Berlinmurens fall, kommunismens kollaps, Sovjetimperiets sammanbrott och Tysklands återförening är alla dramatiska händelser som skapat världshistoria. De har inte bara i grunden förvandlat Central- och Östeuropa. De har präglat den politiska och ideologiska utvecklingen världen över.
Västvärldens stöd till Central- och Östeuropa är en konsekvens av dessa omvälvande händelser. Det kommunistiska sammanbrottet måste visserligen ses som en utdragen process, vars kulmen nåddes 1989--91. Men förutsättningarna för ett samarbete ändrades med ett slag av händelserna i Östeuropa 1989. Plötligt var det parter med likartade mål och visioner som skulle samarbeta. Parisstadgan, som antogs av ESK:s toppmöte 1990, var det främsta uttrycket för det. I stadgan slås fast att demokrati är det enda acceptabla styrelseskicket och att rättsstatens principer skall råda. Staterna anslöt sig också till det gemensamma målet ''att utveckla marknadsekonomier mot stadig ekonomisk tillväxt, välstånd, social rättvisa, ökande sysselsättning och effektivt utnyttjande av de ekonomiska resurserna. Det är viktigt och ligger i allas vårt intresse att länder som gör ansträngningar att gå över till marknadsekonomi röner framgång''. Staterna underströk också att ''ekonomiskt samarbete, grundat på marknadsekonomi, utgör ett väsentligt inslag i våra förbindelser''. En av Europas absolut största framtida säkerhetspolitiska utmaningar är därför att lyfta de forna kommunistiska staterna upp ur ekonomisk, social och miljömässig förslumning.
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa utgör ett led i väststaternas stöd för en samhällsomvandlingen i öst. Vårt samarbete har samma grundläggande motiv som de övriga väststaternas. Östsamarbetet är en del av vår östpolitik, men östpolitiken bör också gå hand i hand med vår ''Europapolitik''. Ett europeiskt helhetsperpektiv måste därför anläggas på åtskilliga problem. Värnet om miljön är ett exempel.
I likhet med övriga väststater som har grannar i öst har Sverige koncentrerat sitt östsamarbete till länderna i närområdet. Det innebär i vårt fall de tre baltiska staterna, Polen och nordvästra Ryssland. Propositionen föreslår att tyngdpunkten också fortsättningsvis koncentreras till detta närområde, men med viss öppenhet för samarbete också med andra länder i Central- och Östeuropa. Kristdemokraterna stöder regeringens linje. Det är en naturlig konsekvens av vårt geopolitiska läge att koncentrera samarbetet till närområdet också framgent. Med dessa länder finns många historiska och kulturella band och många gemensamma intressen.
Målen för den framtida Central- och Östeuropapolitiken
Regeringen fastslår fyra huvudmål för den framtida östpolitiken;främja säkerhetsarbetefördjupa demokratins kulturstödja en socialt hållbar och ekonomisk omvandlingstödja en miljömässigt hållbar utveckling
Propositionens samlade förslag för inriktningen av östpolitiken de kommande tre åren stämmer väl med de mål som hittills gällt. Propositionens förslag innebär en vidareutveckling och ytterligare fördjupning av framförallt strukturen för det framtida östsamarbetet. Kristdemokraterna stöder propositionens förslag till huvudmål. De utgör sammantaget en helhet som täcker styrelseskicket, inklusive mänskliga rättigheter, det ekonomiska systemet, miljön samt den yttre och inre stabiliteten.
Tre av huvudmålen, nämligen att fördjupa demokratins kultur, stödja en socialt hållbar och ekonomisk omvandling samt en miljömässigt hållbar utveckling, är självklart indirekt viktiga för att säkra en långsiktig stabilitet och säkerhet. Det är den demokratiska människosynen, respekten för mänskliga fri- och rättigheter och en god livsmiljö som måste bilda basen i det nya framväxande Östeuropa.
I det följande kommenteras de valda huvudmålen för Central- och Östeuropapolitiken.
