Under anslaget A 1. har i särskild motion föreslagits att ett
ytterligare belopp på högst 50 miljoner kronor under detta
anslag ställs till regeringens förfogande efter översyn av
principerna för Sveriges utrikesrepresentation.
C. Internationellt utvecklingssamarbete
Det är enligt vår uppfattning oacceptabelt att regeringens
budgetproposition ger en så knapphändig bild av underlaget
för äskandena i biståndsbudgeten. Några fragmentariska
kommentarer per utgiftspost, utan sammanhängande struktur
och utan uttrycklig motivering för besluten är ett genant
beslutsunderlag att presentera för riksdagen.
Vi vill i sammanhanget peka på den borgerliga regeringens
årsberättelse ''Svenskt bistånd'' med dess detaljerade
redovisningar av mål, uppgifter, ekonomi och
bidragsomfattning för olika organ, och den noggranna
faktaredovisningen, land för land, av ekonomi, politik, MR-
sitution, demokratifrågor och svenska insatser. Vi menar att
denna typ av redovisning både skall bibehållas och
ytterligare utvecklas och förfinas.
Riksdagen måste kräva ett betydligt bättre underlag för
beslut om biståndsfrågorna, vilket bör ges regeringen
tillkänna.
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
De internationella finansieringsinstitutionerna inom
Världsbanksgruppen och IMF har en nyckelroll när det gäller
att stödja och underlätta systemskiften liksom att ta initiativ
till och genomföra åtgärder för skuldlättnader. Denna
verksamhet bör tillföras ytterligare 275 miljoner kronor.
UNDP:s verksamhet har lägre prioritet och anslaget bör
minskas med 200 miljoner kronor utöver regeringens
neddragning. UNICEF har också jämförelsevis lägre
prioritet och anslaget bör minskas med 50 miljoner kronor
utöver regeringens neddragning.
UNHCR bedriver en viktig verksamhet bland världens
flyktingar. Bidraget till UNHCR bör räknas upp med 50
miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag.
Genom det palestinska självstyret i Gaza och Jeriko, vilka
omfattar cirka hälften av befolkningen på de ockuperade
områdena, bör bidraget till UNRWA successivt kunna
minska. En besparing på 75 miljoner kronor föreslås i
jämförelse med regeringens förslag.
För anslaget C 1 totalt föreslås ingen förändring i
jämförelse med regeringens förslag.
C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete
Detta anslag har i budgetförslaget benämningen
''utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten'',
vilket bör ändras till ''bilateralt utvecklingssamarbete''.
Förslaget att inrätta en ny central biståndsbyråkrati bör
avvisas. Den övergripande samordningen bör istället ligga i
utrikesdepartementet. Regeringen bör återkomma med nytt
förslag i den delen.
Det nyligen genomförda planeringssystemet för det
bilaterala utvecklingssamarbetet bör vidareutvecklas. Någon
återgång till samarbetsavtal och landprogram bör icke ske.
Antalet s.k. programländer bör väsentligen minskas.
Förslaget att göra särskilda landprogram för Sydafrika,
Västbanken/Gaza och Kambodja är inte motiverat. Insatser
i dessa länder bör som hittills finansieras genom funktionella
anslag och inte landramar.
Förslaget att upphäva den s.k. femtonmiljonerregeln för
SIDA avvisas. Detsamma gäller förslaget att bemyndiga
biståndsmyndigheten att utfästa fem gånger det årliga
landprogrammet. Den sammanhållna strategin för
utvecklingssamarbetet måste finnas kvar hos riksdag och
regering och administreras av utrikesdepartementet.
Afrikabiståndet
Avvecklingen av programlandsbiståndet till Botswana
bör ske snabbare än vad regeringen föreslår. Botswana är ett
av Afrikas absolut rikaste länder och ligger på samma nivå
som de mest utvecklade u-länderna inom gruppen övre
medelinkomstländer. Landets ekonomi är mycket tätt
integrerat med Sydafrikas. En neddragning med ytterligare
20 miljoner kronor är befogad.
