Sovjetväldets sönderfall, haveriet för kommunismen och planekonomiernas sammanbrott har skapat helt nya förutsättningar i Central- och Östeuropa. Sveriges möjligheter till organiserat samarbete i närområdet har därmed radikalt förbättrats.
Det samarbete med närområdet som etablerats från svensk sida sedan slutet av 1980-talet, och som växte väsentligt i omfattning efter regeringsskiftet 1991, spelar idag på flera områden en väsentlig roll, både för mottagarstaterna och för Sverige.
Det nuvarande treårsprogrammet för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa löper ut den 30 juni 1995. Det är väsentligt att riksdagen nu får ta ställning till riktlinjerna för de tre kommande budgetåren och för budget när det gäller det nästkommande budgetåret.
Centerpartiet instämmer i huvudlinjerna i regeringens förslag, som i allt väsentligt överensstämmer med den föregående regeringens politik.
På några punkter finner vi dock anledning att rikta allvarlig kritik. Det gäller främst miljöbiståndet. Regeringen har här utan motivering, och i strid med vad som förordats i gjorda utvärderingar, kraftigt minskat anslagen för bilateralt samarbete. Vi menar också att det saknas skäl för att överföra Miljödepartementets anslag för närområdessamarbete till Utrikesdepartementet. Inte minst den behandling miljöfrågorna fått i det nu föreliggande regeringsförslaget, proposition 1994/95:160, visar på vikten av att Miljödepartementet får behålla beredningsansvaret för miljöbiståndet inom regeringen.
Frågan om stöd till miljöinsatser i Central- och Östeuropa handläggs i europeiska sammanhang främst av miljöministrarna. Detta är fallet inom HELCOM med ansvar för Östersjöprogrammet, inom EU och i den så kallade Environment for Europe-processen. Det kommer att försvåra och splittra arbetet, snarare än underlätta och samordna, om ansvaret för miljöinsatserna när det gäller stöd till Central- och Östeuropa flyttas från Miljödepartementet till Utrikesdepartementet. Vi förordar därför ett särskilt anslag till miljöinsatser i Central- och Östeuropa. Vi kommer nedan att redovisa våra skäl för att anslagsnivån höjs i förhållande till regeringens förslag.
Kostnaderna för angelägna miljöinsatser i Nordens närområde är enorma. En uppfattning om vad det kan beräknas kosta ger den uppskattning som gjorts av prioriterade miljöinsatser i det forna DDR i Förbundsrepubliken Tyskland. Företrädare för Kreditanstalt für Wiederaufbau har beräknat att den nödvändiga (!) miljömässiga upprensningen i forna Östtyskland de närmaste tio till femton åren kan beräknas kosta 250 miljarder DM.
Kostnaden för att åtgärda 132 s.k. Hot spots inom ramen för HELCOMs Östersjöprogram har beräknats till 18 miljarder ECU, det vill säga omkring 170 miljarder svenska kronor. Då har man ändå inte inkluderat angelägna åtgärder för att minska utsläppen från många små källor eller diffusa utsläpp, som i framtiden har stor betydelse för miljöförstöringens omfattning.
Även en angelägen miljösanering i Barentsområdet kan beräknas medföra stora kostnader. Här finns en av världens största koncentrationer av radioaktivt avfall, bland annat ett stort antal uttjänta kärnreaktorer som övergivits eller förvaras under miserabla förhållanden. Även utsläppen från tung industri är omfattande med starkt negativ inverkan på naturmiljön och människors hälsa. Om det radioaktiva avfallet i Barentsregionen skulle förvaras i enlighet med svenska krav, och vi vet inte om dessa är tillräckliga, skulle kostnaderna bara för omhändertagande av radioaktivt avfall på Kolahalvön kosta flera hundratals miljarder svenska kronor.
I Barentsregionen finns stora potentiella miljöproblem. De senaste åren har vi kunnat konstatera att västvärldens insatser i Central- och Östeuropa främst koncentrerats till de områden som ligger närmast Europas största befolkningscentra. Det finns risk för en periferins miljömässiga tragedi om inte Sverige, i samarbete med andra nordiska länder, ökar insatserna på miljöområdet i Barentsregionen.
