i form av optimal samfinansiering
med mottagarstaterna, de internationella
finansieringsinstitutionerna och andra givarstater.
I detta sammanhang finner vi det särskilt anmärkningsvärt
att regeringens förslag inte innehåller något besked om hur
NUTEKs program för ett miljöanpassat energisystem i
Baltikum och det östeuropeiska närområdet ska finansieras
under kommande budgetår. Genomförda, pågående och
planerade projekt inom ramen för detta program beräknas
resultera i minskade additionella koldioxidutsläpp om cirka
180 000
ton per år. Därtill kommer väsentliga minskningar av
utsläppen av svavel, kvävedioxider, stoff och tungmetaller
med påtaglig betydelse för Östersjön och Sveriges miljö.
Vi finner här skäl att citera delar av den lägesrapport som
överlämnades av NUTEK till regeringen 1995-01-31. I
rapporten anges bland annat:
När det gäller budgeten kan konstateras att av totalt
anslagna 227,5 MSEK har 206 MSEK allokerats på projekt
(enligt biofogade projektlista) samt för administration inkl.
utvärderingar. De förtecknade projekten kommer att i
huvudsak vara färdigställda under hösten 1995. Eftersom
inga ytterligare medel föreslås i årets budgetproposition och
eftersom under 1995 och 1996 endast marginella
återbetalningar kommer att göras på beviljade lån kommer
under den kommande budgetperioden knappast några nya
projekt att kunna igångsättas. Samtidigt finns det risk att den
kompetens och det kunnande som byggts upp inte kan
upprätthållas och att vunna erfarenheter inte kan
tillgodogöras fullt ut. Detta kan i sin tur komma att påverka
möjligheterna att i framtiden utnyttja gemensamt
genomförande som en möjlighet att uppnå de svenska
klimatmålen i enlighet med åtagandena i FN:s
klimatkonvention.
Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen vare sig i
budgetpropositionen eller i proposition 1994/95:160 anvisar
resurser för NUTEKs närområdesinsatser på energiområdet.
Inte minst i den utvärdering som Kommittén för analys av
utvecklingssamarbete (KAU) utfört, har vikten av insatser
för att underlätta exempelvis avvecklingen av de farliga
kärnkraftsreaktorerna i Ignalina framhållits.
I regeringens proposition förutskickas initiativ för att
samordna NUTEKs energibistånd med övriga myndigheters
insatser på likartade områden. Detta är värdefullt. En
förutsättning för att samordningen ska vara meningsfull är
dock att NUTEK förfogar över resurser för fortsatt
verksamhet i rimlig omfattning. Vi föreslår därför att de
anslagsmedel som i propositionen anvisas till regeringens
disposition minskas med 100 miljoner kronor och att
riksdagen anvisar detta belopp till NUTEKs program för ett
miljöanpassat energisystem i Baltikum och det
östeuropeiska närområdet.
Katastrofen i Tjernobyl utgjorde en verklig påminnelse om
den bristande säkerheten i flera kärnkraftsreaktorer i vår
närmaste omvärld. Sverige har tillsammans med andra stater
därefter inlett ett samarbete, bland annat inom ramen för
Nuclear Safety Account (NSA), för att söka medverka till
förbättrad säkerhet.
Värdefulla insatser har gjorts från svensk sida, inte minst
för att medverka till en fungerande säkerhetsorganisation för
reaktorerna i Ignalina. Insatserna har dock allvarligt
försvårats av att den västerländska kärnkraftsindustrin
vägrar att bistå med viktig utrustning så länge som berörda
stater inte ratificerat Wien- och Pariskonventionerna. Enligt
uppgift kvarstår detta problem när det gäller
Ignalinareaktorerna till följd av att Vitryssland ännu inte
genomfört begärd ratificering. Den svenska regeringen
måste ta förnyade initiativ om inte ratificeringen snarast
kommer till stånd. En framställning i saken på hög nivå bör
snarast göras och saken bör också tas upp inom EU och andra
internationella fora i syfte att påskynda den angelägna
ratificeringen.
Samarbetet inom kärnsäkerhetsfonden (NSA) gör det
möjligt att, som påpekas i propositionen, ställa gemensamma
krav på avvecklingsplaner för de sämsta kärnkraftverken,
förbättrad energihushållning och på uppbyggnad av starka
och oberoende säkerhetsmyndigheter. Det är angeläget att
dessa krav tillgodoses så att vi inte till betydande kostnader
bidrar till livstidsförlängning av farliga reaktorer utan att
uppnå acceptabel säkerhetsnivå.
