med anledning av prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Riksdagens beslutssituation
Proposition 1994/95:19 avses, enligt löften av samtliga
riksdagspartier, inte reellt avgöras genom sedvanlig
riksdagsbehandling, utan genom en folkomröstning. Om
folkomröstningen utfaller med nej-majoritet dras
propositionen tillbaka och blir således inte föremål för
vidare riksdagsbehandling. Om folkomröstningen utfaller
med ja-majoritet kommer propositionen att behandlas.
Men möjligheten för riksdagen att ändra i enskildheter blir
i praktiken ytterst begränsad i ett läge där riksdagen pga en
ja-seger i folkomröstningen anser sig förpliktad att anta
propositionens huvudyrkanden, däribland medlemsavtalet
och lagförslaget. I varje fall torde riksdagen inte kunna
ändra i någon del som är fastlagd i EUs traktat eller s k
sekundärrätt eller i det undertecknade medlemsavtalet.
Endast i den mån något i propositionen berör förhållanden
där Sverige också efter ett EU-medlemskap behåller
suverän rätt att besluta torde motionsyrkande ha ens
teoretisk möjlighet att bifallas.
I det följande framför Miljöpartiet de Gröna kritik mot
viktiga punkter i propositionen och mot effekterna av ett
EU-medlemskap. Vidare följer en beskrivning av
Miljöpartiet de Grönas sammanfattning av nej-alternativets
innebörd.
Vi har avstått från att ställa formella yrkanden om
ändring i medlemsavtalet eller i EUs rättsregler eller i den
del av lagförslaget som är en nödvändig konsekvens av EU-
medlemskap. De yrkanden som ställs är dels således, när
det gäller situationen efter en ja-seger, sådana som kan
beslutas av Sveriges riksdag trots EU-medlemskap, dels
sådana som vid en nej-seger har anknytning till Miljöpartiet
de Grönas alternativ till medlemskap.
Principer för folkomröstningen
Miljöpartiet de Gröna, som är motståndare till svenskt
EU-medlemskap, har på ett tidigt stadium krävt beslutande
folkomröstning i EU-frågan.
Därför är det välkommet att en folkomröstning nu får
avgöra frågan om EU-medlemskap.
Miljöpartiet de Gröna vill dock uttala stark kritik i
följande avseenden:Folkomröstningen borde ha ägt rum
tidigare, redan före inlämnande av medlemsansökan.
Folkomröstningen borde ha varit beslutande och inte enbart
rådgivande.Folkomröstningen borde ha gällt den
principiella frågan om medlemskap i EU och inte enbart
EU-medlemskap på de villkor som föreligger i
medlemsavtalet.Folkomröstningens förtryckta valsedlar
borde ha haft endast två valmöjligheter, ja eller nej; de
särskilda valsedlar med tryckt rubrik ''blank röst'' borde inte
ha tillhandahållits.
Spelregler för folkomröstningen
Tyvärr visar erfarenheten hittills att regeringen inte varit
kapabel att skilja på sin roll som oväldig företrädare för
statsmakten och sin roll som företrädare för ja-sidan i
folkomröstningen. Ett stort antal konkreta fall av flagrant
maktmissbruk har skett, vilka i något fall redan föranlett
anmälan till konstitutionsutskottet.Regeringen har
visserligen delat ut bidrag till de organiserade ja- resp. nej-
sidorna på lika villkor. Men regeringen har inte vidtagit
några åtgärder för att balansera nej-sidan för de
ekonomiska resurser som kommit ja-sidan tillgodo bl a
genom näringslivets massiva stöd till ja-sidan. De regler
som gäller för partifinansiering har inte heller upprätthållits
inför EU-omröstningen.Regeringen har inte ansträngt
sig för att upprätthålla opartiskhet i den officiella
informationen. Istället har UDs handelsavdelning skickat ut
två hushållsbroschyrer som utgörs av ja-propaganda. Det
hade varit rimligt att regeringen insett att ingen trovärdig
opartisk ''information'' kan utfärdas av någondera av
sidorna och därför avstått från förment ''objektiv''
information för egen del och istället dels spritt
oretuscherade originaltexter, dels gett de båda sidorna lika
möjlighet att komma till tals. Så borde t ex varje väljare som
så önskar ha kunnat få ett eget gratisexemplar av
Unionsfördraget, på samma sätt som skedde i Danmark
1992.Regeringen har vid sammansättningen av de s k
konsekvensutredningarna inte dragit sig för att fylla dem
med en överväldigande majoritet av EU-anhängare, vilket
efter nej-sidans välgrundade protester nu gjort dem
värdelösa som information. Också grupper utan förbindelse
med nej-sidan, t ex tidskriften Ekonomisk Debatt, har helt
underkänt konsekvensutredningarna som källa till saklig
information. Istället kunde man gjort som sker i
Forskningsrådsnämndens serie Källa, där motsatta sidor
tillåts framträda med maximal saklighet, varpå en opartisk
vetenskapsman gör ett försök till vetenskaplig ''medling''.
Också andra metoder för att försöka förmedla relevant och
intressant information på ett pedagogiskt sätt kunde
prövats. Istället valde regeringen att missbruka sin
maktställning och ensidigt agera som part för ja-sidan.
Miljöpartiet de Gröna konstaterar därför att om nej-
sidan vinner den 13/11 är det trots mycket avancerade utslag
av maktmissbruk från regeringmaktens sida.
Innebörden av ett EU-medlemskap är ett och detsamma
oberoende av vilken regering Sverige har vid
medlemskapets ingående. Det är exakt samma tjugo EU-
grundlagar (traktat) som blir grundlagar också för Sverige,
exakt samma ca 16.000 rättsregler som kommer att juridiskt
gälla också i Sverige.
Trots detta har det i debatten från socialdemokratiskt
håll hävdats att det skulle föreligga en skillnad mellan ett
''borgerligt EU-medlemskap'' och ett ''socialdemokratiskt
EU-medlemskap''.
Föreliggande proposition innehåller, utöver bilagorna
med en del av de texter som blir svensk lag vid ett
medlemskap, också en beskrivande och kommenterande
del som är full av förvrängningar av elementära EU-fakta
och uppseendeväckande hyllningar till politiska
förhållanden i EU-systemet som normalt brukar förknippas
med borgerlig, t o m nyliberal högerpolitik.
Mot den bakgrunden hade det, trots EU-medlemskapets
juridiska oberoende av svenska regeringsförhållanden, inte
varit onaturligt om den nya socialdemokratiska
enpartiregeringen hade valt att återkalla proposition nr 19
för att istället lägga fram en egen EU-proposition med sina
egna bedömningar av innebörden av EU-medlemskap.
Miljöpartiet de Gröna anser att det faktum att den
socialdemokratiska regeringen valt att istället som sin egen
vidhålla proposition nr 19 inför riksdagen utgör ett bevis för
att det bara existerar en enda ja-sida, ett enda sorts EU-
medlemskap.
Bifall till proposition 1994/95:19 = erkännande av Bildt-
regeringen
En ja-seger den 13/11 skulle alltså leda till att riksdagen
bifaller proposition nr 19, dvs en proposition som utgör en
diger sammanfattning av den borgerliga regeringens
samhällssyn. Det betyder att den borgerliga regeringen
redan mindre än två månder efter förlusten av
regeringsmakten får fullständigt erkännande genom
riksdagens bifall till den, enligt bl a Carl Bildts bedömning,
viktigaste av alla de propositioner den framlagt under sina
år vid makten.
