Vi vill med denna motion aktualisera Sveriges kontakter med den del av Väst- och särskilt Centralafrika som har franska som officiellt språk. Historiskt sett har inte Sverige på statlig nivå skapat särskilt mycket kontakter med eller etablerat sig nämnvärt i dessa länder. Betydligt större insatser har gjorts i de före detta brittiska och portugisiska kolonierna. Säkert har språkförhållandena spelat viss roll när det gäller hur kontakter skapats.
Det finns ändå mycket goda skäl att intressera sig för situationen i fransktalande Afrika. Lovande och genomgripande utveckling mot demokratisering har påbörjats i många av regionens länder. I demokratiseringsprocessen söker man efter kontakter och erfarenheter från olika håll, och inte minst intresserad är man av Nordeuropa. Republiken Kongo har t.ex. nyligen utsett en ambassadör för de nordiska länderna i syfte att stärka relationerna med framför allt Sverige. Med andra ord söker man andra politiska modeller än den franska. Vi menar att det i fransktalande Afrika också finns ett betydande politiskt och kommersiellt intresse av Sverige. Det franska ekonomiska, politiska och kulturella inflytandet i dessa länder i Afrika är oerhört stort och i praktiken har man fortfarande en kolonial relation. Detta behöver brytas upp. Detta blir i praktiken omöjligt när länder som Sverige drar bort sin diplomatiska närvaro.
Svensk mission har under lång tid verkat i området och gjort viktiga insatser för utbildningsväsendet och inom sjuk- och hälsovården. I regionen finns Svenska Missionsförbundet, Pingströrelsen, Baptistsamfundet, Örebromissionen och Frälsningsarmén. Missionen har genom åren skapat goodwill inte bara för sina samfund utan också för Sverige. Dessutom har samfunden varit viktiga informationskällor i Sverige om förhållandena i fransktalande Afrika, ofta de enda källorna för nyheter om vissa länder. Det har t.ex. visat sig mycket värdefullt när det gällt att förmedla information om utvecklingen de senaste åren i Rwanda och Burundi.
Vi anser att det vore en allvarlig försvagning för den svenska närvaron i området om en nedläggning av ambassaden i Kinshasa skulle ske. Ambassadens betydelse för missionärer och biståndsarbetare på plats har kraftfullt understrukits i våra kontakter och de svenska kyrkorna har samfällt uppvaktat svenska myndigheter om att behålla ambassaden.
Samtidigt som vi anser att ambassaden i Kinshasa är av sådan betydelse att den inte bör läggas ned, så kan det vara på sin plats att ge några allmänna synpunkter på behovet av effektivisering när det gäller utlandsmyndigheterna.
Det bör undersökas i vilken mån EU-medlemskap kan möjliggöra för Sverige att dra ner vår egen utlandsrepresentation. Vidare bör man sträva efter ökat samarbete med de övriga nordiska länderna när det gäller gemensamma fastighetsförvärv och lokalisering för att minska dessa kostnader. Vidare bör man se över bemanningen på de större ambassaderna. Men bör också se över behovet av militärattachéer. Deras funktion kan i hög grad ersättas av det arbete som sker inom ramen för OSSE och PFF.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av diplomatisk närvaro i Franska Väst- och Centralafrika.
Stockholm den 24 januari 1995 Berit Löfstedt (s) Pär-Axel Sahlberg (s)