De bedömningar som krävs i dessa sammanhang är svåra.
Inte sällan står starka motstående intressen mot varandra.
Det har bland annat visat sig i de överväganden som nu sker
om stöd till insatser i bland annat Sosnovy Bor- och
Kolareaktorerna. Enligt vår mening sker inte arbetet inom
Nuclear Safety Account med tillräcklig öppenhet. I dessa
sammanhnag är det viktigt med medborgerlig insyn. Det är
inte tillfyllest att NSA redovisar fattade beslut. Enligt vår
mening är det angeläget att vägledande principer och största
möjliga del av beslutsunderlaget görs tillgängligt för
allmänheten innan beslut fattas och att allmänheten även i
övrigt ges förbättrad insyn i beredningsarbetet. Annars ökar
risken för att kommersiella intressen istället för
säkerhetskraven blir avgörande. Vad som här angetts om
önskvärdheten i att regeringen tar initiativ till förbättringar
av öppenheten i NSAs arbete bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Det arbete som Sverige och andra stater bedriver för att
minska risken för nya kärntekniska katastrofer är inte
förenligt med bidrag till finansieringen av slutförandet av
sovjetkonstruerade icke färdigställda kärnkraftverk. Inom
EBRD övervägs för närvarande lån till färdigställandet av
två sådana reaktorer vid den slovakisk-österrikiska gränsen.
Riksdagen bör klargöra att Sverige inte i något sammanhang
ska bidra till att kärnkraftverk, som inte skulle ges
drifttillstånd i väst, kan göras startklara i Central- och
Östeuropa.
I Sveriges allmänna strategi för samarbetet med Central-
och Östeuropa spelar integrationen för berörda stater i det
internationella samarbetet, och i synnerhet det
Europapolitiska samarbetet, en stor roll. Det är särskilt
viktigt att Sverige bidrar till att Estland, Lettland och Litauen
på jämställda villkor med andra stater i Centraleuropa ges
möjlighet att delta i Europaintegrationen. Det är självklart
också viktigt att Sverige på allt sätt bistår Polen i dess
ansträngningar i EU-sammanhang och att Sverige medverkar
till att Ryssland erbjuds samverkan på goda villkor.
Det svenska medlemskapet i Europeiska unionen måste
utnyttjas för att öka EUs insatser i Nordens närområden. En
sådan utvidgning är naturlig med tanke på de nya resurser
som bland annat Sverige tillför gemenskapen.
Vi finner det särskilt viktigt att TACIS, EUs särskilda
program för Ryssland och övriga OSS-stater, ges förstärkta
resurser och delvis ett förnyat innehåll. I TACIS nuvarande
verksamhet får nordvästra delen av Ryssland inte alls del av
resurserna i erforderlig utsträckning. Det är också en klar
brist att inte miljöinsatser är prioriterade i TACIS fem
särskilt utpekade satsningsområden. Här måste Sverige
aktivt arbeta för en förändring av TACIS-programmet.
Även PHARE-programmet behöver reformeras. De
baltiska staterna har hittills inte fått del av resurserna i den
utsträckning som är rimligt. Med tanke på att länderna
genom Finlands och Sveriges medlemskap i än högre
utsträckning utgör EUs närområde bör detta avspeglas i
PHARE-programmet.
Miljöinsatser är dessutom otillräckligt prioriterade inom
ramen för PHARE-programmet och dessa har också minskat
i omfattning de senaste åren. Sverige måste medverka till en
högre prioritet åt miljöinsatser och framför allt till att
PHAREs resurser i ökad utsträckning kan ställas till
förfogande för stöd till direkta miljöinvesteringar.
Det är också viktigt att EUs resurser för s k Cross Border-
samarbete i ökad utsräckning kommer Östersjöregionen, och
då inte minst de baltiska staterna, till del. Ett viktigt underlag
i detta sammanhang skapas genom arbetet med den så
kallade Östersjövisionen. Sverige bör vara pådrivande för
framtagandet av ett Östersjöprogram inom EU.
Östersjövisionen omnämns i propositionen under rubriken
Regionalt samarbete. Det är tillfredsställande att det arbete
som startades 1992 har fått ett sådant genomslag i de olika
länderna runt Östersjön och på Kolahalvön och att den
socialdemokratiska regeringen fortsatt med visionsarbetet.