Barentsregionen har samtidigt stora möjligheter. Murmansk är nordkalottområdets särklassigt största stad. I regionen finns mycket stora resurser av mineraler, naturgas och fisk. Om området ges chansen till ekonomisk utveckling, öppenhet, demokrati och stabilitet kan regionen få mycket stor betydelse för vår världsdels framtida utveckling. Det kan betyda möjligheter att också förstärka framför allt övre Norrlands infrastruktur. Insatserna i Barentsregionen bör därför ges höjd prioritet inom ramen för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa.
Det regionala samarbetet inom Barentsområdet är organiserat bland annat genom ett så kallat regionråd. Landshövdingen i Norrbottens län är för närvarande ordförande i detta sammanhang. Erfarenheterna visar att den regionala förankringen av arbetet är mycket viktig. Det är därför angeläget att Länsstyrelsen i Norrbottens län anvisas resurser för mindre projekt och förstudier i enlighet med den framställning som regeringen erhållit. Vi förordar att Länsstyrelsen erhåller 10 000 000 kronor ur anslaget G 3. för budgetåret 1995/96 till projektfinansiering.
Det är självklart att varje stat har huvudansvaret för egna miljöproblem. Det är också en nödvändighet att hela det internationella samfundet mobiliseras för att bidra till att lösa de stora miljöproblem, som de demokratier som nu är under utveckling ärvt av de kommunistregimer som så hänsynslöst brutalt exploaterade såväl natur som människor.
Vi tvingas konstatera att det internationella samfundet hittills, i synnerhet när det gäller Ryssland, gett helt otillräckliga bidrag för värnet av miljön i vårt närområde. Det är angeläget att Sverige, i nära samverkan med övriga nordiska länder, nu påtar sig ett ledaransvar när det gäller att få till stånd en internationell kraftsamling.
Möjligheternas fönster står nu öppet, även på miljöområdet, när det gäller att trygga livsvillkoren i vår del av världen. Den kraftiga neddragning av det bilaterala miljöstödet som regeringen förordar i proposition 1994/95:160 är inte förenlig med den ledande roll som Sverige bör ta på sig i internationellt sammanhang.
I regeringsförklaringen hösten 1994 angavs att insatserna för Östersjöns miljö skulle förstärkas. Det som nu faktiskt föreslås av regeringen är motsatsen. Detta är vare sig rätt prioritering eller god hushållning med resurserna. I ett läge där den vilda Östersjölaxen är akut utrotningshotad, när gravida kvinnor avråds från att äta strömming och annan fet Östersjöfisk och vårt innanhavs vatten stundtals inte ens är badbart är det en farlig misshushållning att minska anslagen till miljöinsatser för det område som orsakar de största akuta störningarna i Östersjöns livsmiljö.
För det kommande budgetåret föreslås i regeringsanslaget 169 250 000 kronor för miljöinsatser och 83 000 0000 kronor för kärnsäkerhet och strålskydd. Detta kan jämföras med att enligt regeringens skrivelse 1993/94:252 utgör insatser för miljöbiståndet till Central- och Östeuropa, inklusive kärnsäkerhet och strålskydd, 353 500 000 kronor under innevarande budgetår. Även om det finns vissa oklarheter i de redovisade beräkningsunderlagen, som försvårar en jämförelse, rör det sig om en avsevärd och enligt vår mening oacceptabel neddragning av insatserna.
I centerns motion 1994/95:Jo691 föreslog vi ett särskilt anslag omfattande 245 000 000 kronor till Miljöinsatser i Östersjöregionen. Därtill ska läggas bifall till 83 000 000 kronor för kärnsäkerhet och strålskydd samt 100 000 000 kronor till NUTEKs insatser på energiområdet som vi återkommer till senare i denna motion.
Detta är en absolut miniminivå och initiativ bör tas för att åstadkomma en väsentlig resursförstärkning för kommande budgetår. Vi föreslår därför att regeringens förslag om treårsram för miljöinsatser avslås av riksdagen och att regeringen istället anmodas att tillsätta en kommission med direktiv att lägga fram förslag om ett nytt treårsprogram för 1997--1999. Direktiven bör ange att kommissionen för dessa budgetår ska anvisa innehållet i ett program för miljöinsatser om minst 400 miljoner kronor per budgetår. Det bör ankomma på kommissionen, som bör ges parlamentarisk förankring, att föreslå finansiering av insatserna. Kommissionen bör särskilt beakta hur det svenska miljöbiståndet ska utformas för att åstadkomma maximal utväxling av insatserna i form av optimal samfinansiering med mottagarstaterna, de internationella finansieringsinstitutionerna och andra givarstater.