Att främja en säkerhetsgemenskap
Utvecklingen i Central- och Östeuropa har kännetecknats av en snabb förändringstakt. Systemskiftet mot demokrati och marknadsekononomi har gjort stora framsteg. Samtidigt har svagheterna i samhällssystemet blottats på ett allt tydligare sätt. Den inre stabiliteten är ytterst bräcklig. Det gäller inte minst vårt grannland Ryssland, vars instabilitet är särskilt oroande med tanke på landets kärnvapeninnehav. Härtill kommer att relationerna mellan flera av länderna i vårt grannskap är spända. En tryggare ordning kan bara skapas genom ett brett samarbete på alleuropeisk grund och förutsätter en gynnsam ekonomisk och social utveckling särskilt i Ryssland, där den sociala nedrustningen späder på instabiliteten. Ytterligare exempel på sådana faktorer är korruptionen, den organiserade brottsligheten med dess internationella förgreningar, smugglingen av vapen och narkotika, stora arsenaler av vapen och plutonium samt höganrikat uran som möjligen är i cirkulation mellan staterna. Därtill kan läggas vapenindustrins fortbestånd, politisk extremism, rasism, terroristhandlingar, inbördeskrig samt etniska och andra motsättningar inom flera av de tidigare Sovjetrepublikerna.
En huvuduppgift för vårt östsamarbete blir därför att motverka de destabiliserande faktorer som utgör det största omedelbara hotet mot fred och frihet i vår del av världen. De insatser som föreslås i propositionen för uppbyggnad av tull, polis, kustbevakning och säkerhetspolitisk kompetens i våra östliga grannländer, är därför väl valda. Det särskilda stödet Sverige utfäst om medel till forskningscentra i Moskva för att ge experter på massförstörelsevapen möjlighet att använda sina kunskaper för fredliga ändamål är ytterst angeläget. Möjligheterna för stöd, gärna inom EU:s ram, för omskolning av militär personal och till alternativ produktion för krigsindustrin bör undersökas.
Inom ramen för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) ska Sverige verka för regional säkerhetslösning.
Att fördjupa demokratins kultur
Så som propositionen så riktigt påpekar är demokrati mer än fria val och respekt för lag. Propositionen utrycker det på följande sätt; ''Det är en kultur där omsorg, kompromissens etik och respekt för minoriteter råder. Det är en kultur som bärs upp av det civila samhällets alla aktörer.''
Den kristna etikens människosyn är en förutsättning för ett demokratiskt samhällsbygge. Utgångspunkten är människans okränkbara värde vilket ger henne rätten till integritet, respekt och delaktighet i samhället oavsett ras, religion, kön eller andra sociala faktorer. En solidarisk och mångfaldig organisation av samhället där den enskildes ansvar och rätt kan komma till uttryck är därför nödvändig. Solidaritet i form av gränsöverskridande medansvar och gemenskap är också en följd av ett samhälle som vilar på en demokratisk grund.
Rasism och förtryck av minoriteter undergräver det demokratiska samhället. Inte minst i tider av stora omställningar måste dessa företeelser motverkas av staterna. I en motion inlämnad under allmänna motionstiden tar kds upp judarnas situation i f.d. Sovjetunionen.
Även om ett särskilt jämställdhetspolitiskt mål inte skiljs ut, är det som mycket riktigt påpekas i propositionen, angeläget att genderaspekter finns med som en integrerad del i allt övrigt östarbete. I reformprocessen är kvinnor särskilt utsatta. De är i regel de första som drabbas av sociala nedskärningar där barnomsorg försvinner, vård av åldrande föräldrar ej erbjuds via samhället etc. Det är angeläget att kvinnornas möjlighet att påverka och forma samhällsutvecklingen ökar.
Många av de central- och östeuropeiska länderna söker med demokratin som grund möta framtiden och vikten av att de lyckas kan svårligen övervärderas. Medlemskap i Europeiska unionen är för flera av länderna ett av de viktigaste målen. Villkoren för att få bli medlem i EU är desamma för alla europeiska länder. Det gäller att inom ramen för en parlamentarisk, pluralistisk demokrati praktisera de värderingar som gäller inom EU, att etablera en marknadsekonomi som tar hänsyn till miljö och sociala förhållanden samt att delta i EU:s gemensamma projekt.
Alla inblandade parter inser att detta kommer att ta tid. En alltför snabb utvidgning riskerar att skapa obalans i det europeiska samarbetet. Problematiken åskådliggörs tämligen väl med de förhandlingar som ägt rum med exempelvis Sverige.
