Vi vill med denna motion aktualisera Sveriges kontakter
med den del av Väst- och särskilt Centralafrika som har
franska som officiellt språk. Historiskt sett har inte Sverige
på statlig nivå skapat särskilt mycket kontakter med eller
etablerat sig nämnvärt i dessa länder. Betydligt större
insatser har gjorts i de före detta brittiska och portugisiska
kolonierna. Säkert har språkförhållandena spelat viss roll när
det gäller hur kontakter skapats.
Det finns ändå mycket goda skäl att intressera sig för
situationen i fransktalande Afrika. Lovande och
genomgripande utveckling mot demokratisering har
påbörjats i många av regionens länder. I
demokratiseringsprocessen söker man efter kontakter och
erfarenheter från olika håll, och inte minst intresserad är man
av Nordeuropa. Republiken Kongo har t.ex. nyligen utsett en
ambassadör för de nordiska länderna i syfte att stärka
relationerna med framför allt Sverige. Med andra ord söker
man andra politiska modeller än den franska. Vi menar att
det i fransktalande Afrika också finns ett betydande politiskt
och kommersiellt intresse av Sverige. Det franska
ekonomiska, politiska och kulturella inflytandet i dessa
länder i Afrika är oerhört stort och i praktiken har man
fortfarande en kolonial relation. Detta behöver brytas upp.
Detta blir i praktiken omöjligt när länder som Sverige drar
bort sin diplomatiska närvaro.
Svensk mission har under lång tid verkat i området och
gjort viktiga insatser för utbildningsväsendet och inom sjuk-
och hälsovården. I regionen finns Svenska
Missionsförbundet, Pingströrelsen, Baptistsamfundet,
Örebromissionen och Frälsningsarmén. Missionen har
genom åren skapat goodwill inte bara för sina samfund utan
också för Sverige. Dessutom har samfunden varit viktiga
informationskällor i Sverige om förhållandena i
fransktalande Afrika, ofta de enda källorna för nyheter om
vissa länder. Det har t.ex. visat sig mycket värdefullt när det
gällt att förmedla information om utvecklingen de senaste
åren i Rwanda och Burundi.
Vi anser att det vore en allvarlig försvagning för den
svenska närvaron i området om en nedläggning av
ambassaden i Kinshasa skulle ske. Ambassadens betydelse
för missionärer och biståndsarbetare på plats har kraftfullt
understrukits i våra kontakter och de svenska kyrkorna har
samfällt uppvaktat svenska myndigheter om att behålla
ambassaden.
Samtidigt som vi anser att ambassaden i Kinshasa är av
sådan betydelse att den inte bör läggas ned, så kan det vara
på sin plats att ge några allmänna synpunkter på behovet av
effektivisering när det gäller utlandsmyndigheterna.
Det bör undersökas i vilken mån EU-medlemskap kan
möjliggöra för Sverige att dra ner vår egen
utlandsrepresentation. Vidare bör man sträva efter ökat
samarbete med de övriga nordiska länderna när det gäller
gemensamma fastighetsförvärv och lokalisering för att
minska dessa kostnader. Vidare bör man se över
bemanningen på de större ambassaderna. Men bör också se
över behovet av militärattachéer. Deras funktion kan i hög
grad ersättas av det arbete som sker inom ramen för OSSE
och PFF.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av diplomatisk närvaro i
Franska Väst- och Centralafrika.
Stockholm den 24 januari 1995
Berit Löfstedt (s)
Pär-Axel Sahlberg (s)