I detta sammanhang finner vi det särskilt anmärkningsvärt att regeringens förslag inte innehåller något besked om hur NUTEKs program för ett miljöanpassat energisystem i Baltikum och det östeuropeiska närområdet ska finansieras under kommande budgetår. Genomförda, pågående och planerade projekt inom ramen för detta program beräknas resultera i minskade additionella koldioxidutsläpp om cirka 180 000 ton per år. Därtill kommer väsentliga minskningar av utsläppen av svavel, kvävedioxider, stoff och tungmetaller med påtaglig betydelse för Östersjön och Sveriges miljö.
Vi finner här skäl att citera delar av den lägesrapport som överlämnades av NUTEK till regeringen 1995-01-31. I rapporten anges bland annat:
När det gäller budgeten kan konstateras att av totalt anslagna 227,5 MSEK har 206 MSEK allokerats på projekt (enligt biofogade projektlista) samt för administration inkl. utvärderingar. De förtecknade projekten kommer att i huvudsak vara färdigställda under hösten 1995. Eftersom inga ytterligare medel föreslås i årets budgetproposition och eftersom under 1995 och 1996 endast marginella återbetalningar kommer att göras på beviljade lån kommer under den kommande budgetperioden knappast några nya projekt att kunna igångsättas. Samtidigt finns det risk att den kompetens och det kunnande som byggts upp inte kan upprätthållas och att vunna erfarenheter inte kan tillgodogöras fullt ut. Detta kan i sin tur komma att påverka möjligheterna att i framtiden utnyttja gemensamt genomförande som en möjlighet att uppnå de svenska klimatmålen i enlighet med åtagandena i FN:s klimatkonvention.
Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen vare sig i budgetpropositionen eller i proposition 1994/95:160 anvisar resurser för NUTEKs närområdesinsatser på energiområdet. Inte minst i den utvärdering som Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU) utfört, har vikten av insatser för att underlätta exempelvis avvecklingen av de farliga kärnkraftsreaktorerna i Ignalina framhållits.
I regeringens proposition förutskickas initiativ för att samordna NUTEKs energibistånd med övriga myndigheters insatser på likartade områden. Detta är värdefullt. En förutsättning för att samordningen ska vara meningsfull är dock att NUTEK förfogar över resurser för fortsatt verksamhet i rimlig omfattning. Vi föreslår därför att de anslagsmedel som i propositionen anvisas till regeringens disposition minskas med 100 miljoner kronor och att riksdagen anvisar detta belopp till NUTEKs program för ett miljöanpassat energisystem i Baltikum och det östeuropeiska närområdet.
Katastrofen i Tjernobyl utgjorde en verklig påminnelse om den bristande säkerheten i flera kärnkraftsreaktorer i vår närmaste omvärld. Sverige har tillsammans med andra stater därefter inlett ett samarbete, bland annat inom ramen för Nuclear Safety Account (NSA), för att söka medverka till förbättrad säkerhet.
Värdefulla insatser har gjorts från svensk sida, inte minst för att medverka till en fungerande säkerhetsorganisation för reaktorerna i Ignalina. Insatserna har dock allvarligt försvårats av att den västerländska kärnkraftsindustrin vägrar att bistå med viktig utrustning så länge som berörda stater inte ratificerat Wien- och Pariskonventionerna. Enligt uppgift kvarstår detta problem när det gäller Ignalinareaktorerna till följd av att Vitryssland ännu inte genomfört begärd ratificering. Den svenska regeringen måste ta förnyade initiativ om inte ratificeringen snarast kommer till stånd. En framställning i saken på hög nivå bör snarast göras och saken bör också tas upp inom EU och andra internationella fora i syfte att påskynda den angelägna ratificeringen.
Samarbetet inom kärnsäkerhetsfonden (NSA) gör det möjligt att, som påpekas i propositionen, ställa gemensamma krav på avvecklingsplaner för de sämsta kärnkraftverken, förbättrad energihushållning och på uppbyggnad av starka och oberoende säkerhetsmyndigheter. Det är angeläget att dessa krav tillgodoses så att vi inte till betydande kostnader bidrar till livstidsförlängning av farliga reaktorer utan att uppnå acceptabel säkerhetsnivå.