De avtal (s.k. Europaavtal) som existerar mellan olika länder i Central- och Östeuropa och Ryssland, det senaste är Litauen, är viktiga steg på vägen för att dessa ska känna sig välkomna i det europeiska huset. Men dessa avtal måste byggas på och med tiden utvidgas till mer medlemsliknande avtal där EU-länderna tar ett än större ansvar för dessa länders anknytning till EU. Fördelen med ett tätare samarbete är att ett värdefullt steg kan tas av de nya demokratierna för att ytterligare cementera fast demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Utöver de förslag till demokratifrämjande åtgärder som föreslås i propositionen; stöd till organisationer/partier för kontaktbyggande arbete, kultursamarbete, stöd till samarbetet kring forskning och kontakter på akademisk nivå, jämställdhetsarbete (och övrigt genderarbete) samt hjälp till språkutbildning av ryssar i de baltiska staterna, måste ett huvudmål för Sverige vara att inom EU arbeta för att de nuvarande Europaavtalen med östländer utvecklas och ges en allt fastare form.
Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling
Omvandlingen till en fungerande marknadsekonomi har gått snabbt framåt, samtidigt som länderna uppvisar betydande olikheter. Efter en kraftig produktionsnedgång är tillväxten nu positiv i t.ex. de baltiska staterna och flera länder i Centraleuropa. Svårigheterna är som störst i Ryssland. Vi instämmer med propositionen att risken för omfattande arbetslöshet och sociala umbäranden i delar av befolkningen i östländerna, är frågor som kräver ökad uppmärksamhet. I flera av länderna har det uppstått sociala skadeverkningar och snabbt växande inkomstklyftor, som kan äventyra systemskiftets legitimitet. I ett samhälle i snabb förändring förstärks lätt social utstötning och ojämlikheter. Grupper som inte passar in i den nya samhällstrukturen riskerar att isoleras i en utbredd och fördjupad fattigdom. Kristdemokraterna konstaterar därför med stor tillfredsställelse att regeringen i propositionen anger att en särskild satsning skall göras inom bl.a. hälso- och sjukvårdssektorn och att ett speciellt riktat stöd skall ges till de handikappade. Här bör i växande utsträckning svenska enskilda organisationers kompetens och erfarenheter tas tillvara. Särskilda prioriteringar bör göras för barn med handikapp.
Kristdemokraterna ställer sig därför bakom de åtgärdsförslag för den sociala sektorn som föreslås i propositionen. Dessa utgörs bl.a. av stöd till sjuk- och hälsovården, uppbyggnad av lokal förvaltning, arbetsförmedlingar etc.
Näringslivsutveckling är centralt. Totalt sett bör näringslivsstödet inriktas på att bidra till att goda förutsättningar skapas för såväl utvecklingen av näringslivet i samarbetsländerna som samarbetet mellan företag i Sverige och mottagarländerna. Vi instämmer med propositionen att ekonomiska sektorer som kan vara av avgörande betydelse för näringslivsutvecklingen i samarbetsländerna bör identifieras och bli föremål för långsiktiga satsningar. Energiförsörjning och livsmedelsproduktion/-distribution nämns. Med BITS hjälp har exempelvis LRF genomfört flera insatser för att stimulera utvecklingen av lantbrukarägda företag inom lantbruksservice och livsmedelsförädling. Kristdemokraterna vill betona att det är starkt motiverat att främja utvecklingen av ekologiskt jordbruk samt energiförsörjningssystem baserat på förnybara energislag och största möjliga energieffektivitet. Detta minskar sårbarheten och utgör samtidigt en direkt satsning i morgondagens teknik samt möjliggör uthållig utveckling.
Det är viktigt att de samarbetsformer som väljs är realistiska och funktionella. Stor erfarenhet och kompetens finns inom svenskt bistånd. Både BITS, Swedcorp och Swedfund AB har lång erfarenhet av utvecklingssamarbete där uppgiften främst bestått i att främja och utveckla näringslivet i mottagarländerna. Det är därför naturligt att i ökad uträckning använda dessa biståndsorgan i uppbyggnadsskedet i Östeuropa, även efter det att BITS och Swedecorp inkluderas i det av regeringen föreslagna ''stor- Sida''. Som tidigare nämnts finns sedan länge etablerat samarbete mellan svenska och östeuropeiska företag. Vad som framför allt kommer att efterfrågas i framtiden är kapital för investeringverksamhet.