EU-medlemskap -- inget smörgåsbord
Beteckningen ''förhandlingar'' på samtalen mellan
Sverige och EU är missvisande eftersom den skapar intryck
av att två likvärdiga parter förhandlat i form av tagande och
givande och att resultatet utgör en kompromiss. Faktum är
att ''förhandlingarna'' endast handlat om när, hur och i vilka
former Sverige skulle anpassa sig till EUs regelverk, inte
alls om att EU skulle anpassa sig till Sveriges regelverk.
EUs chefsförhandlare, Hans van den Broek, gör följande
sammanfattning: ''De tillträdande länderna har utan
permanenta undantag accepterat detta (EUs) regelverk
inklusive Unionsfördraget. De har inte bara bekräftat och
godkänt våra fördragstexter och lagar, utan också de mål
och målsättningar som vi själva har fastställt för kommande
år.'' Alltså: total svensk anpassning till EUs regelverk.
Miljöpartiet de Gröna anser att regeringen inte på ett
korrekt sätt har informerat svenska folket om att
innebörden av EU-medlemskap är total svensk anpassning
till EUs regelverk. Istället skapas intryck av att EUs
regelverk är ett smörgåsbord som Sverige kan vraka och
välja ifrån. Så är alltså inte fallet.
Juridiskt spel för att dölja förhandlingsbakslag
I en del särskilt känsliga fall har regeringen försökt dölja
allvarliga svenska förhandlingsbakslag genom ett juridiskt
spel, vilket påtalats av flera juridiska remissinstanser.I ett
par fall har Sverige förmått enskilda EU-kommissionärer
att i brev uttala sig på ett sätt som kan tolkas som bifall till
svenska krav. Det gäller kollektivavtalen och
Systembolaget. Men det är uppenbart att sådana brev inte
alls har samma juridiska giltighet som avtalstexten.I
några fall har Sveriges företrädare gjort ensidiga
deklarationer inför EU, till exempel om
offentlighetsprincipen, säkerhetspolitiken, EMU. Detta
tolkas av regeringen som en garanti för att den svenska
synpunkten har tillgodosetts eftersom EU inte ''sagt emot''.
Det är naturligtvis fel. EU har ingen anledning att formellt
motsäga ensidiga deklarationer om de inte också framförs
som formella krav i förhandlingarna.
EU förvandlar Sverige till utkantslän
EU-propositionen bekräftar att ett EU-medlemskap är
oerhört mycket mer omfattande än något annat
internationellt avtal Sverige någonsin ingått, inbegripet
EES-avtalet.
EES-avtalet omfattar på sin höjd 2.000 av EUs 16.000
rättsregler. EES-avtalet är tillåtet enligt svensk grundlag
medan EU-medlemskap förutsätter grundlagsändring.
EES-avtalet utgör bara en bråkdel av ett EU-medlemskap,
kanske 10--15 procent -- det lär var och en som jämför med
EU-propositionen snabbt inse.
EU-medlemskap strider alltså mot grundlagen och
förutsätter grundlagsändring. Den omfattande
innehållsförteckningen visar att inget samhällsområde
slipper direkta ingrepp från EUs sida.
Enligt propositionen är EU inte någon statsbildning (s
36). Men enligt statsvetenskapliga definitioner är EU redan
mer integrerat än en konfederation (statsförbund). Och
målsättningen att skapa en fullfjädrad union=förbundsstat
är uppenbar genom Maastrichtfördraget.
En talare i EU-parlamentets debatt den 29 september -
94 frågade: ''Varför inte kalla kommissionen för regering?''
En annan betonade nödvändigheten av en verklig EU-
regering. En rapport från Bryssels främsta politiska
konsultfirma Europe Market Access föreslår i samma anda
att kommissionen ska bli embryot till en regering.
Sverige tar vid EU-medlemskap det avgörande steget i
riktning mot att förvandla sig självt från suverän stat till
delstat eller län i utkanten av en stormaktsunion. Detta kan
man gilla eller ogilla, men inte ärligt förneka.
Sveriges påverkan marginell
Propositionen hävdar att Sverige genom EU-
medlemskap på ett avgörande sätt skulle kunna påverka
Europas framtid. Detta är missvisande och bygger på ett
önsketänkande som inte tar hänsyn till den utveckling som
pågår inom EU.
Ingenting tyder på att EU tänker låta Sverige lägga om
EUs kurs. Premiärminister Balladur uttalade i Le Figaro
den 31/8 att ''Europas struktur skall innehålla en central
homogen kärna som huvudsakligen består av Frankrike och
Tyskland''. Det tyska regeringspartiet CDU publicerade
dagen efter ett program som instämmer i detta och fastslår
att '' den fasta kärnans kärna utgörs av Tyskland och
Frankrike''. När det gäller röstetal i rådet föreslås i CDU-
programmet en ökad proportionalitet mellan
innevånarantal och röstetal, vilket också skulle minska
småstaternas inflytande.
Föreställningen om att Sverige genom EU-medlemskap
skulle kunna påverka EU annat än i marginella detaljer är
naiv och ansvarslös. Mot den bakgrunden är det naturligt
för dem som i huvudsak gillar EUs politik att förespråka
EU-medlemskap. Men att i väsentliga avseenden ogilla
EUs politik -- vilket flertalet svenska EU-anhängare tycks
göra -- och ändå förorda EU-medlemskap i syfte att inifrån
radikalt förändra EU är direkt blåögt. Om EU är
förändringsbart är det för att dominerande folkrörelser
inom de nuvarande EU-länderna växer sig tillräckligt starka
för att genomföra förändringar i riktning mot ekologisk
balans, social rättvisa och global solidaritet. Ett svenskt
medlemskap kan endast tillföra denna förändringspotential
ett marginellt tillskott. Samtidigt upphör Sveriges
självbestämmande vilket Sveriges folk får betala ett högt
pris för. Därför är det direkt ansvarslöst mot Sveriges folk
att förorda svenskt medlemskap i ett EU -- som man själv
ogillar -- i den fromma förhoppningen att EU därigenom
skall förändras. Det enda rimliga är isåfall att avvakta de
närmaste årens EU-utveckling, inte minst
regeringskonferensen 1996, för att därefter avgöra om EUs
utveckling bäst överensstämmer med EU-motståndarnas
farhågor eller med EU-anhängarnas förhoppningar.
EU förvandlar riksdagen till rådgivande remissinstans
Lagstiftningsmakten förskjuts vid EU-medlemskap från
riksdagen till EUs ministerråd. Det marginella svenska
inflytandet på EUs lagstiftning utövas av regeringen, inte av
riksdagen. Regeringen blir, när det gäller EU-ärenden,
enligt propositionens lagförslag, 5
§, bara skyldig att ''underrätta'' och ''rådgöra'' med
riksdagen, men inte att följa riksdagens beslut.
Riksdagen förvandlas alltså från lagstiftande parlament
till rådgivande remissinstans.
EU-medlemskap oåterkalleligt
I regeringens PM om förhandlingsresultatet (Ds 94:48)
erkänns att ''ett EU-medlemskap är tänkt att vara för all
framtid''. Men i propositionen förbigås frågan om
utträdesrätt med största möjliga tystnad.
Beror det på att de två argument som ja-sidan använt i
debatten visat sig ohållbara?
Ja-sidan har hänvisat till Wienkonventionen om
traktaträtt som skulle medge utträdesrätt. Men detta har
underkänts av expertis på traktaträtt, och företrädare för ja-
sidan har enligt Svenska Dagbladet 2/10 lovat att inte längre
hänvisa till Wienkonventionen.