De bedömningar som krävs i dessa sammanhang är svåra. Inte sällan står starka motstående intressen mot varandra. Det har bland annat visat sig i de överväganden som nu sker om stöd till insatser i bland annat Sosnovy Bor- och Kolareaktorerna. Enligt vår mening sker inte arbetet inom Nuclear Safety Account med tillräcklig öppenhet. I dessa sammanhnag är det viktigt med medborgerlig insyn. Det är inte tillfyllest att NSA redovisar fattade beslut. Enligt vår mening är det angeläget att vägledande principer och största möjliga del av beslutsunderlaget görs tillgängligt för allmänheten innan beslut fattas och att allmänheten även i övrigt ges förbättrad insyn i beredningsarbetet. Annars ökar risken för att kommersiella intressen istället för säkerhetskraven blir avgörande. Vad som här angetts om önskvärdheten i att regeringen tar initiativ till förbättringar av öppenheten i NSAs arbete bör riksdagen ge regeringen till känna.
Det arbete som Sverige och andra stater bedriver för att minska risken för nya kärntekniska katastrofer är inte förenligt med bidrag till finansieringen av slutförandet av sovjetkonstruerade icke färdigställda kärnkraftverk. Inom EBRD övervägs för närvarande lån till färdigställandet av två sådana reaktorer vid den slovakisk-österrikiska gränsen. Riksdagen bör klargöra att Sverige inte i något sammanhang ska bidra till att kärnkraftverk, som inte skulle ges drifttillstånd i väst, kan göras startklara i Central- och Östeuropa.
I Sveriges allmänna strategi för samarbetet med Central- och Östeuropa spelar integrationen för berörda stater i det internationella samarbetet, och i synnerhet det Europapolitiska samarbetet, en stor roll. Det är särskilt viktigt att Sverige bidrar till att Estland, Lettland och Litauen på jämställda villkor med andra stater i Centraleuropa ges möjlighet att delta i Europaintegrationen. Det är självklart också viktigt att Sverige på allt sätt bistår Polen i dess ansträngningar i EU-sammanhang och att Sverige medverkar till att Ryssland erbjuds samverkan på goda villkor.
Det svenska medlemskapet i Europeiska unionen måste utnyttjas för att öka EUs insatser i Nordens närområden. En sådan utvidgning är naturlig med tanke på de nya resurser som bland annat Sverige tillför gemenskapen.
Vi finner det särskilt viktigt att TACIS, EUs särskilda program för Ryssland och övriga OSS-stater, ges förstärkta resurser och delvis ett förnyat innehåll. I TACIS nuvarande verksamhet får nordvästra delen av Ryssland inte alls del av resurserna i erforderlig utsträckning. Det är också en klar brist att inte miljöinsatser är prioriterade i TACIS fem särskilt utpekade satsningsområden. Här måste Sverige aktivt arbeta för en förändring av TACIS-programmet.
Även PHARE-programmet behöver reformeras. De baltiska staterna har hittills inte fått del av resurserna i den utsträckning som är rimligt. Med tanke på att länderna genom Finlands och Sveriges medlemskap i än högre utsträckning utgör EUs närområde bör detta avspeglas i PHARE-programmet.
Miljöinsatser är dessutom otillräckligt prioriterade inom ramen för PHARE-programmet och dessa har också minskat i omfattning de senaste åren. Sverige måste medverka till en högre prioritet åt miljöinsatser och framför allt till att PHAREs resurser i ökad utsträckning kan ställas till förfogande för stöd till direkta miljöinvesteringar.
Det är också viktigt att EUs resurser för s k Cross Border- samarbete i ökad utsräckning kommer Östersjöregionen, och då inte minst de baltiska staterna, till del. Ett viktigt underlag i detta sammanhang skapas genom arbetet med den så kallade Östersjövisionen. Sverige bör vara pådrivande för framtagandet av ett Östersjöprogram inom EU.
Östersjövisionen omnämns i propositionen under rubriken Regionalt samarbete. Det är tillfredsställande att det arbete som startades 1992 har fått ett sådant genomslag i de olika länderna runt Östersjön och på Kolahalvön och att den socialdemokratiska regeringen fortsatt med visionsarbetet. Till den beskrivning som ges i propositionen bör läggas den viktiga koppling till svensk regionalpolitik som finns i visionsarbetet. Som centern framfört i motion 1994/95:Bo540 har Sverige tack vare visionsarbetet fått en ''flygande start'' i EUs arbete med fysisk planering och regional utveckling.