Kristdemokraterna föreslår därför att Swedfund AB som genom en relativt begränsad insats med statliga medel kan stimulera svenska företag att satsa egna resurser för långsiktigt samarbete i Östeuropa får använda projektintäkter från investeringar i u-länder som säkerhet för upplåning på kapitalmarknaden för vidare utlåning till projekt i Central- och Östeuropa. Dock högst 100 miljoner kronor.
För Swedecorps del vill Kristdemokraterna avsätta större finansiella resurser än vad regeringen föreslår. Vi menar att den roll Swedecorp kan spela vad gäller kunskapsöverföring och ledarutbildning till näringsliv och näringslivsorganisationer är av fundamental betydelse, särskilt med tanke på att ett fungerande näringsliv kan verka stabiliserande också i en demokratisk process. Genom samarbetet med svenskt näringsliv har Swedecorp under en följd av år kunnat bidra till att skapa bärkraftiga och ändamålsenliga företag i samarbetsländerna.
Kristdemokraterna föreslår att Swedecorp tilldelas 100 miljoner kronor, dvs 25 miljoner kronor utöver den ram regeringen föreslår.
Skapandet av väl fungerande statliga institutioner är av central betydelse också när det gäller att erhålla ett fungerande näringsliv. Stöd bör därför utgå både inom den privata sektorn och på det offentliga planet. Stöd till lagstiftning och rättsliga institutioner bör förekomma i betydligt större utsträckning än hittills.
Dock krävs mer än institutioner som exempelvis en fungerande kapitalmarknad och ett rättsväsende för att erhålla en fungerande marknadsekonomi. Nobelpristagaren Douglass C. North har kartlagt etikens betydelse för länders välfärd. Hans tes är att en ekonomis förmåga att hålla transaktionskostnaderna låga avgör om ett land är rikt eller fattigt. Alltför höga transaktionskostnader förhindrar att ett välståndsskapande byte av varor och tjänster kan komma till stånd. Förutsättningen för låga transaktionskostnader i samhället är bl.a. att människor kan lita på varandra i affärsuppgörelser. Detta är allvarliga frågor som måste sättas i fokus i länder där brottsligheten ökar och korruptionen har blivit ett allvarligt ekonomiskt och politiskt problem. Samhällsomvandlingen har fört med sig en situation där regelverket och rättsfunktionerna hittills inte förmått hantera dem som velat utnyttja situationen. Arvet från den kommunistiska perioden har bidragit till bristerna i samhällssolidariteten.
Vi anser att den föreslagna höjningen av ramen för det särskilda exportkreditramen från 1 till 2 miljarder kronor är rimlig. Situationen i de baltiska staterna och Ryssland är instabil och näringslivssamarbetet blir därför betydligt osäkrare. Det behövs därför statliga garantier för att eliminera risker. Ramen för exportkreditgarantier är också rimlig därför att den underlättar deltagande i stora projekt genom samfinansiering, bl.a. med EBRD.
Grundtanken bakom EU är att säkra fred genom att låta människor komma nära varandra för att skapa förståelse och främja vänskap. Ett Europa där de ekonomiska banden knyter länderna samman är nu en beprövad metod för att bevara freden. EU står inför en stor utmaning, nämligen att låta länderna i Central- och Östeuropa, de baltiska staterna, Ryssland och Ukraina få uppleva att skiljelinjen mellan östra Europa och västra Europa suddas ut. Detta förutsätter att östländerna ges tillgång till marknaderna i Västeuropa. De avtal som idag finns och främst berör industrivaror bör i framtiden även omfatta jordbruksvaror. Det blir en angelägen uppgift för Sverige att inom EU medverka till större frihandel och att fler handelsprogram upprättas med Central- och Östeuropa.
Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling
Ett av de första målen för det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa har varit att stödja åtgärder för att förbättra miljön. Med dessa åtgärder avses i första hand vattenrening, åtgärder mot luftföroreningar och kärnsäkerhetshöjande åtgärder. Förvaltningsstöd har också utgjort en viktig del i miljöarbetet. Naturvårdsverket men också SSI och SKI har varit viktiga aktörer i miljöarbetet. Mycket värdefullt arbete bedrivs också av organisationer och kommuner genom s.k. vänortssamarbete. Detta samarbete har dels stötts med medel från BITS inom ramen för Kommunförbundet, dels genom särskilda medel från Naturvårdsverket.
