Världsbanken

Sverige bidrar varje år direkt och indirekt med flera
miljarder kronor till Världsbanken. Tillsammans med
Internationella Valutafonden har Världsbanken fått ett
avgörande inflytande på utvecklingen i Tredje Världen.
Ändå är dessa institutioner förhållandevis anonyma och
diskuteras sällan i riksdagen.

Finansdepartementet är huvudansvarig för
Världsbanksfrågorna i Sverige. Samarbete sker med
Utrikesdepartementet när man utformar direktiven till den
nordiska representanten.

Många folkrörelser, både miljöorganisationer och
biståndsorganisationer såväl i nord som i syd, kritiserar
sedan flera år Världsbankens och IMF:s politik. De menar
att många av de utvecklingsprojekt som Världsbanken
finansierar försämrar människors välfärd och förstör miljön
i stället för att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.
Andra menar att Världsbanken numera gör ett bra arbete.

IMF och Världsbanken har en nyckelroll i den skuldkris
som många av utvecklingsländerna befinner sig i. Dessa
institutioner avgör i praktiken med de s.k.
strukturanpassningsprogrammen de skuldtyngda ländernas
ekonomiska politik.

Sverige är med i Världsbanken för att kunna påverka dess
politik inifrån. Men det är svårt att få reda på vilka frågor
den nordiska exekutivdirektören har drivit, eftersom
uppgifterna är hemligstämplade.

Parlamenten i USA och Schweiz har särskilda riktlinjer för
hur dessa länders representanter ska agera i Världsbankens
styrelse. Tyskland och Italien har nyligen fattat beslut om att
också ta fram sådana. Utvecklingen i bl a USA och Tyskland
visar på den mycket stora och positiva roll parlamenten kan
spela i strävan att ge sociala och ekologiska aspekter större
betydelse i Världsbankens verksamhet.

Även i Sverige bör riktlinjer för den svenska
representanten diskuteras på ett bättre sätt än hittills. Det är
av särskilt stor betydelse att granska hur bankens verksamhet
stämmer överens med de beslut om hållbar utveckling som
fattades vid FN:s konferens om Miljö- och Utveckling, den
s.k. Rio-konferensen. Regeringen borde konsultera
utrikesutskottet före viktiga och kontroversiella beslut.

Ett samarbete mellan de olika parlamenten i uppföljningen
och utvärderingen av Världsbankens arbete vore av stor
betydelse. Kanske kunde man börja med att utse en
parlamenatrikerförsamling för den nordisk-baltiska
röstgruppen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riksdagens möjligheter att ha insyn i
och påverka Världsbankens politik.

Stockholm den 25 januari 1995

Barbro Hietala Nordlund (s)

Mariann Ytterberg (s)