Det finns ingen anledning att återuppta biståndet till
Guinea Bissau. Landet får redan rikligt med bistånd och
har ett alldeles för högt biståndsberoende (över fyrtio procent
av BNP). Besparing 52,5 miljoner kronor.
Biståndet till Kenya bör minskas snabbare än vad
regeringen föreslår. Även om biståndsberoendet ligger
ungefär på genomsnittlig afrikansk nivå utgör korruptionen
ett av de största samhällsproblemen i Kenya. Biståndet
genom statsmakten bör därför dras ner. Besparing 32,5
miljoner kronor.
Moçambique genomgår en glädjande utveckling.
Inbördeskriget har upphört och de första fria valen har
genomförts. Men situationen i landet är oerhört bräcklig.
Detta talar för att ett fortsatt generöst bistånd bör utgå.
Samtidigt utgör det en extremt hög andel av landets
ekonomi, nästan 70 procent. Det kan inte vara rimligt att ha
ett så extremt biståndsflöde till ett land som nu successivt
måste stå på egna ben. Detta särskilt som korruptionen nu
efter inbördeskriget och valet utgör ett av de svåraste
samhällsproblemen. Besparing 122,5 miljoner kronor.
Namibia är ett av Afrikas rikare länder även om det
inte når upp till Botswanas nivå. I likhet med detta land har
det en med Sydafrika integrerad ekonomi. En snabbare
utfasning av biståndet är motiverat. Besparing 37,5 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
Sydafrika befinner sig i en situation som i väsentliga
avseenden liknar länderna i Central- och Östeuropa. Det har
genomgått en demokratisering som har skett förbluffande
smärtfritt. Samtidigt måste landet genomgå ett ekonomiskt
systemskifte bort från den helt statsdirigerade ekonomi som
utmärkte apartheid.
Totalt sett ligger Sydafrika på en alldeles för hög nivå för
att bli programland. Dessutom måste statsmaktens grepp
över ekonomin drastiskt minska. Det för Sydafrikas ekonomi
och därmed välstånd helt avgörande är liberalisering av
handeln, privatiseringar och avregleringar. Redan nu pågår
ett betydande kapitalinflöde i form av direktinvesteringar,
portföljinvesteringar och privata lån. Besparing 130 miljoner
kronor.
Tanzania gäller för att vara ett av världens mest
vanstyrda länder. Trots ett enormt biståndsflöde som sedan
självständigheten för 33 år sedan torde uppgå till över 200
miljarder kronor är landet ett av jordens absolut fattigaste.
Detta trots att Tanzania varit förskonat från krig eller
naturkatastrofer. Orsaken är helt enkelt den afrikanska
socialismen som systematiskt hindrat medborgarna att
förbättra sin situation. Även om biståndsberoendet sjunkit
ligger det fortfarande mycket högt (över trettio procent). Så
länge den nuvarande regimen och det dominerande partiet
har makten finns det knappast något hopp om utveckling i
Tanzania. Tyvärr har det interntionella biståndet, varibland
Sveriges har varit en betydande del, bidragit till att hålla en
starkt utvecklingsfientlig regim kvar vid makten. Det är
därför nu dags att konstatera ett trettioårigt misslyckande och
avveckla biståndet via statsmakten i Tanzania. Det är nog den
största tjänst Sverige kan ge Tanzanias hårt prövade folk.
Besparing 390 miljoner kronor.
Zimbabwe har också genomgått en negativ utveckling.
Det land som hade en av Afrikas bästa ekonomier har idag
sjunkit tillbaka. En ytterligare neddragning av biståndet via
statsmakten är därför motiverat. Besparing 60 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
Utsikterna för en dynamisk utveckling i södra Afrika är
gynnsammare än någonsin tidigare. Satsningar på
infrastruktur som transport, energi och kommunikation kan
därmed bli mycket lönsamma investeringar, som bör
finansieras kommersiellt. Neddragning 65 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Asien
Biståndet till Kambodja bör ske som ett led i de
multilaterala insatserna. Kambodja bör inte vara ett
självständigt programland. Besparing 40 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Laos är ett land under intressant utveckling. Det ligger
i en region med världens högsta ekonomiska tillväxt. Tre av
dess fem grannländer har tillväxt på cirka 10 procent per år.