Arbetet med Östersjövisionen är sektorsövergripande och berör flera departements ansvarsområden. Vi kan inte av propositionen utläsa hur det fortsatta arbetet med Östersjövisionen avses finansieras. Medel för visionsarbetet bör enligt vår mening belasta anslaget G. Samarbete med Central- och Östeuropa. Det bör vidare klargöras att visionsarbetet är långsiktigt. Med tanke på de möjligheter som visionsarbetet skapar när det gäller att förena ekonomisk utveckling med hushållning med naturresurserna borde den svenska insatsen ökas. Självfallet bör även möjligheten att finansiera visionsarbetet med EU-medel aktivt prövas. Det som nu anförts om anslag till arbetet med Östersjövisionen bör ges regeringen till känna.
De nordiska staterna har i stor utsträckning gemensamma intressen i den del av närområdet som ligger i Central- och Östeuropa. Detta bör utnyttjas dels för att effektivisera de egna insatserna, dels för att mobilisera ett mera omfattande internationellt stöd till regionen.
Viktiga erfarenheter har gjorts genom det Baltiska Investeringsprogrammet. Även om inte utvärderingen av detta program ännu föreligger står det klart att Sverige bör medverka till att programmet får en fortsättning när den nuvarande programperioden tar slut. Det är också viktigt att den svenska regeringen meverkar till att Nordiska Ministerrådets (NMRs) närområdesprogram kan fortsätta på minst nuvarande nivå. Regeringens förord för neddragningar av den samnordiska budgeten sätter också det viktiga närområdessamarbetet inom NMR i fara.
En särskild ad hoc-grupp för miljöinsatser i Nordens närområde har nyligen avlämnat sin rapport till NMR. Bland gruppens förslag finns förord för att Nordiska Investeringsbanken ges en av ägarstaterna garanterad ram för lån till miljöinsatser i närområdet på minst 100 miljoner ECU. Ett annat förslag är att en särskild facilitet för finansiering av miljöinsatser i närområdet knuten till NIB/NEFCO på 100 miljoner DKKR årligen ska inrättas. Det är angeläget att Sverige medverkar till att dessa faciliteter kan inrättas på minst den föreslagna nivån senast den första januari 1996.
Även i övrigt är det angeläget att i ökad utsträckning avväga de bilaterala insatserna mot insatser i nordiskt sammanhang. Det finns flera nordiska institutioner som har mycket goda förutsättningar att vara ansvariga för närområdessamarbete med väl så god effektivitet och kompetens som nationella organ. Som exempel på sådana institutioner kan nämnas Nordiska Hälsohögskolan och Nordiska Genbanken, två institutioner som för övrigt är lokaliserade till Sverige.
I regeringens proposition förutskickas flera samråd mellan olika aktörer i Sverige. Med tanke på den strategiska roll som det nordiska samarbetet bör ha i närområdessamarbetet finner vi det angeläget att riksdagen ger regeringen till känna vad som här anförts om nordiskt samarbete för att förbättra villkoren i Nordens närområde.
Som angavs i inledningen av denna motion kan vi när det gäller huvudlinjerna ansluta oss till regeringens proposition när det gäller närområdessamarbetet, även om vi finner skäl till mycket allvarlig kritik när det gäller framför allt miljö- och energisamarbetet.
Det är angeläget att Sverige trots knappa resurser kan ge stöd för en allsidig utveckling. Det är människorna som lever i Central- och Östeuropa som är den främsta tillgången när det gäller att ta itu med de problem som åren av kommunistdiktatur skapade.
Vi delar den positiva syn på folkrörelsernas arbete som kommer till uttryck i regeringens proposition. Vi vill ytterligare understryka folkbildningens betydelse för det fria organisationslivets utveckling. Studiecirklarna var det idéburna arbetets vapensmedjor i samband med demokratins genombrott i de nordiska länderna. Det finns anledning att se till så att de kunskaper som finns i svenska studieförbund kan tas tillvara i utbytet med Central- och Östeuropa och att studieförbunden ges möjlighet till statligt stöd för detta arbete.