Ja-sidan har hänvisat till fallet Grönland. Men i det s k
Grönlandsfördraget, som finns som bilaga 27 till
propositionen, sägs uttryckligen att utträdet beviljas pga
Grönlands ''särdrag'' och att Grönland passar väl in under
samma relationer till EU som andra ''utomeuropeiska''
kolonier. Sverige är ingen utomeuropeisk koloni till något
EU-land och kan således inte alls utnyttja Grönland som
prejudikatsfall.
Detta betyder att Sverige vid EU-medlemskap saknar
varje form av säkrad rätt att lämna unionen.
Nonchalans mot folkrörelser och myndigheter
I samband med EUs toppmöte i Korfu i mitten av juni
1994 undertecknade statsministern Sveriges medlemsavtal
med Europeiska unionen. Remisstiden för myndigheter och
folkrörelser på avtalet och konsekvensutredningarna utgick
däremot i mitten av juli. Det innebär att remissvaren icke
på något sätt kunnat påverka regeringens handläggning. Är
det då någon mening med remissbehandlingen? Eller är det
en anpassning till den beslutsordning som skulle komma att
tillämpas om Sverige blir EU-medlem? Den statliga
utredningen, Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80),
har påpekat att eftersom EU-kommissionens
arbetsmaterial är hemligt går det inte att yttra sig förrän ett
ärende lämnas vidare till rådet. Men ''det är tveksamt om
ett remissförfarande så sent i beslutsprocessen har någon
egentlig betydelse'', heter det.
Miljöpartiet de Gröna vill härmed protestera mot den
omvända beslutsordning som tillämpats i EU-frågan (och f
ö också i andra väsentliga framtidsfrågor, t ex frågan om en
Öresundsbro) -- nämligen att politiskt bindande beslut
fattas först, konsekvensutredningar och inhämtande av
folkrörelsesynpunkter genomförs först därefter, dvs som en
skenmanöver som inte seriöst avses påverka regeringens
handläggning.
Enligt propositionen har ''en stor majoritet (av
remissinstanserna) gjort bedömningen att medlemskapet i
huvudsak har positiva återverkningar på respektive
verksamhetsområde eller endast i ringa utsträckning
påverkar verksamheten''. Detta är klart missvisande, vilket
inte kompenseras av ett erkännnade längre ner på samma
sida av att ''en del remissinstanser uttrycker oro för
konsekvenserna av att ett medlemskap kan bli negativa på
vissa områden''.
Särskilt de opartiska statliga myndigheterna, som oftast
avstår från ställningstagande till medlemskapet som sådant,
redovisar en lång rad allvarliga problem som enligt deras
uppfattning icke lösts genom medlemsavtalet.
Att remisskritiken är allvarlig och besvärande för ja-
sidan framgår av en jämförelse mellan några
remissyttranden och de påståenden regeringen gör, bl a i
den ovan nämnda hushållsbroschyren från
Utrikesdepartementets handelsavdelning:UD påstår
utan reservation att den svenska offentlighetsprincipen
fortsätter att gälla. Men Hovrätten över Skåne och Blekinge
anser att detta är alltför optimistiskt. Kammarrätten i
Göteborg anser att ''man får räkna med att räckvidden av
offentlighetsprincipen minskar'' vid EU-medlemskap.
Samma uppfattning har Journalistförbundet och
Tidningsutgivarföreningen.UD påstår att Sveriges
salmonellafrihet kan bestå i EU. Men Socialstyrelsen anser
att EUs kontrollmodell är bristfällig. Länsstyrelsen i
Blekinge påpekar att EUs salmonellakontroll bara omfattar
ett fåtal av de ca 2 000
salmonellatyper som finns. Länsstyrelsen i
Skaraborg fastslår att ''möjligheterna att i framtiden
upprätthålla Sveriges nuvarande salmonellafrihet
minskar''.UD påstår att Sverige kan behålla strängare
regler för kontroll av djursjukdomar. Men Statens
veterinärmedicinska anstalt anser att ''riskerna för
introduktion i landet av nya smittämnen ökar om Sverige
antar EUs regelverk''.UD påstår att kampen mot
narkotika stärks genom nya metoder. Men Statens
institutionsstyrelse som ansvarar för vård av unga
drogmissbrukare varnar för att EU-medlemskap leder till
''ökat drogmissbruk i landet''. Man är särskilt orolig för att
ungdomar ''relativt lättvindigt kan förse sig med droger'',
när gränskontrollerna avskaffas.UD påstår att Sverige
fått bekräftat att svenska kollektivavtal kan fungera som
hittills istället för lagstiftning. Men Stockholms tingsrätt och
Juridiska fakultetsnämnden i Uppsala anser att
kollektivavtalens ställning i medlemsavtalet är rättsligt
oklar.UD påstår att Systembolaget blir kvar. Men de
juridiska fakultetsnämnderna i Uppsala och Stockholm
understryker att Systembolagets framtid avgörs av EU-
domstolen.UD påstår att Sverige själv kan avgöra om
Sverige skall gå med i EUs centralbank och byta kronan mot
ecu. Men det resonemanget underkänns helt av Juridiska
fakultetsnämnden i Stockholm som påpekar att Sverige inte
har något undantag från EMU i medlemsavtalet.UD
påstår att Sverige kan behålla särregler för miljön med
hänvisning till den sk miljögarantin. Men Naturvårdsverket
påpekar att EU inte enbart medför fördelar för miljön och
ifrågasätter miljögarantins betydelse.
Urholkning av demokratin
Propositionen gör ett motvilligt erkännande av att ''i
EU-samarbetet är det uppenbart att gemenskapens
rättsregler om offentlighet och sekretess måste iakttas inom
EG-rättens olika sakområden'' (s 463). Det erkänns också
att ''underlaget för det offentliga samtalet i
lagstiftningsfrågor kan komma att bli mindre omfattande än
nu'' (s 464).
Detta katastrofala förhållande tycks dock inte oroa
regeringen! Överlag behandlas de förödande effekterna för
demokrati och öppenhet av ett EU-medlemskap
överslätande eller missvisande i propositionen.
Genomgående bortses ifrån att alla s k garantier för
effekterna av EU-medlemskap som bygger på hänvisning
till nu gällande EU-regler förutsätter att EUs regler inte
ändras. Men EU-regler kan i flertalet fall ändras genom
kvalificerad majoritets-beslut, alltså mot en helt enhällig
politisk opinion i Sverige.
Det bortses också från att svensk lagstiftning för att
skydda svenska intressen mot hot från EUs regelverk
saknar betydelse eftersom EU-lag har företräde framför
svensk lag om motsättning dem emellan föreligger.
Inte heller behandlas hur riksdagen ska kunna utöva sin
kontrollmakt i ett system där de enskilda staternas röstning
i EU-rådet ofta inte offentliggörs.
Ett förhållande som också behandlas överslätande är
EU-domstolens centrala roll för lagtolkningen, vilket gör
att säker bedömning av konsekvensen av EU-medlemskap
ofta inte kan göras innan EU-domstolen prövat ett
tvistefall. Också den kommunala självstyrelsen drabbas av
EU-medlemskap. Kommunförbundet har i studien
''Kommunala konsekvenser av EG/EU'' varnat för att EU-
medlemskap kan försvåra kommunernas upplåning, minska
utrymmet för statsbidrag, tvinga fram momsbeläggning av
vård och omsorg och försvaga den kommunala demokratin.
Utredaren betonar att ''subsidiaritetsprincipen är en
effektivitetsprincip, inte en demokratiseringsprincip''.
Miljöpartiet de Gröna anser att EU-medlemskap
medför så uppenbara förluster för demokratin att enbart
detta borde räcka för att säga nej till medlemskap.