Till den beskrivning som ges i propositionen bör läggas den
viktiga koppling till svensk regionalpolitik som finns i
visionsarbetet. Som centern framfört i motion
1994/95:Bo540 har Sverige tack vare visionsarbetet fått en
''flygande start'' i EUs arbete med fysisk planering och
regional utveckling.
Arbetet med Östersjövisionen är sektorsövergripande och
berör flera departements ansvarsområden. Vi kan inte av
propositionen utläsa hur det fortsatta arbetet med
Östersjövisionen avses finansieras. Medel för visionsarbetet
bör enligt vår mening belasta anslaget G. Samarbete med
Central- och Östeuropa. Det bör vidare klargöras att
visionsarbetet är långsiktigt. Med tanke på de möjligheter
som visionsarbetet skapar när det gäller att förena
ekonomisk utveckling med hushållning med naturresurserna
borde den svenska insatsen ökas. Självfallet bör även
möjligheten att finansiera visionsarbetet med EU-medel
aktivt prövas. Det som nu anförts om anslag till arbetet med
Östersjövisionen bör ges regeringen till känna.
De nordiska staterna har i stor utsträckning gemensamma
intressen i den del av närområdet som ligger i Central- och
Östeuropa. Detta bör utnyttjas dels för att effektivisera de
egna insatserna, dels för att mobilisera ett mera omfattande
internationellt stöd till regionen.
Viktiga erfarenheter har gjorts genom det Baltiska
Investeringsprogrammet. Även om inte utvärderingen av
detta program ännu föreligger står det klart att Sverige bör
medverka till att programmet får en fortsättning när den
nuvarande programperioden tar slut. Det är också viktigt att
den svenska regeringen meverkar till att Nordiska
Ministerrådets (NMRs) närområdesprogram kan fortsätta på
minst nuvarande nivå. Regeringens förord för neddragningar
av den samnordiska budgeten sätter också det viktiga
närområdessamarbetet inom NMR i fara.
En särskild ad hoc-grupp för miljöinsatser i Nordens
närområde har nyligen avlämnat sin rapport till NMR. Bland
gruppens förslag finns förord för att Nordiska
Investeringsbanken ges en av ägarstaterna garanterad ram för
lån till miljöinsatser i närområdet på minst 100 miljoner
ECU. Ett annat förslag är att en särskild facilitet för
finansiering av miljöinsatser i närområdet knuten till
NIB/NEFCO på 100 miljoner DKKR årligen ska inrättas.
Det är angeläget att Sverige medverkar till att dessa
faciliteter kan inrättas på minst den föreslagna nivån senast
den första januari 1996.
Även i övrigt är det angeläget att i ökad utsträckning
avväga de bilaterala insatserna mot insatser i nordiskt
sammanhang. Det finns flera nordiska institutioner som har
mycket goda förutsättningar att vara ansvariga för
närområdessamarbete med väl så god effektivitet och
kompetens som nationella organ. Som exempel på sådana
institutioner kan nämnas Nordiska Hälsohögskolan och
Nordiska Genbanken, två institutioner som för övrigt är
lokaliserade till Sverige.
I regeringens proposition förutskickas flera samråd mellan
olika aktörer i Sverige. Med tanke på den strategiska roll som
det nordiska samarbetet bör ha i närområdessamarbetet
finner vi det angeläget att riksdagen ger regeringen till känna
vad som här anförts om nordiskt samarbete för att förbättra
villkoren i Nordens närområde.
Som angavs i inledningen av denna motion kan vi när det
gäller huvudlinjerna ansluta oss till regeringens proposition
när det gäller närområdessamarbetet, även om vi finner skäl
till mycket allvarlig kritik när det gäller framför allt miljö-
och energisamarbetet.
Det är angeläget att Sverige trots knappa resurser kan ge
stöd för en allsidig utveckling. Det är människorna som lever
i Central- och Östeuropa som är den främsta tillgången när
det gäller att ta itu med de problem som åren av
kommunistdiktatur skapade.
Vi delar den positiva syn på folkrörelsernas arbete som
kommer till uttryck i regeringens proposition. Vi vill
ytterligare understryka folkbildningens betydelse för det fria
organisationslivets utveckling. Studiecirklarna var det
idéburna arbetets vapensmedjor i samband med demokratins
genombrott i de nordiska länderna. Det finns anledning att
se till så att de kunskaper som finns i svenska studieförbund
kan tas tillvara i utbytet med Central- och Östeuropa och att
studieförbunden ges möjlighet till statligt stöd för detta
arbete.
