Utredningen ''Demokrati kräva dessa partier'' (Ds
1994:63) lämnades till regeringen i maj 1994 och har
därefter remissbehandlats. Utredningen föreslog två vägar
för att med statliga biståndsmedel stödja uppbyggnad av
politiska partier i Tredje världen och i Central- och
Östeuropa.
1. Medel för politiskt bistånd fördelas till partinära organ
knutna till de svenska partierna i proportion till antalet
mandat i riksdagen.
2. Anslaget för bistånd via enskilda organisationer öppnas
för bistånd till partiuppbyggnad med samma krav på
egeninsats (minst 20 procent) som gäller för övrigt
folkrörelsebistånd.
För båda anslagsformerna förutsatte utredningen att
partierna bygger upp särskilda organ för
biståndsverksamheten.
Remissynpunkterna på utredningen var splittrade. Endast
hälften av remissinstanserna var odelat positiva. Vissa
ambassader framhöll risken för politiska komplikationer.
Andra bl.a. RRV och SIDA hävdade att bl.a. de folkrättsliga
och politiska borde prövas ytterligare. (En enkel
kompletterande reflektion för att visa komplexiteten kan vara
att referera till den debatt som uppstår i Sverige inför
uppgiften om att politiska partier erhåller utländskt stöd).
I budgetpropositionen föreslås försöksverksamhet i
huvudsak enligt utredningens förslag.
Ett årligt anslag för partianknutet bistånd om ca 10
miljoner kronor baserat på respektive partis antal
riksdagsmandat skall ges dels från anslagsposten C 2.4
Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och
konfliktlösning, dels G-anslaget Samarbete med Central-
och Östeuropa. De exakta beloppen och fördelningen av de
ca 10 miljonerna per år mellan de två anslagsposterna anges
inte.
Därtill anges i budgetpropositionen att anslaget C 2.7
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer öppnas för bistånd till partiuppbyggnad.
Propositionens uppgifter om hur folkrörelseanslaget skall
kunna användas är oklara. I budgetpropositionens inledande
referat av utredningen anges allmänt ''att biståndet via
enskilda organisationer öppnas för partinära organ, i syfte att
stödja partiuppbyggnad i u-länder och Central- och
Östeuropa''. (s. 49)
I regeringens övervägande och förslag med anledning av
utredningen sägs att ''möjlighet bör även öppnas för
partinära organ att erhålla bidrag för bredare
demokratifrämjande verksamhet från anslagsposten för
bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer''. (s.
59)
Under anslagsposten C 2.7 (s. 135-136) skrivs att ''partier
och partianknutna organisationer i Sverige bör ges
möjligheter att erhålla bidrag för insatser i u-länder på
samma villkor som andra svenska folkrörelser och enskilda
organisationer''.
Propositionens skrivningar behöver förtydligas. Skall
anslag för biståndsprojekt kunna ges direkt till svenska
partier? Bortsett från text i anslutning till anslaget anger
utredningen och budgetpropositionen i övriga skrivningar
entydigt att politiska bistånd skall förmedlas av partinära
organ -- inte direkt av partierna. Förebilder är t.ex. Tysklands
system med partianknutna stiftelser. Det bör gälla även
denna anslagspost.
Skall biståndsmedel från folkrörelseanslaget kunna ges
direkt till partiuppbyggnad, till bredare
demokrativerksamhet eller ges på de villkor som nu gäller?
Redan nu kan organisationer knutna till politiska partier;
ungdomsförbund, kvinnoförbund, studieförbund m.m. på
samma villkor som andra organisationer från
folkrörelseanslaget ansöka om medel för skilda
utvecklingsprojekt. Olof Palmes Internationella Centrum är
en av de organisationer som under folkrörelseanslaget har
s.k. ramavtal med SIDA.
Från folkrörelseanslaget har hittills stöd ej getts för
partiuppbyggnad och annan rent politisk verksamhet. Även
för partianknutna organisationer har gällt att biståndsmedel
lämnats enbart till projekt (sociala, humanitära, utbildning
m.m.) av motsvarande typ som andra organisationer och
folkrörelser bedriver.
Vi förordar att nu gällande villkor för bistånd över anslaget
C 2.7 tills vidare behålls oförändrade.
Budgetpropositionens förslag innebär en minskning på
årsbasis från 1 000
till 850 miljoner
kronor. Under anslaget införs också några
verksamheter som tidigare finansierats över andra
anslagsposter. Stöd till Stiftelsen för internationellt
ungdomsutbyte, SIU, UNICEF-kommittén samt bidraget till
Svenska FN-förbundet och svenska UNIFEM-kommittén
Botilda. (Motiven för överföring av dessa anslagsposter
saknas. Varför skall t.ex. FN-förbundets verksamhet anses
som del av folkrörelsernas u-landsbistånd?)
Minskningen av anslaget och de nya verksamheter som
föreslås över anslaget ger ett skäl till att inte vidga anslaget
till bistånd för politiskt stöd och partiuppbyggnad.
Medelsramen för redan existerande folkrörelsebistånd skulle
ytterligare minska och de humanitära, kristna och andra
enskilda organisationer få sina möjligheter till bistånd
beskurna samtidigt som två nya vägar öppnas för de
partianknutna organisationernas bistånd.
Ett andra skäl till att avstå från att vidga anslaget till
bistånd för partiuppbyggnad är de risker för komplikationer
som flera av remissorganen påpekat. Det är enligt vår
mening klokt att detta nya bistånd prövas stegvis.
Vi föreslår därför att införandet av bistånd till
partiuppbyggnad tills vidare begränsas till de i propositionen
föreslagna 10 miljoner kronor som avsätts från anslaget C
2.4 och littera G och som fördelas baserat på partiernas
mandattal.
För dessa medel kommer de partianknutna organen att
själva ansvara för var och hur biståndet ges och risken för
politiska komplikationer bör vara mindre jämfört med ett
bistånd över folkrörelseanslaget som förutsätter att den
statliga biståndsmyndigheten tar ställning till samtliga
projektansökningar.
Slutsats: Pröva i ett första steg endast den ena av de två
vägar för bistånd till partiuppbyggnad som utredningen
''Demokrati kräva dessa partier'' angett.
Liksom tidigare skall folkrörelseanslaget självklart vara
öppet för partianknutna organisationers allmänna
humanitära biståndsinsatser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statligt bistånd till partianknutna
organ för partiuppbyggnad i u-länder och i Central- och
Östeuropa.
Stockholm den 25 januari 1995
Georg Andersson (s)
Pär-Axel Sahlberg (s)