Laos ekonomiska utveckling är avhängigt av flödet av
privata investeringar. Laos får också ett betydande bistånd
från länder i regionen och från Australien. Problemet i Laos
är statsmakten, som länge förhindrade utvecklingen och som
fortfarande utövar förtryck. Laos är en kommunistisk
enpartistat. Biståndet via statsmakten bör därför trappas ner.
Besparing 85 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Sri Lanka befinner sig i ett möjligt slut på
inbördeskriget. Landet ligger i en region där en snabb
ekonomisk tillväxt nu påbörjats. Det avgörande för Sri
Lanka är nu vägvalet för framtiden. Fortsätter det en snabb
avreglering eller kommer den nya regeringen att slå in på en
återreglering? I båda fallen är det angeläget att biståndet via
statsmakten trappas ner. Det bör ske snabbare än föreslagits.
Besparing 20 miljoner kronor mer än regeringens förslag.
Vietnam hade förra året utländska investeringar på
uppemot 30 miljarder kronor och en tillväxt på 9 procent. I
år kommer investeringarna sannolikt att uppgå till över 40
miljarder kronor. Samtidigt är det stora problem med
statsmakten i Vietnam. Enpartistaten fortsätter utan några
tecken på demokratisering eller förbättringar i läget för de
mänskliga rättigheterna. Att i detta läge ge ett bistånd till
staten Vietnam är inte motiverat. Vissa enstaka projekt när
det gäller systemskiftet bör fullföljas. Det kan ske genom det
föreslagna anslaget projektavslutning. Vietnam bör
avvecklas som programland. Besparing 255 miljoner kronor.
Västbanken/Gaza. Fredsprocessen i Mellanöstern har
kommit långt även om den hotas av krafter som inte vill se
fred och försoning. USA, EU och andra länder inklusive
Sverige har utlovat bistånd på 2,2 miljarder dollar på fem år
vilket är mycket i proportion till befolkningen. Samtidigt är
det problem inte på grund av biståndsbeloppens storlek utan
på grund av demokratiseringen och dröjsmål i
utbetalningarna.
På många palestiniers enträgna uppmaning har
biståndsgivarna krävt att bistånd enbart skall utbetalas till
demokratiska strukturer och i former som garanterar frihet
från korruption. I båda dessa avseenden finns oroande tecken
som gjort att utbetalningarna dröjer. Samtidigt bidrar
avsaknaden av materiella framsteg till den oro som främst
finns i Gazaområdet. På Västbanken råder närmast en boom-
liknande utveckling. De internationella biståndsgivarna
befinner sig här i ett dilemma. Å ena sidan de berättigade
kraven på demokrati och öppna strukturer och å andra sidan
önskvärdheten av ett snabbt igångsättande av den
ekonomiska utvecklingen. För Sverige finns det ingen
anledning att nu trappa upp biståndsvolymen till
Västbanken/Gaza. Den är redan mycket hög. Det finns en
risk för att de palestinska självstyrande områdena kan råka
in i vad som kallas ''den arabiska fällan'' dvs. odemokratiska
strukturer i kombination med ett högt biståndsberoende. Det
finns tvärtom anledning att successivt trappa ner
biståndsflödet. Detta inte minst som EU:s handelspolitik
med frihandel ger möjlighet till en snabb ekonomisk tillväxt.
Besparing 60 miljoner kronor.
Latinamerika
Latinamerika har ett mycket stort inflöde av
direktinvesteringar, portföljinvesteringar och privata lån.
Därutöver mottar vissa länder ett icke obetydligt bistånd.
Enligt OECD utgör ett huvudproblem ''hur att förhindra att
stora inflöden av kapital destabiliserar ekonomin''. På längre
sikt är problemet att bibehålla en uthållig tillväxt som är
mindre beroende av fortsatt tillflöde av utländska kapital.
Mot den bakgrunden är det angeläget att hålla nere
biståndsflödena till Latinamerika.
Centralamerika har erhållit mycket bistånd de senaste 15
åren även om det till ungefär 1990 var det förknippat med
inbördeskrigen i Nicaragua, El Salvador och i Guatemala.