Förlusten av självbestämmande och möjligheten för folklig
demokrati att fungera kan inte uppvägas av 4 röster (av 80--
90) för den svenska regeringen i EUs ministerråd.
Svenskans ställning
Propositionens behandling av svenska språkets ställning
på 9 (nio) rader är förolämpande mot de språkvårdande
instansernas kraftigt uttryckta oro. Svenska Akademiens
ständige sekreterare, Sture Allén, har slagit fast att
språkfrågan är en ''mycket stor demokratisk och kulturell
fråga''. Svenska Språkvårdsnämnden har också uttryckt
stark oro. Kommer i praktiken Sveriges lagstiftning och
förvaltning i framtiden alltmer att ske på franska (och
engelska)? Kommer det att vara ett villkor för aktivt
deltagande i beslutsprocessen att behärska 2--3 utländska
språk? Vilken inverkan har det på den folkliga demokratin?
EMU -- garanti för hög arbetslöshet
Propositionen fastslår att ''Sverige vill delta i den
framväxande ekonomiska och monetära unionen'' (s 47).
Detta är anmärkningsvärt mot bakgrund av att
socialdemokraterna såväl i sina krav inför
medlemsförhandlingarna, som i den allmänna debatten,
inte velat binda sig för EMU-medlemskap, utan tvärtom
påstått att EU-medlemskap vore möjligt utan medlemskap
i EMU.
Propositionen erkänner (s 445) att som medlem i
EMU -- dvs medlemskap i EU eftersom EMU är en del av
Unionsfördraget (Maastrichttraktaten) -- ''påtar sig Sverige
att uppfylla konvergenskriterierna och följa EUs
lagstiftning på det ekonomiska och monetära området. Den
lagstiftning det gäller har bindande verkan oavsett
motsvarande svenska regler''.
Propositionen analyserar däremot inte konsekvenserna
för svensk sysselsättning av bindning till EMU.
Överhuvudtaget spelar EU-medlemskapets roll för
möjligheten att bekämpa arbetslösheten en helt
underordnad roll i propositionen. Ett stort antal ekonomer
anser att EMU-medlemskap är liktydigt med
massarbetslöshet också i högkonjunktur.
För EUs del har arbetslöshet på 8--10 procent varit det
normala sedan mitten av 70-talet. För Sverige betyder 10
procent ungefär en femdubbling av det som var normalt
fram till 1990! Det är en helt ny situation för Sverige.
Sambandet mellan ökningen av Sveriges arbetslöshet och
EU-anpassningen är uppenbar. Den våldsamma uppgången
började ungefär samtidigt som Ingvar Carlsson
överlämnade Sveriges medlemsansökan till EG sommaren
1991. Från maj -91 till december -92 ökade arbetslösheten
i Sverige från 2,6 till 7,8 procent. Det var under denna tid
regeringarna -- såväl den socialdemokratiska som den
borgerliga -- gjorde allt vad de kunde för att anpassa svensk
ekonomi till EGs, från bindningen av kronan till écun 17/5 -
91 till beslutet att låta kronan flyta fritt 19/11 -92.
Miljöpartiet de Gröna anser att medlemskap i EMU --
vilket är en ofrånkomlig del av EU-medlemskap (som
Sverige varken sökt eller fått undantag ifrån) -- är ett sätt
att garantera att arbetslösheten också när den nuvarande
ekonomiska krisen är över kommer att anpassas till EUs
höga nivå, f n 10--12 procent. Detta är oacceptabelt och för
Miljöpartiet de Gröna ett av de starkaste skälen att säga nej
till EU-medlemskap.
Kvinnofälla
Propositionens avsnitt om Jämställdhetsfrågor omfattar
3 av propositionens 560 sidor /bilagor oräknade/. Detta
tunna och innehållslösa avsnitt står i bjärt kontrast till
påståenden från ja-sidan om att EU skulle vara en stor
fördel för jämställdheten. Inga problem redovisas, t ex inte
en rapport av Jämställdhetsombudsmannen (JÄMO) om
EU och jämställdheten, där det heter: ''Vad som står helt
klart är att lagar i sig inte räcker långt när man vill förändra
traditionellt rotade kulturmönster.'' JÄMO noterar också
några viktiga skillnader mellan EU och Sverige: Positiv
särbehandling (t ex kvotering) av kvinnor är en metod som
ibland används i Sverige. Den är normalt inte tillåten i EU.
''Aktiva åtgärder intar en helt annan roll i svensk
jämställdhetslagstiftning än vad de gör i EG-länderna.'' I
EU handlar mycket om ''en europeisk
återvändarproblematik'', dvs de problem kvinnor drabbas
av när de återvänder till arbete efter en längre tids bortvaro.
I Sverige är numera det normala att kvinnor arbetar också
när de har små barn.
Ett vanligt argument för de ganska få kvinnor som tar
ställning för EU är att många EU-kvinnor vill ha med
svenska kvinnor, att Sverige som EU-medlem kan främja
jämställdheten i hela EU. Men frågan är om ofrånkomliga
svenska reträtter på grund av EUs likriktning av
lagstiftningen kan uppvägas av Sveriges fyra röster i EU-
rådet.
Miljö
1. Tvättad miljöutredning
Miljökonsekvensutredningens (MKU) sekretariat
sammanställde ett underlagsmaterial i november 1993 som
gav en dyster bild av miljöeffekterna av EU-medlemskap.
Samtidigt saknades mycket viktigt material. Miljöpartiet,
Nej till EU, Nätverket Center-nej till EU/EU och
Miljöförbundet begärde kompletteringar, bland annat en
genomgång av miljörelevanta domslut i EU-domstolen.
Tyvärr avvisade MKU nästan samtliga miljörörelsens
förslag till kompletteringar av utredningens arbete.
Ändå var MKU i sin ursprungliga version en utredning
som kunde ha bidragit till seriös och faktabaserad debatt om
ett EU-medlemskaps inverkan på miljöpolitiken. Men
innan den publicerades i slutet av januari 1994 utsattes
MKU för stortvätt. En jämförelse mellan
ursprungsversionen och slutversionen visar hur MKU,
bland annat på begäran av ja-organisationen Nätverk för
Europa, har förvrängts för att passa ja-sidan:
Remissversionen andas misstro mot den sk
subsidiaritetsprincipen och EUs beredskap att avstå från
centralreglering. Detta är struket i slutversionen, så att
istället det felaktiga intrycket skapas att svensk miljöpolitik
kan beslutas nästan utan EU-restriktioner.
Remissversionen är skeptisk till möjligheten att av
miljöskäl använda artikel 36, som formellt medger
importrestriktioner i vissa fall. Detta är ändrat i
slutversionen, vilket leder till det felaktiga intrycket att EU-
stater har stor frihet att utestänga miljöfarliga varor från
andra EU-stater.Remissversionen är skeptisk till
möjligheten för Sverige att behålla den s k
substitutionsprincipen i kemikalielagstiftningen.
Slutversionen påstår istället att ''substitutionsprincipen i
huvudsak kan behållas vid ett svenskt medlemskap i
EU.''Remissversionen är skeptisk till möjligheten för
Sverige att i EU införa miljöskatter. I slutversionen påstås
istället att EU har en positiv inställning till ekonomiska
styrmedel i miljösammanhang.Remissversionen är
positiv till att Sverige ska agera som föregångsland inom
miljöpolitiken, men är skeptisk till att detta är möjligt vid
EU-medlemskap. I slutversionen skapas det felaktiga
intrycket att EU-medlemskap inte skapar större
restriktioner för svensk handlingsfrihet än andra
samarbetsformer med EU.Remissversionen betraktar
den säkra negativa statsfinansiella effekten av EU-
medlemskap som ett betydande problem för svensk
miljöpolitik, medan slutversionen viftar bort alla bekymmer
med hänvisning till hypotetiska BNP-vinster.
