Efter öst/västkonfliktens nedmontering, murens fall och
fredsutbrottets år har 1990-talet hittills varit de gäckade
fredsförhoppningarnas årtionde. Antalet väpnade
konflikter -- i vardande eller redan utlösta -- har stigit och
hänsynslöshet, brutalitet och våld har firat tragiska triumfer,
när makthunger lett till hårda konfrontationer. Detta gäller
särskilt de inhemska konflikter som i dag dominerar den
internationella scenen.
I denna situation behövs alla goda krafter, initiativ och
uppslag för att finna vägar till konstruktiva fredsinsatser. Det
gäller såväl statliga och mellanstatliga insatser som sådana
som görs utanför den officiella politiska strukturen. Medan
traditionell diplomati visat sig ha sina begränsningar i
inomstatliga konflikter, och inofficiella aktörer i många fall
befunnits ha haft andra möjligheter att agera för att öppna en
dialog mellan motstående parter i interna konflikter. Det
finns också exempel på ett fruktbart samarbete mellan
regeringsorgan (som FN) och frivilliga organ (som Liv &
Fred-institutet).
Ett stärkt stöd till de frivilliga och folkligt baserade
grupper och organ som arbetar med dessa frågor är en logisk
följd av denna analys. Traditionellt har stöd till dessa
organisationer utgått från F2-anslaget, Information och
studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.
Från att ha varit ett extremt blygsamt anslag byggdes det
under 1980-talet upp till att för fem år sedan vara uppe i 26
miljoner kronor. Det har skett bl.a. genom att riksdagen
tydligt uttalat ambitionen att höja anslaget till att på sikt
motsvara en promille av försvarsanslaget.
Anslaget har använts dels i form av grundbidrag (numera
kallat organisationsstöd), dels i form av projektbidrag till
organisationer och projekt, som fyllt vissa kriterier.
De senaste åren har anslaget successivt reducerats i direkt
strid mot riksdagens uttalade en-promille-mål; till 24
miljoner kronor 1992/93, 20 miljoner kronor 1993/94 och till
10 miljoner kronor för 1994/95. Även om man räknar in icke
tidigare utdelade fredslotteripengar på 3 miljoner kronor,
kvarstår bilden av en särskilt hård behandling av
fredsengagerade organisationer; en nedskärning på 35 %
mellan 1993/94 och 1994/95 (20 miljoner kronor jämfört
med 13 miljoner kronor).
För 1995/96 finns inte längre några fredslotterimedel att
tillgå. Regeringens förslag innebär trots uttalanden om
vikten av ''kunskap och intresse för frågor som rör fred och
säkerhetspolitik'' en fortsatt nedskärning, denna gång reellt
på nära 26 % (från 13 miljoner kronor till 9,7 miljoner
kronor). I ljuset av de senaste årens nedskärningar är detta
orimligt. Anslaget har redan många gånger om utsatts för
besparingar och nedskärningar som andra anslag drabbas av
först nu och i långt mindre omfattning.
Med hänsyn till en-promille-målet blir anslaget än mer
anmärkningsvärt med tanke på att försvarsanslaget på intet
sätt utsatts för en nedskärning i motsvarande omfattning.
F2-anslaget är nu nere på en nivå som i relation till
försvarskostnaderna motsvarar anslagets relativa storlek i
mitten av 1980-talet -- mindre än 0,25 promille.
Riksdagen bör uttala avsikten att snabbt återställa bidraget
till den tidigare högre nivån.
Inom de givna ramarna är det viktigt att prioritera de
generella grundbidragen, som ger långsiktighet och
möjliggör planering och effektivitet i utnyttjandet av
begränsade resurser. Detta gäller i synnerhet institut och
samarbetsorgan, som svarar för ett strategiskt viktigt arbete
genom kunskaps- och nätverksbyggande. De kan däremot
inte direkt vädja till enskilda medlemmar om extra stöd för
de nödvändiga basresurserna, varför de mer än andra skadats
av de senaste årens nedskärningar. Speciella initiativ och
projekt kräver goda basresurser för att alls kunna sättas i
sjön. Propositionens formulering om att ''aktiva
medlemsinsatser är förutsättning för att bidragen skall nå sitt
syfte'' är alltför kategorisk.
Anslaget bör ha till mål att främja:
1. uppbyggnad av kunskaper i fråga om hantering,
transformering och lösning av konflikter,
2. nätverksbyggande i fråga om aktörer, som söker
minimera konflikters skadeverkningar och finna fredliga
former för samlevnad,
3. ett aktivt folkligt deltagande i arbetet för fred, rättvisa
och mänskliga rättigheter.
F2-anslaget bör i fortsättningen rubriceras ''Information,
studier och forskning om fredspolitik''.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att F 2-anslaget fr.o.m. budgetåret
1995/96 rubriceras Information, studier och forskning om
fredspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att angivna mål bör bli vägledande
för anslagets fördelning mellan de sökande organisationerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att grundbidragen bör prioriteras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett snabbt återställande
av F 2-anslaget till den tidigare högre nivån.
Stockholm den 25 januari 1995
Mariann Ytterberg (s)
Pär-Axel Sahlberg (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)