Fria partier är demokratins livsluft! I de forna kommuniststaterna är partiarbete dock föraktat av många till följd av de många åren med partidiktatur. För att bidra till den pluralism som krävs i en demokrati är det ändamålsenligt att ge de svenska riksdagspartierna ekonomiskt stöd på det sätt som förordas i regeringens proposition.
Vi delar således i huvudsak de uppfattningar som framförs när det gäller samarbete för att åstadkomma säkerhet, demokrati och ekonomisk utveckling. Det är av den allra största betydelse att den klyfta som finns mellan å ena sidan Central- och Östeuropa och å andra sidan Västeuropa kan utjämnas.
Sverige måste arbeta för ett Europa där inga stater bildar militära allianser i syfte att förbereda krigshandlingar riktade mot andra stater i vår del av världen. Vi måste arbeta för att demokratin förstärks och att marknadsekonomi inom socialt och miljömässigt betingade ramar kan utvecklas i hela Europa. Det kommer att kräva stora uppoffringar, inte bara, eller ens i huvudsak, genom att vi avstår av budgetmedel till förmån för stöd till staterna i Central- och Östeuropa. Det är av största betydelse att vi stöder staterna i Central- och Östeuropa även där de har sina största och snabbast tillgängliga komparativa fördelar.
Sedan Sverige valt EU-medlemskap är handelspolitiken en angelägenhet för gemenskapen. Det är viktigt att Sverige i EU arbetar för en sådan politik att staterna i Central- och Östeuropa kan delta i utbytet på samma villkor som de stater som redan är medlemmar. De bilaterala insatser, och de särskilda programinsatser inom EU, som behandlas i den av regeringen avgivna propositionen är i all huvudsak välmotiverade och angelägna. Vi kan som angivits i huvudsak instämma i det som förordas i propositionen. Det allra viktigaste är dock hur de övergripande strukturerna formas i framtidens Europa. Därför är Sveriges insatser för att reformera EUs institutioner och för att möjliggöra en snar utvidgning av EU i enlighet med vad enskilda stater i Central- och Östeuropa själva önskar den mest avgörande frågan. Det är viktigt att detta framhålls i de förberedelser som nu sker inför 1996 års regeringskonferens i Europeiska unionen. Sverige måste vara pådrivande i arbetet och regeringen är huvudansvarig för att den svenska positionen konkretiseras och blir väl förankrad såväl inom landet som i övriga medlemsstater i EU. Vad som här sagts om vikten av integrationsarbetet i Europa för Central- och Östeuropa, och för Sverige, bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europaintegrationens betydelse för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa,
2. att riksdagen beslutar att till Miljöinsatser i Central- och Östeuropa budgetåret 1995/96 anvisa 245
000
000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en kommission för att utarbeta förslag till program för miljöinsatser i Central- och Östeuropa perioden 1997--1999,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammanhållande ansvar för Miljödepartementet när det gäller Sveriges miljöinsatser i närområdet,
5. att riksdagen beslutar att till NUTEK:s program för ett miljöanpassat energisystem i Baltikum och det östeuropeiska närområdet budgetåret 1995/96 anvisa 100
000
000 kr,
6. att riksdagen beslutar att till anslaget G 3.3, Till regeringens disposition, budgetåret 1995/96 anvisa 33
199
000 kr,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ så att alla stater i närområdet ratificerar avtal beträffande ansvar vid kärnkraftsolyckor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ för ökad öppenhet i Nuclear Safety Accounts arbete,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nej till svenskt stöd för byggande av kärnreaktorer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformering av EU:s TACIS- program,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformering av EU:s PHARE- program,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s s.k. Cross Border-program,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett EU-program för Östersjöregionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av arbetet med den s.k. Östersjövisionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en garantiram för miljölån vid Nordiska Investeringsbanken,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild facilitet för mjuk finansiering knuten till NIB/NEFCO,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det nordiska samarbetets betydelse för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhöjd prioritet åt Barentssamarbetet inom Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda medel för Länsstyrelsens i Norrbottens län arbete med Barentsrådets regionråd.
Stockholm den 14 mars 1995 Helena Nilsson (c) Anders Svärd (c) Marianne Andersson (c) Sivert Carlsson (c) Erik Arthur Egervärn (c) Ingbritt Irhammar (c)