Förvaltningsstöd, vatten- och luftrening och kärnsäkerhet bör även fortsättningsvis vara prioriterade. Likaså bör stödet till organisationers och kommuners miljösamarbete med vänorter i öst, ligga på en sådan nivå att sådant samarbete främjas och vidareutvecklas. En förbättrad inventering och kartläggning av alla de samarbetsprojekt som pågår skulle vara av stort värde för ökad samordning och effektivitet i åtgärderna. Exempelvis skulle Kommunförbundet kunna svara för en sådant samlande arbete när det gäller kommuners vänortsarbete.
Prioriteringen av stöd till miljöåtgärder måste med nödvändighet vara hög också i framtiden. Tillräckliga resurser kommer att saknas hos samarbetsländerna inom överskådlig tid när det gäller nödvändiga investeringar i miljöförbättrande åtgärder. Samtidigt är tillgången till krediter från internationella banker och andra finansinstitut begränsad.
Kristdemokraterna vill peka på den möjlighet som finns att stödja miljöinvesteringar i Polen genom Ecofund och så kallade debt-for-environment swaps, dvs skuldavskrivning mot att Polen satsar motsvarande summa i lokal valuta på miljöprojekt.
Samarbete med andra givarländer och EU är fundamentalt inom miljöområdet. EU:s öststöd har hittills haft sin tyngdpunkt i Centraleuropa. Sverige bör verka för att en förskjutning sker mot Östersjöområdet. Inte minst via det ökade regionala och gränsregionala samarbetet inom ramen för PHARE-programmet kan det svenska samarbetet med Polen och de baltiska staterna genom samverkan med, och integrering i EU-samarbetet, ges ytterligare tyngd. Sverige bör verka för en ökad samordning mellan PHARE- och TACIS-programmen samt att miljösatsningarna inom dessa program ökar kraftigt. Det gäller i synnerhet TACIS där hittills mycket lite av resurserna gått till miljösatsningar.
Sverige bör också i samverkan med de nordiska länderna verka för att Barentsområdet -- särskilt Kolahalvön -- får ökat stöd från EU. Miljösituationen i denna region kan beskrivas som katastrofal. Oroande inslag är exempelvis kärnkraftsverkens otillräckliga säkerhet och det nukleära och kemiska avfallet som utgör ett gigantiskt problem. En plan för miljöåtgärder i denna region måste utarbetas. Sverige bör driva på så att stöd i tillräcklig omfattning kan ges i ett samlat program av kreditinstituten och andra givarländer.
Östersjön
Inom ramen för Helsingforskommissionen har ett åtgärdsprogram för Östersjön tagits fram gemensamt av alla länder i tillrinningsområdet. I programmet beskrivs vilka åtgärder som bör vidtas under de kommande 20 åren för att återställa Östersjöns ekologiska program. Utöver de 132 konkreta utsläppskällor som identifierats beskriver programmet också behoven av lagar och regleringar, miljömedvetenhet och utbildning hos befolkningen samt kunskapsöverföring inom dessa områden till bl.a. länderna i öst. De totala kostnaderna för programmet beräknas till ca 150 miljarder kronor.
Den revidering av åtgärdsprogrammet som genomfördes våren 1992 innebar en skärpning för det fortsatta miljöarbetet. Länderna förband sig då att arbeta i enlighet med försiktighetsprincipen och att använda sig av den mest miljövänliga tekniken. Det reviderade åtgärdsprogrammet omfattar också kust- och avvattningsområdet kring Östersjön.
Att i det läget kraftigt dra ner på anslaget till miljöinsatser i Östersjöregionen är därför fullständigt oacceptabelt. I stället bör ökade resurser anslås till åtgärdsprogrammet för Östersjön. I Kristdemokraternas miljömotion lagd på Miljödepartementets budgetbilaga i januari, föreslår kds att 246 miljoner kronor utöver det regeringen anslår i budgeten, satsas på detta område. Utöver detta föreslår vi i denna motion att en effektivitetsutredning för hur största möjliga nytta per satsad krona i förbättrad Östersjömiljö kan uppnås. Ytterst handlar det om vi är beredda att betala priset för miljöförstöringen eller om vi tänker lämna över denna nota till våra barn. En nota som i värsta fall också inkluderar skador som är irreparabla.