Två av MKUs sju ledamöter var på förhand kända som
mycket aktiva EU-anhängare: Stefan Edman och Annika
Åhnberg. De hade tagit ställning för att EU är bra för
miljön. Ordföranden, Anders Wijkman, har i efterhand
förklarat sig vara EU-anhängare. Bland övriga medlemmar
fanns ingen känd EU-kritiker.
Miljöpartiet de Gröna anser att urvalet av personer till
MKU, liksom den senare genomförda politiska tvättningen
av utredningssekretariatets version, är uttryck för det allt
påtagligare maktmissbruk EU-anhängarna ägnar sig åt i sin
desperation över folkmajoritetens envisa EU-motstånd.
Hanteringen av MKU bådar inte gott, vare sig för
demokratin eller miljön om Sverige blir EU-medlem.
2. Missvisande om EUs miljöregler
Propositionen fortsätter tidigare skönmålningar av
Sveriges förhandlingsresultat på miljöområdet, trots att
ingen svensk miljöorganisation stödjer svenskt EU-
medlemskap. Istället anser ju samtliga svenska
miljöorganisationer att EU-medlemskap är övervägande
negativt för miljön, något som fått flertalet av dem (Jordens
Vänner, Framtiden i Våra Händer, Miljöförbundet och
Fältbiologerna) att aktivt plädera för nej i
folkomröstningen.
I ett pressmedddelandet från Miljö- och
naturresursdepartementet i december 1993 påstods att om
en översyn av EUs regler ''inte är tillfredsställande för
svensk del kan vi i sista hand hänvisa till den s k
miljögarantin''. Detta missvisande påstående förs nu vidare
i propositionen s 244-245).
Våren 1994 har den s k miljögarantin (dvs artikel 100 a
stycket 4) prövats på två sätt. Dels har EU-domstolen
underkänt EU-kommissionens godkännande av Tysklands
förbud mot PCP, där Tyskland hänvisat till just
''miljögarantin''. Dels har det i Danmark klarlagts att
miljögarantin av den danska regeringen i debatten använts
felaktigt eftersom det alltid varit klart -- enligt
dokumentation som nu framkommit -- att artikel 100 a
stycket 4 aldrig gett EU-länder någon ovillkorlig rätt att
behålla eller införa avvikande varunormer utan enbart en
teoretisk möjlighet att begära detta av kommissionen och --
om kommissionen ger sitt godkännande -- behålla särregeln
endast om domstolen inte finner att den strider mot EUs
grundprinciper.
Det existerar alltså inte någon egentlig miljögaranti i
EUs regelverk.
Propositionen skönmålar EUs avfallsregler och
konsekvenserna för Sveriges del. Härom året slog
Greenpeace larm om att EGs inre marknad riskerade att bli
en fri marknad också för miljöfarligt avfall (The Single
European Dump). EU-domstolen dömde sommaren 1992
Vallonien att upphäva sitt generella förbud mot import av
miljöfarligt avfall. Det har lett till att EU-rådet i början av
1993 skärpte bestämmelserna så att det nu är tillåtet att
generellt förbjuda import från annat EU-land av
miljöfarligt avfall för slutförvaring. Däremot är det
fortfarande förbjudet med generellt importförbud för avfall
som kan återvinnas. Sådant avfall anses vara en
handelsvara, en sorts råvara för vidare bearbetning.
Greenpeace menar att tillståndet att handla med s k
återvinningsbart avfall är ett kryphål som urholkar
möjligheten att förbjuda import & export av avfall som skall
slutförvaras eftersom i princip nästan allt avfall skulle kunna
bearbetas vidare (= ''återvinnas'').
Propositionen påstår, utan ens försök till bevisföring (s
253) att substitutionsprincipen ''kan tillämpas även i
framtiden''. Samtidigt erkänns (s 254) att Sverige avstått
från att införa eget system för anmälan och utvärdering av
nya kemiska produkter -- istället skall ett EU-samordnat
system byggas upp. Hur ska det då gå att på svensk nivå
tillämpa substitutionsprincipen som inte finns fastlagd på
samma sätt i EU. Kan Sverige som EU-medlem i enlighet
med substitutionsprincipen förbjuda en kemisk produkt
som är tillåten i EU enbart med hänvisning till att det finns
likvärdiga, men mindre farliga produkter, på marknaden?
Ingenting tyder på att det vore möjligt. Om Sverige
skulle försöka kan det bli ett fall för EU-domstolen.
Propositionen ger inget klart svar på hur reglerna för
bekämpningsmedel, som är betydligt strängare i Sverige än
i EU, påverkas av EU-medlemskap. KEMI har tidigare
ansett att ett villkor för att Sverige ska kunna godta EUs
regler är att ''vi inte skall behöva acceptera substanser som
vi på goda grunder tagit ur användning eller inte godtagit
som aktiv substans''. Men några garantier för detta finns
inte i medlemskapsavtalet. Tvärtom erkänner
propositionen ( s 256) att ''allmänna undantag (från EUs
bekämpningmedelsdirektiv) liknande EES-avtalets är inte
möjliga vid medlemskap''.
Miljöpartiet de Gröna anser -- liksom hela den
organiserade svenska miljörörelsen -- att frånvaron av en
absolut rätt för medlemsstat i EU att fastställa hårdare
miljönormer än EUs regelverk och suveränt kontrollera sin
avfallshantering är ett av de starkaste skälen att avvisa EU-
medlemskap.
3. Hur trygga övergångsregler utan gränsskydd?
Sverige fick i EU-avtalet en rad övergångsperioder innan
EUs regler måste tillämpas när det gäller politiskt känsliga
frågor, främst sådana som berör miljö och hälsa: kontroll
mot galna ko-sjukan (två år), kontroll mot svinpest (tre år),
övervakningssystem för växtsjukdomar (två år), förbud mot
antibiotika i djurfoder (två år), förbud mot kadavermjöl,
m m (tre år), produkter för skogsförnyelse (fem år),
särregler för utlänningars köp av sommarstugor (fem år),
strängare avgasregler (till 1/10 -96), vissa kemikalier, bl a
växtskyddsmedel, kadmium, arsenik, PCP, tennorganiska
föreningar, batterier, märkning och klassificering av
kemikalier (fyra år). Men EU understryker att ''dessa
övergångsregler får inte leda till gränskontroller och vid
slutet av perioden ska de miljöregler som då gäller (i EU)
vara antagna av de nya medlemmarna under samma
förhållanden som för äldre medlemmar''. Detta framgår
också i den fullständiga avtalstexten. Däremot nämns det
inte i propositionens huvudtext!
Miljöpartiet de Gröna anser att övergångsreglerna är
värdelösa om regeringen inte kan ge klart besked på frågan:
Hur ska alla övergångsreglerna, särskilt varunormerna,
kunna tryggas när samtidigt gränskontroller är förbjudna
från första medlemsdagen? Den frågan ger PM-et inget svar
på.
4. Kan kärnkraften avvecklas och kärnavfall stoppas?
I EU, genom Euratom, är en kärnkraftsvänlig
organisation. Medlemskap i EU innebär automatiskt
medlemskap i Euratom som enligt sina stadgar skall främja
utvecklingen av kärnkraft. En gemensam
kärnkraftsmarknad skall skapas.