Det generella problemet i Centralamerika är inte brist på
kapitaltillflöden utan på sättet att hantera ekonomierna.
Nicaragua utgör det mest skrämmande exemplet. Från
somosatidens ''kleptokrati'' över sandinisttidens förödande
socialistiska ekonomi är nu landet det fattigaste i
Latinamerika (Kuba och Haiti borträknade). Det fanns
anledning att se mycket positivt på den nationella
försoningspolitik som inleddes efter de demokratiska
krafternas valseger 1991. Dock har den nya regeringen haft
mycket svårt att bryta upp det förödande arvet från den
sandinistiska planekonomin.
Att i detta läge även fortsättningsvis betala ut stora belopp
för bistånd genom statsmakten är inte rimligt. Besparing 500
miljoner kronor utöver regeringens förslag vad gäller hela
biståndet till Latinamerika.
För avvecklingen av programländer bör förutom
reservationer också ett särskilt anslag Programavveckling
inrättas. Anslag 50 miljoner kronor.
Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösningar
Detta är ett starkt prioriterat område både därför att
demokrati och mänskliga rättigheter i sig är viktiga och
därför att det också är ett viktigt bidrag till ekonomisk
utveckling och fattigdomsavveckling. Anslaget bör ökas
med 25 miljoner kronor.
Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling
Inom detta område bör det ske en viss neddragning främst
vad avser internationella kurser, näringslivssamarbete och i
viss utsträckning på forskningssidan. Kurserna bör i ökad
utsträckning avgiftsfinansieras. Detta inte minst för att
säkerställa att kurserna är prioriterade av mottagarländerna.
Näringslivssamarbete bör gradvis bli mer självfinansierande.
Ett stort problem i många u-länder är just statsstöd till
näringslivet. Därför skall man vara oerhört försiktig att från
givarland ge bidrag till näringslivssamarbete.
Forskningssamarbetet kan också dras ner något utöver
regeringens nerdragning. Sammanlagd besparing 400
miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Katastrofer och återuppbyggnad
Denna post är högst osäker. Volymen är svårbestämd i
förväg. Därför måste det finnas stor beredskap att snabbt
kunna omdirigera pengar i akuta lägen. Någon förändring i
förhållande till regeringen föreslås inte.
Enskilda organisationer
Enskilda organisationer har en stor fördel genom att de kan
arbeta i länder med odemokratiska regeringar utan att ge stöd
till statsmakten. Ökad tyngd bör läggas på detta samarbete.
Samtidigt föreligger det enligt uppgift svårigheter att öka
kapaciteten, vilket motiverar en viss återhållsamhet. Ingen
ökning i förhållande till regeringens förslag.
Ekonomiska reformer och skuldlättnader
Detta är det mest prioriterade av alla. Därför har under det
multilaterala samarbetet föreslagits en stor ökning vad gäller
världsbanksgruppens, utvecklingsbankernas och
utvecklingsfondernas verksamhet. Vad avser
skuldavskrivningar är det ett effektivt och nödvändigt
instrument för att hjälpa länder som genomgår systemskifte
och som ärvt en orimlig skuldbörda. Det är dock viktigt att
skuldavskrivningar sker på ett sådant sätt att vanstyre,
ansvarslöshet och korruption ej uppmuntras. Dessa båda
kriterier snävar in kretsen. I gengäld kan skuldavskrivningen
göras mer generös till länder som verkligen satsar på tillväxt
och fattigdomsavveckling och som uppfyller kriterierna.
Den av regeringen föreslagna totala anslagsramen bör
därmed vara tillfyllest.
Krediter för utveckling
Med hänsyn till det stora kapitalflödet till u-länderna är det
angeläget att krediter för utveckling används restriktivt.
Länder som redan får stort kapitaltillflöde eller länder som
har stor skuldbörda bör normalt inte komma ifråga. En
besparing på 190 miljoner kronor utöver regeringens förslag
föreslås.
Kostnader för fältpersonal
Med hänvisning till vad som anförs under C 3 föreslås en
minskning med en tredjedel. Besparing 28,4 miljoner kronor.