De satsningar som Sverige hittills medverkat till i Östersjöstaterna har, som beskrivs i propositionen, varit framgångsrika. De framtida satsningarna i va-infrastruktur måste i ökad utsträckning inriktas på kretsloppsbaserade lösningar där urin och fekalier kan få bli en resurs i ett miljöanpassat jordbruk.
Biologisk mångfald
I flera av öststaterna finns stora naturvärden. Därför bör stöd till naturvård, naturreservatsavsättningar eller motsvarande skyddsåtgärder, sättas in. I exempelvis Baltikum finns än så länge stora orörda kust- och skogsområden. Kristdemokraterna stöder därför propositionens intentioner att åtgärder i ökad utsträckning avser bevarande av den biologiska mångfalden.
Trafikens miljöbelastning
Samarbetet kring miljöanpassade transportsystem runt Östersjön intensifierades av kommunikationsministrarna under förra mandatperioden. Resultatet av detta arbete måste följas upp. Trafikinfrastukturen i exempelvis de baltiska staterna är föråldrad och miljöbelastningen från denna sektor kan väntas öka starkt med ökad tillväxt. Det är nödvändigt att kunna ge stöd till uppbyggnad av miljöanpassade transportsystem som exempelvis effektiv sjöfart och järnvägstrafik. Vikten av fungerande och modern infrastruktur betonas på några håll i propositionen. Konkreta idéer för hur Sverige kan bidra till utvecklandet av en sådan saknas i propositionen. Regeringen bör följaktligen återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tyngdpunkten i östbiståndet skall ligga hos de Baltiska staterna, nordvästra Ryssland och Polen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valet av huvudområden och vikten av att hålla fast vid dessa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till omskolning för militär personal och alternativ produktion för krigsindustrin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetspolitiska insatser prioriteras i östbiståndet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige i EU verkar för att de nuvarande Europaavtalen med östländer utvecklas och ges en allt fastare form,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till sociala sektorer prioriterar barn med handikapp och kanaliseras via enskilda organisationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Swedfund AB ges möjlighet att använda projektintäkter från investeringar i u-länder som säkerhet för upplåning på kapitalmarknaden för vidare utlåning till projekt i Central- och Östeuropa,
8. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 25 000 000 kr utöver regeringens förslag för näringslivsinriktat stöd genom Swedecorp (G 1),
9. att riksdagen beslutar finansiera ovanstående utgiftshöjning genom att minska anslaget till Svenska institutet (G 2) med 5 000 000 kr och anslaget Till regeringens disposition (G 3.3) med 20 000 000 kr,
10. att riksdagen beslutar att Sverige skall stödja miljöinvesteringar i Polen genom Ecofund och s.k. debt-for- environment swaps, dvs. skuldavskrivning i utbyte mot att Polen satsar motsvarande summa i miljöprojekt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att en förskjutning av EU:s öststöd till Östersjöregionen sker,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU verkar för ett ökat stöd till Barentsområdet och Kolahalvön samt att en plan för miljöåtgärder i denna region utarbetas,
13. att riksdagen för miljöinsatser i Östersjöregionen (G 1) beslutar anslå 246 000 000 kr utöver regeringens samlade förslag,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att understödja kommunernas arbete med vänortsuppbyggnad inkluderande konkret miljöstöd,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att framtida satsningar på va- infrastruktur i Östersjöområdet i ökad uträckning inriktas på kretsloppsbaserade lösningar där urin och fekalier kan bli en resurs i ett miljöanpassat jordbruk,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen till riksdagen återkommer med ett förslag till hur Sverige kan bidra till utvecklandet av en miljöanpassad infrastruktur i de baltiska staterna.
Stockholm den 14 mars 1995 Alf Svensson (kds) Ingrid Näslund (kds) Dan Ericsson (kds) Inger Davidson (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Göran Hägglund (kds) Mats Odell (kds) Chatrine Pålsson (kds)