EU-avtalet finns en gemensam deklaration om att
Sverige ska kunna avveckla kärnkraften. Samtidig erkänner
propositionen (s 287) att Sverige inte kan förhindra EU-
företag att bygga kärnenergianläggningar i Sverige. Men
vilken juridisk bärkraft har detta när EUs gemensamma
energimarknad är fullt genomförd och icke-svenska EU-
företag kanske köpt in sig i den svenska
kärnkraftsindustrin? Kan svenska staten då tvinga
energiföretag att stänga reaktorer utan att det blir konflikt
med EU-domstolen?
Enligt propositionen föreligger ingen risk för att Sverige
ska förlora kontrollen över sin politik när det gäller
kärnavfall. Sverige har sedan den 1/1 -93 en lag som
förbjuder slutförvaring av utländskt radioaktivt avfall i
Sverige. Men Statens strålskyddsinstitut (SSI) har hävdat
att Sverige som EU-medlem ändå kan bli tvingat att ta emot
utländsk kärnavfall, eftersom EU-lag har företräde framför
svensk lag. Också Statens kärnkraftinspektion (SKI) har
slagit fast att ett entydigt svar på frågan om ifall Sverige
måste ta emot kärnavfall från EU-länderna ''kan inte ges
förrän EG-domstolen prövat frågan''.
När Sverige självt till slut måste konstruera en
anläggning för slutförvaring av svenskt kärnavfall -- finns
det då någon juridisk möjlighet att förhindra EU-företag
från annat EU-land att köpa svenskt berg och där anlägga
slutförvaringsanläggning för t ex franskt eller tyskt
radioaktivt avfall? Den frågan får inget svar i propositionen.
Eller snarare: Den får i grund och botten ett svar genom
hänvisningen till förbudet mot ''på antinationellt grundade
inskränkningar'' när det gäller ''uppbyggnad eller
anläggning av kärnenergianläggningar''. Svaret är: Sverige
kommer i det skissade läget inte att hindra tyska eller
franska kärnkraftsföretag att konstruera
slutförvaringsanläggningar i Sverige.
Miljöpartiet de Gröna anser att det är uppenbart att
medlemskap i Euratom och EUs framväxande
gemensamma energimarknad gör att Sverige, oberoende av
skrivningarna i den gemensamma deklarationen, kommer
att förlora den suveräna kontrollen över kärnkraften och
därmed såväl över möjligheterna att avveckla den som att
stoppa utländskt kärnavfall. Eftersom detta strider mot
folkomröstningsresultatet 1980 borde det vara ett starkt
skäl för alla demokrater att säja nej till EU-medlemskap.
5. Slutet för miljö- och djurvänligt jordbruk
I avsnitt 22 i propositionen ges en positiv bild av EU-
effekterna för svenskt jordbruk, främst pga det EU-stöd
som kan utgå. Dock framhålls inte att också EU-stödet
måste ses som svenskt stöd eftersom Sverige blir
nettobidragsgivare till EU.
Värre är att den grundläggande frågan inte besvaras:
Kan svenskt jordbruk bli både exportindustri (vilket EU-
medlemskap förutsätter) och ett bärkraftigt, djur- och
miljövänligt jordbruk??
Ja-sidan hävdar: Det finns en gräns för EU-jordbrukets
lönsamhet. Dålig djurmiljö skapar t ex på sikt höga
kostnader i form av sjukdomar. Därför kommer EU
sannolikt att skärpa sina miljö- och
djurskyddsbestämmelser. Det finns ökade konsumentkrav i
EU på ren mat och miljövänliga brukningsmetoder.
Mot detta kan man säga: Även om det på sikt kommer
skärpningar av EUs bestämmelser tar det lång tid.
Ingenting idag tyder på skärpning till svenska nivåer. Klarar
svenskt jordbruk merkostnaderna under övergångstiden?
Säkert finns det konsumentkrav i EU på ekologisk och ren
mat i EU. Men det finns också, precis som i Sverige, bönder
som är inriktade på den marknaden. Svenska
''normalbönder'' som skall satsa på medvetna köpare som
är beredda att betala högre priser har alltså inte EUs
normalbönder som främsta konkurrenter, utan
motsvarigheten till svenska KRAV-producenter. Varför
skulle tyska miljökonsumenter välja svensk mat framför
tysk ekologisk mat? Om den tyska pga transport- och
klimatförhållanden är billigare?
Miljöpartiet de Gröna anser att jordbrukets
exportfilosofi bara kan lyckas om svenskt jordbruk inte
belastas med några miljö- och djurskyddskostnader utöver
vad som gäller för EU-bönderna. Det betyder att priset för
en EU-anpassning av jordbruket blir en påtaglig försämring
av miljö- och djurskydd i jordbruket och absolut slut på
möjligheterna att gå före. Detta är oacceptabelt.
Social omsorg 1.
Narkotikaflod till Sverige?
Propositionen avfärdar -- trots att man tvingas redovisa
en massiv remisskritik -- riskerna för ökad
narkotikasmuggling till Sverige när gränskontrollerna
avskaffas vid EU-medlemskap (s 213). Detta är
anmärkningsvärt.
Fem organisationer som bekämpar narkotikamissbruket
(IOGT/NTO, RFN, RFHL, RNS, UNF) har i ett starkt
kritiskt brev till regeringen i december -93 påpekat att
gränskontrollen varit det främsta medlet mot insmuggling
av tung narkotika och dessutom fungerat avskräckande på
småhandlare och missbrukare.
Miljöpartiet de Gröna anser att risken för ökad
narkotikasmuggling till Sverige är ett starkt argument mot
EU-medlemskap.
2. Europol
Enligt propositionen skall riskerna för knarksmuggling
motverkas genom polisiärt samarbete (s 211--212). Det sägs
dock inget om vad detta samarbete konkret kan leda till.
Rikspolisstyrelsens informationschef har dock i en
tidningsintervju pekat på vad som kan komma istället för
gränskontroller. Han menar att svensk polis måste börja
använda metoder som idag är förbjudna, t ex
bevisprovokation och buggning; telefonavlyssning måste bli
vanligare (GP 27/12-93).
Miljöpartiet de Gröna motsätter sig svensk medverkan i
en västeuropeisk motsvarighet till FBI, dvs en ''federal''
mångnationell polisstyrka som fritt kan arbeta över hela
EU-området. Däremot bör det konstruktiva
polissamarbetet i Interpol vidareutvecklas.
3. Sämre för handikappade och allergiker
Någon redogörelse för EU-avtalets konsekvenser för
handikappade och allergiker återfinns inte propositionen
vilket tyvärr måste ses som ett bevis på regeringens
ointresse för de handikappades problem.
Faktum är att en berättigad oro är stark inom
handikapprörelsen. Den statliga Konsekvensutredningen
har hittat åtskilliga problem för handikappade pga EU-
anpassning (SOU 93:117, kap 7):Risk för att tekniskt och
funktionellt sämre hjälpmedel sprids på den svenska
marknaden.EUs möbeldirektiv om brandhämmande
medel i möbler kan vålla problem för allergiker.
Livsvillkoren för personer med överkänslighetsreaktioner
mot främst mjölk, ägg, nötter och fisk kan försämras.
EUs hissdirektiv kan göra det svårt att använda s k
smalhissar som utvecklats i Sverige för
handikappanpassning av äldre bebyggelse.
Handikapputredningens förslag om krav på låggolvbussar
skulle kunna uppfattas som handelshinder.