Fria partier är demokratins livsluft! I de forna
kommuniststaterna är partiarbete dock föraktat av många till
följd av de många åren med partidiktatur. För att bidra till
den pluralism som krävs i en demokrati är det
ändamålsenligt att ge de svenska riksdagspartierna
ekonomiskt stöd på det sätt som förordas i regeringens
proposition.
Vi delar således i huvudsak de uppfattningar som framförs
när det gäller samarbete för att åstadkomma säkerhet,
demokrati och ekonomisk utveckling. Det är av den allra
största betydelse att den klyfta som finns mellan å ena sidan
Central- och Östeuropa och å andra sidan Västeuropa kan
utjämnas.
Sverige måste arbeta för ett Europa där inga stater bildar
militära allianser i syfte att förbereda krigshandlingar riktade
mot andra stater i vår del av världen. Vi måste arbeta för att
demokratin förstärks och att marknadsekonomi inom socialt
och miljömässigt betingade ramar kan utvecklas i hela
Europa. Det kommer att kräva stora uppoffringar, inte bara,
eller ens i huvudsak, genom att vi avstår av budgetmedel till
förmån för stöd till staterna i Central- och Östeuropa. Det
är av största betydelse att vi stöder staterna i Central- och
Östeuropa även där de har sina största och snabbast
tillgängliga komparativa fördelar.
Sedan Sverige valt EU-medlemskap är handelspolitiken en
angelägenhet för gemenskapen. Det är viktigt att Sverige i
EU arbetar för en sådan politik att staterna i Central- och
Östeuropa kan delta i utbytet på samma villkor som de stater
som redan är medlemmar. De bilaterala insatser, och de
särskilda programinsatser inom EU, som behandlas i den av
regeringen avgivna propositionen är i all huvudsak
välmotiverade och angelägna. Vi kan som angivits i
huvudsak instämma i det som förordas i propositionen. Det
allra viktigaste är dock hur de övergripande strukturerna
formas i framtidens Europa. Därför är Sveriges insatser för
att reformera EUs institutioner och för att möjliggöra en snar
utvidgning av EU i enlighet med vad enskilda stater i
Central- och Östeuropa själva önskar den mest avgörande
frågan. Det är viktigt att detta framhålls i de förberedelser
som nu sker inför 1996 års regeringskonferens i Europeiska
unionen. Sverige måste vara pådrivande i arbetet och
regeringen är huvudansvarig för att den svenska positionen
konkretiseras och blir väl förankrad såväl inom landet som i
övriga medlemsstater i EU. Vad som här sagts om vikten av
integrationsarbetet i Europa för Central- och Östeuropa, och
för Sverige, bör riksdagen ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Europaintegrationens betydelse
för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa,
2. att riksdagen beslutar att till Miljöinsatser i Central- och
Östeuropa budgetåret 1995/96 anvisa 245
000
000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättandet av en kommission för
att utarbeta förslag till program för miljöinsatser i Central-
och Östeuropa perioden 1997--1999,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sammanhållande ansvar för
Miljödepartementet när det gäller Sveriges miljöinsatser i
närområdet,
5. att riksdagen beslutar att till NUTEK:s program för ett
miljöanpassat energisystem i Baltikum och det
östeuropeiska närområdet budgetåret 1995/96 anvisa 100
000
000 kr,
6. att riksdagen beslutar att till anslaget G 3.3, Till
regeringens disposition, budgetåret 1995/96 anvisa 33
199
000 kr,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska initiativ så att alla stater
i närområdet ratificerar avtal beträffande ansvar vid
kärnkraftsolyckor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska initiativ för ökad
öppenhet i Nuclear Safety Accounts arbete,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nej till svenskt stöd för byggande
av kärnreaktorer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reformering av EU:s TACIS-
program,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reformering av EU:s PHARE-
program,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EU:s s.k. Cross Border-program,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett EU-program för
Östersjöregionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringen av arbetet med den
s.k. Östersjövisionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en garantiram för miljölån vid
Nordiska Investeringsbanken,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild facilitet för mjuk
finansiering knuten till NIB/NEFCO,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det nordiska samarbetets
betydelse för Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhöjd prioritet åt
Barentssamarbetet inom Sveriges samarbete med Central-
och Östeuropa,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av särskilda medel för
Länsstyrelsens i Norrbottens län arbete med Barentsrådets
regionråd.
Stockholm den 14 mars 1995
Helena Nilsson (c)
Anders Svärd (c)
Marianne Andersson (c)
Sivert Carlsson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Ingbritt Irhammar (c)