Information
Med hänvisning till vad som anförs under C 3 föreslås
anslaget avvecklas. Besparing 36,6 miljoner kronor.
För C 2-anslaget sammantaget föreslås för budgetåret
1995/96 9.136.600.000 kronor.
Biståndsadministrationen C 3
Anslaget C 3 bör betecknas administration av biståndet.
Förslaget om en central biståndsmyndighet avvisas.
Riksdag och regering har ansvaret för mål och inriktning av
biståndssamarbetet. Den övergripande samordningen bör
ligga inom utrikesdepartementet.
Anslagen till de befintliga myndigheterna bör i första hand
beräknas utifrån det befintliga anslaget minskat med
effektivitetskravet så som det anges i propositionen.
Därutöver bör från främst SIDA pengar överföras till
utrikesdepartementet för förstärkning av dess kapacitet för
den övergripande samordningen.
Det bör övervägas att i södra Afrika upprätta en mer
sammanhållen enhet för biståndsadministration. Detta för att
knyta samman erfarenheterna och för att på platsen kunna
rekrytera erfaren personal. I ett läge där den allt större delen
av biståndet upphandlas kan det också vara en fördel med
en administration som ligger närmare verksamheten. Det kan
inte uteslutas att en betydande del av biståndet kan komma
att genomföras av verksamheter i mer framgångsrika u-
länder som bättre än Sverige kan dela med sig av goda
erfarenheter. Utrikesdepartementet bör utreda ett sådant
förslag.
Utbildning och rekrytering av fältpersonal bör normalt
ingå i projektet. Genom ett upphandlingsförfarande kan
befintliga utbildningsenheter inklusive Sandö i Sverige och
utomlands tillgodose behovet. All utbildning bör således
upphandlas helst inom ramen för respektive biståndsprojekt.
Information om verksamheten bör ingå i myndigheternas
normala verksamhet.
Anslaget C 3 bör således redovisas på de befintliga
myndigheterna samt uppskattningsvis cirka 100 miljoner
kronor överföras till utrikesdepartementet för en förstärkt
samordningskapacitet för biståndet.
Nordiska Afrikainstitutet
I den fortsatta övervägningen om institutets
organisationsform bör övervägas också möjligheten av ett
närmare samarbete eller integration med Uppsala universitet.
Därigenom skulle institutets roll som en kvalificerad
vetenskaplig institution klarare markeras. Ingen förändring
föreslås vad avser anslaget.
Nedrustning och säkerhetspolitiska frågor
F 2-anslaget avser statligt stöd till information och studier
om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Enligt
vår mening skall enskilda organisationer inte särbehandlas
vad avser just den del av verksamheten som avser
säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Det är
viktigt med en bred folklig förankring och att dessa frågor
ständigt hålles aktuella, men detta bör ske via samma kanaler
som i övrigt står till folkrörelsernas förfogande. Härigenom
får riksdagen en bättre överblick och möjlighet ges till en
rättvisare fördelning vid prioriteringarna mellan olika
angelägna opinionsbildande insatser.
Samarbete med Central- och Östeuropa
I en särskild motion föreslås en ökning med 200 miljoner
kronor vad avser samarbete med Central- och Östeuropa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre underlag för beslut vad
gäller internationellt utvecklingssamarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omdisposition av delanslagen
under C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram,
3. att riksdagen beslutar att till utvecklingssamarbete under
C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten
för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag om 9
136
600
000 kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om delanslagen under anslaget C
2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny central biståndsmyndighet
och att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen
om biståndsadministrationen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den övergripande
samordningen av biståndsinsatser bör ligga på
Utrikesdepartementet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överväga en särskild enhet för
biståndspolitisk administration i södra Afrika,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett fortsatt övervägande av
Nordiska Afrikainstitutets organisation,
9. att riksdagen beslutar avveckla anslaget F 2.
Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling.
Stockholm den 25 januari 1995
Göran Lennmarker (m)
Inger Koch (m)
Bertil Persson (m)
Lars Hjertén (m)
Sten Tolgfors (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Gustaf von Essen (m)