Regeringen har exempelvis nu accepterat ett sämre
regelsystem för märkning av livsmedel; dvs inga tvingande
regler för fullständiga innehållsdeklarationer. Ej heller har
några permanenta undantag åstadkommits för tillsatser av
kända allergiframkallande färger eller andra ämnen, som
idag är förbjudna i Sverige. Allergikernas livsvillkor
kommer därför avsevärt att försämras och deras handikapp
kommer att bli onödigt stort. Anmärkningsvärt är också att
regeringen i avtalet om livsmedelspolitiken bara fått fyra års
undantag från användning av antibiotika i djurfoder.
Miljöpartiet de Gröna anser det klarlagt att
handikappade och allergiker kommer att drabbas negativt
av EU-medlemskap. Det är anmärkningsvärt att regeringen
inte tagit dessa fakta på allvar. Hotet mot den sociala
välfärden är ett huvudskäl att säga nej till EU-medlemskap.
4. Slutet för svensk alkoholpolitik
Enligt propositionen innebär förhandlingsresultatet att
''detaljhandelsmonopolet behålls'' (s 200). Detta är inte
korrekt, vilket framgår redan på s 210 där det erkänns att
Systembolagets existens kan bli föremål för EG-domstolens
prövning. Propositionen hänvisar till ett brev från EU-
kommissionären Hans van den Broek till Ulf Dinkelspiel
där denne lovar att EU-kommissionen inte skall väcka talan
mot Systembolagets monopol. Van den Broek anger dock
tre villkor som skall vara uppfyllda för att löftet skall gälla:
1. Systembolaget lyckas tillhandahålla alla alkoholdrycker
som produceras i EU, 2. EU-kommissionen skall medverka
i kontroll av att detta sker, 3. Löftet ges ''utan att föregripa
framtida rättstillämpning från EU-domstolens sida eller
Kommissionens roll som beskyddare av
Maastrichtfördraget''.
Miljöpartiet de Gröna anser att en restriktiv
alkoholpolitik är nödvändig för att minska
alkoholskadorna. Att den svenska alkoholpolitiken inte
överlever ett EU-medlemskap är uppenbart.
Fredspolitik 1.
Sveriges solidaritetsröst tystnar i FN, GATT och
andra internationella organisationer där vi finns med som
nation
Propositionen förklarar entydigt att ''Sverige avser att
såsom medlem i EU, delta fullt ut i GUSP (= den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken)''. Det heter
också att detta ''underlättas av att vi i hög grad delar EU-
ländernas grundläggande värderingar och målsättningar''.
Är det verkligen en bedömning som den
socialdemokratiska regeringen instämmer i?
Skulle alltså Sverige egentligen aldrig ha stått för någon
annan utrikespolitik än EU-länderna, vilka enligt SIDAs
remissvar i sina relationer med tredje världen fortfarande
präglas av att de alla varit kolonialmakter?
Nej, naturligtvis har Sveriges utrikespolitik varit
annorlunda, om man inte inskränker perspektivet till 90-
talet, dvs åren efter beslutet om medlemskap. Under större
delen av tiden efter andra världskriget har Sverige fört en
självständig utrikespolitik som på många punkter -- t ex
Vietnam, Sydafrika, Falklandskriget, Mellanöstern,
nedrustning, förhållande till u-länderna, m m -- avvikit från
EGs och NATOs.
Miljöpartiet de Gröna anser att den uppenbara (och
avsedda) effekten av svensk anslutning till EUs
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är att Sveriges
möjlighet att agera självständigt i utrikespolitiken
försvinner. Den svenska solidaritetsrösten i världen tystnar.
Detta är oacceptabelt. Miljöpartiet anser tvärtom att
Sverige skall bedriva en aktiv internationell
solidaritetspolitik.
2. Sverige med i EU-armé?
Propositionen hävdar att anslutning till EU kan ske med
''bevarad alliansfrihet''.
Men VEUs generalsekreterare har i oktober 1994 i
svensk TV (Glashuset TV2) avfärdat möjligheten för
Sverige att förbli neutralt i EU och dessutom spått att EU
efter hand kommer att bli en kärnvapenmakt. Finlands
försvarsutskott har i ett klarsynt betänkande instämt i att
alliansfrihet är oförenlig med EU-medlemskap.
Propositionen tar inte ställning till frågan om svenskt
medlemskap i militäralliansen VEU. Det betyder alltså att
svenska folket vid folkomröstningen inte skall veta om
regeringen avser att begära medlemskap i VEU i samband
med EUs regeringskonferens 1996. Svenska folket skall
alltså förmås att rösta ja till EU i tron att det inte betyder ja
till militärallians! Förre chefen för fredsforskningsinstitutet
SIPRI i Stockholm, Frank Barnaby, sa vid en konferens i
februari 1994: ''Går Sverige med i EU förväntas också att
Sverige är med i försvars- och säkerhetspolitiken. Allt annat
är propaganda.''
Miljöpartiet de Gröna anser att Sverige skall förbli
neutralt och alliansfritt. Detta är inte möjigt vid EU-
medlemskap. Ett absolut renlighetskrav är att regeringen
och övriga EU-anhängare redovisar sina avsikter
beträffande VEU i god tid före folkomröstningen.
3. Bortskrivning av vetorätten
I propositionen betonas att beslut om utrikes- och
säkerhetspolitik skall fattas enhälligt. Det heter att detta
kan jämföras med FN-stadgans dubbla veto (s 390). Bara
några rader senare tvingas dock propositionen erkänna att
det till Maastricht-fördraget finns fogat en förklaring som
urholkar vetorätten och syftar till att EU-länderna skall
uppträda ''lojalt mot varandra för att möjliggöra att beslut
skall kunna komma till stånd''. Förklaringen -- angående
beslutsprocessen om utrikes- och säkerhetspolitiken --
lyder: ''Konferensen är enig om att medlemsstaterna
beträffande rådsbeslut, som kräver enhällighet, i största
möjliga utsträckning avstår från att hindra enhälliga beslut,
om det föreligger ett kvalificerat flertal för detta beslut.''
Sverige blir som EU-medlem givetvis bundet av denna
förklaring vilket på vanlig svenska betyder: Den formella
vetorätten skrivs bort. Dessutom är det i praktiken, vilket
påpekats i en av konsekvensutredningarna, ohållbart för ett
land att ständigt lägga in veto mot beslut som övriga länder
vill fatta. Hänvisningen till vetorätten i tid och otid i
propositionen är således en dimridå eller bygger på en syn
på det svenska medlemskapet som skulle göra Sverige till
en direkt sabotör i övriga EU-länders ögon.
Miljöpartiet de Gröna anser att det är uppenbart att
någon reellt användbar vetorätt för Sverige som EU-
medlem när det gäller utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitik icke föreligger och att detta i ärlighetens
namn klar och tydligt borde erkännas av regeringen. Så sker
inte i propositionen.
4. Fritt fram för vapenexport
Propositionen säger ingenting om EUs inverkan på
Sveriges möjligheter att kontrollera sin vapenexport. Vid
regeringskonferensen 1996 kan frågan väckas om att
avskaffa artikel 223 som formellt ger EU-stater rätten att
själva kontrollera sin vapenexportpolitik. Avser Sverige då
att acceptera att vapenhandeln inlemmas i Den Inre
Marknaden och EUs gemensamma handelspolitik?
Miljöpartiet de Gröna anser att all vapenexport stegvis
borde avvecklas. EU-medlemskap öppnar uppenbarligen
dörren för motsatt utveckling. Det är ett starkt argument
för fredsrörelsen att motsätta sig EU-medlemskap.
5. Sämre civilförsvar i EU?
Propositionen tar överhuvudtaget inte upp frågan om
hur den civila beredskapen skulle påverkas av EU-
medlemskap. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har
genomfört en studie av konsekvenserna av EU-
medlemskap för Sveriges civila beredskap och bl a funnit att
EU-medlemskap minskar självförsörjningsförmågan, vilket
''minskar vår förmåga att klara en avspärrning i en
krigssituation''.
Miljöpartiet de Gröna, som vill skära ner det militära
försvaret, men stärka totalförsvaret, anser det
uppseendeväckande att de uppenbara negativa effekterna
av EU-medlemskap för den civila beredskapen inte tycks
tas på allvar av regeringen.
Framtidsalternativ
Vi lever i en enda värld och det måste naturligtvis vara
utgångspunkten för varje seriöst alternativ till den sorts
internationalisering som EU och den multinationella
företagsglobaliseringen står för. EU-debatten handlar alltså
inte om internationalisering eller icke -- utan om vilken
sorts internationalisering som behövs för att trygga alla
människors och alla livsformers överlevnad på jämlik nivå.
Sverige är redan ett i högsta grad internationaliserat land
som vid ett nej till EU har en lång rad valmöjligheter:
1) Vidareutveckling av det omfattande
nätverkssamarbete inom ekonomi, handel, miljö, kultur,
mänskliga rättigheter, nedrustning mm mellan suveräna
stater som redan pågår i FN-systemet (med
Europaavdelningen ECE), ESK, Europarådet, EFTA,
Nordiska Rådet. Sanningen är att det mångfacetterade och
flexibla funktionella samarbetet i många avseenden varit
mycket framgångsrikare än EG.
2) Skärpning av de internationella avtal som slutits, till
exempel om miljöproblem. Miljöpartiet de Gröna begärde
under sin förra riksdagstid att Sverige skulle förverkliga alla
sina åtaganden enligt ingångna miljöavtal, bland annat
beträffande Östersjön och Nordsjön. Det avslogs av EU-
partierna! Miljöpartiet ville också ha en internationell
miljödomstol. Likaledes avslag. Det går alltså bra för EU-
anhängarna att införliva 80.000 sidor EG-lag i svensk
lagstiftning och underställa landet EG-domstolen. Men att
förverkliga ingångna miljöavtal och skapa en internationell
miljödomstol är ''för mycket''.
3) Införande av överstatliga beslutsmekanismer i
internationella samarbets-organisationer när det gäller
gränsöverskridande miljöstörningar, mänskliga rättigheter
och fredsfrämjande åtgärder.
Också detta föreslogs av Miljöpartiet de Gröna i
riksdagen men möttes av kalla handen från EU-partierna.
Det går alltså för sig att ändra grundlagen så att EU kan
överta obegränsad beslutsrätt från Sverige, men det är
omöjligt att införa överstatlighet för några procent av
besluten i andra internationella organisationer.
4) Fördjupade grannrelationer till EU.
EES-avtalet innehåller en hel del som är bra för att
förbättra det goda grannförhållandet mellan Sverige och
EG/EU, exempelvis en gemensam arbetsmarknad,
utvidgad etableringsrätt för näringsidkare, ömsesidigt
erkännande av examina, förenklade tekniska
gränsprocedurer, vissa anti-monopolistiska insatser,
samarbete om forskning, studentutbyte, m.m. Men mycket
är dåligt, till exempel frånvaro av en oinskränkt rätt att
såväl behålla som införa nya miljö- och hälsoskyddsnormer,
inskränkningar i rätten att ge regionalt stöd, försämring av
kommunernas rätt att välja lokal upphandling, gemensam
energipolitik som innefattar kärnkraft, gemensam
trafikpolitik som gynnar gods på lastbilar framför järnväg,
urholkning av det sociala skyddet, till exempel införande av
kvalifikationskrav för folkpension. Efter en seriös
omförhandling skulle EES-avtalet kunna utgöra grundval
för en sorts nationell kompromiss beträffande relationerna
till EU.
5) En ny all-europeisk samarbetsstruktur.
På grundval av de existerande
samarbetsorganisationerna skulle man kunna bygga upp en
ny all-europeisk samarbetsstruktur.
6) Nordisk samverkan -- bara utanför EU.
Den nordiska funktionalistiska samarbetsmodellen har
vuxit fram ur konkreta behov i folks vardag: fri rörlighet för
människor, gemensam arbetsmarknad, rätt att bosätta sig
fritt, ta med sig försäkringsskydd. Ömsesidig inspiration
och gemensamt samhällssystem -- inte
tvångsharmonisering -- har gjort de nordiska ländernas
lagstiftning relativt likartad. Det nordiska samarbetet har
varit jordnära -- i motsats till EUs imperiebyggande -- och
bör så förbli. Miljöpartiet de Gröna vill ha en
förutsättningslös utredning om ett fördjupat nordiskt
samarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att -- för den händelse Ja-sidan vinner
folkomröstningen -- 5 § i lagförslaget ändras genom att
följande mening ersätter andra meningen (''Regeringen
skall i samma -- -- -- bestämma''): Regeringen skall i
Europeiska unionens råd verkställa de beslut som fattas av
riksdagen eller av riksdagsorgan som riksdagen överlåtit
beslutsrätt till beträffande ärenden som skall avgöras i
Europeiska unionens råd. Finner regeringen att av
riksdagen sålunda fattade beslut inte kan verkställas skall
riksdagen eller vederbörligt riksdagsorgans godkännande
inhämtas innan regeringen i Europeiska unionens råd intar
ny ståndpunkt,1
2. att riksdagen före eventuell ratificering av
medlemsavtalet hos regeringen begär en av samtliga EU-
stater utfärdad garanti för att Sverige utan skadestånd eller
sämre handels-politiska villkor än de som råder före
medlemskapet eller andra repressalier enligt eget beslut kan
lämna Europeiska unionen efter en övergångstid av högst
ett år,
3. att riksdagen -- vid ett eventuellt svenskt EU-
medlemskap -- beslutar om en lagändring som innebär att
utrikessekretessen inte gäller för EU-samarbetet och att
samtliga EU-dokument därmed kan behandlas som
inrikeshandlingar och till fullo vara underställda svensk
lagstiftning angående offentlighet och meddelarfrihet,
4. att riksdagen -- vid ett eventuellt svenskt EU-
medlemskap -- som sin mening ger regeringen till känna att
svenska företrädare i de olika EU-organen i tal och skrift
bör använda det svenska språket,
5. att riksdagen beslutar att Sverige inte utan beslutande
folkomröstning kan anslutas till VEU eller på annat sätt
ingå i ett militärt EU-samarbete,1
6. att riksdagen beslutar att Sverige som eventuell EU-
medlem icke kommer att acceptera att artikel 223 i Rom-
fördraget upphävs eller ändras,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ratificering av ännu ej ratificerade miljöavtal,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av en internationell miljödomstol,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i internationella
miljöorganisationer, t.ex. FN:s miljöorgan, bör verka för
att vissa beslut om åtgärder mot gränsöverskridande
miljöstörningar bör kunna fattas med majoritet och med
överstatlig giltighet,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utförlig årlig
redovisning av EES-avtalets verkningar med tonvikt på
konsekvenserna dels för svensk ekonomi, dels på
konsekvenserna för miljö och demokrati,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för
tillkomsten av en ur existerande europeiska
samarbetsorganisationer grundad all-europeisk
samarbetsorganisation.
Stockholm den 18 oktober 1994
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Per Gahrton (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Peter Eriksson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Roy Ottosson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Krister Skånberg (mp)