Det överordnade målet för det svenska internationella
utvecklingssamarbetet är ''att höja de fattiga folkens
levnadsnivå, dvs. deras möjligheter att på ett säkert och
förutsägbart sätt kunna livnära sig, att ha god hälsa och
tillgång till utbildning och annan social service. Av
avgörande betydelse är också ett demokratiskt styrelseskick
och en samhällsstruktur, som garanterar respekt för
mänskliga rättigheter.''
1.1Solidaritet
Solidaritet med världens fattiga innebär, att Sverige genom
sitt bistånd konsekvent stöder självtillit i sina
mottagarländer. Begreppet självtillit kan definieras som
förmåga att lita till egna krafter, att tro på sin egen förmåga
till självförsörjning.
Det innebär också att vara kritisk mot försök till
utnyttjande och ha styrka att ifrågasätta den hjälp man får
och dess följder. Och att komma med egna förslag och pröva
nya vägar.
Så mycket som möjligt av alla beslut skall fattas utifrån
lokala förutsättningar.
1.2 Hållbart bistånd
Bistånd skall ske efter mottagarens önskemål, villkor och
behov. Ett framgångsrikt biståndsarbete utgår från
biståndstagarens egna resurser, de mänskliga, och de
materiella -- naturtillgångarna. Bistånd, om det är fråga om
lån, projektstöd eller utbildning, startas upp efter riktlinjer,
där mottagaren har huvudrollen.
Småskaliga bistånd har många fördelar. Den småskaliga
formen gör, att biståndet kommer många till del på
gräsrotsnivå och gör den enskilde mer delaktig i de processer
som börjar, och framför allt i de förändringar som är en följd
av dem. Då upplevs stödet som en trygg långsiktig
utveckling -- social, materiell och demokratisk. Man har då
tillsammans, bidragsgivare och mottagare, skapat en stabil
grund för biståndsarbetets förutsättningar att lyckas. Ett
hållbart bistånd.
1.3 Ekonomi
Sveriges hårt ansträngda ekonomi gör att regeringen anser
att det utlovade 1 %-målet inte kan hållas. Enligt
budgetförslaget uppnår man 0,87 % av BNI. När man räknar
in reservationsanslagen till samarbete med Central- och
Östeuropa tillsammans med summan som kanaliseras via
EUs gemensamma bistånd och avräkningen för
flyktingmottagande i Sverige, blir siffran ännu lägre.
Biståndet till de fattiga utvecklingsländerna minskar för
andra gången i rad. Det är inte rimligt att den delen av
världen som inte kan spara skall drabbas av svenskt
sparande.
Därför yrkar miljöpartiet att biståndsanslaget ökas med 1
miljard kronor, som avsättes till en fond för miljöinsatser i
u-länderna. Med tanke på hur nerskärningarna drabbat
biståndsarbetet på många områden, skall stödet även kunna
utdelas till andra angelägna projekt, som miljöpartiet önskar
prioritera: kvinnor, ekologiskt jordbruk och småskaliga
projekt med resurssnål teknik. Stödet skall utdelas snabbt
och flexibelt och kunna ges även till pågående projekt i kris,
s.k. additionellt stöd.
Miljösituationen i Östeuropa är mycket allvarlig och
åtgärdstakten är låg. Det behövs snabba insatser som är för
kostnadskrävande för att mottagarländerna själva ska kunna
stå för dem. Därför yrkar vi att en miljard kronor avsätts till
en särskild miljöfond för Östeuropa.
Utgångspunkten skall vara att skapa självtillit hos
mottagaren. Den holländska modellen för biståndsarbete,
med ''avtal om hållbar utveckling'', har samma intentioner
och vore väl värd en svensk försöksverksamhet.
1.4 Miljömål
Miljökonsekvensbeskrivningar skall alltid föregå beslut
om bistånd. Speciellt stöd bör riktas till decentraliserade
jordbruk och skogsbruk i småskalig form. Sverige bör också
stödja resurssnål småskalig teknisk utveckling på
landsbygden, och yrkesutbildning i samband med projekten.
Sociala konsekvensbeskrivningar skall göras före ett
utvecklingssamarbete. Socialt stöd till utvecklingsländernas
kvinnor bör prioriteras, anser vi i miljöpartiet.
Biståndet skall vara utformat på så vis att det stödjer den
demokratiska processen. Dagens biståndspolitik har stora
likheter med forna tiders kolonialvälde, där i-länderna är
vinnare och tredje världen förlorare. Detta är ett
fundamentalt fel som måste rättas till. Länder som har stora
skulder med höga räntor, bör få hjälp med skuldsanering. Vår
grunduppfattning är att skulderna skall avskrivas, vilket är
nödvändigt för att de fattiga ländernas utveckling skall kunna
komma igång. Avskrivningen skall i första hand gälla de
allra fattigaste länderna.
Det är viktigt att Sverige hävdar sin självständighet och
värnar om sin handlingsfrihet även när EUs politik är mera
restriktiv.
Sverige, liksom de övriga nordiska länderna, stöder
helhjärtat FNs internationella arbete.
2. Problembeskrivning
Natur- och miljökatastrofer drabbar de fattiga länderna
hårdast. Torka och översvämningar får katastrofala följder,
med livsmedelsbrist och människor på flykt till områden,
som snabbt får överbefolkningens problem och samma brist
på försörjningsmöjligheter som man flytt ifrån.
Vattensituationen i världen försämras kontinuerligt och
vattenreservoarerna minskar. Skogsområden avverkas i
snabb takt för snabba engångsvinster och lämnar efter sig
uttorkade områden, där ingen återplantering är möjlig. Stora
uttorkade områden påverkar klimatet i närliggande områden.
I-ländernas ständigt ökande konsumtion och användning
av naturresurserna lämnar efter sig avfall och sopor i en takt
naturen inte klarar att bryta ner. En stor del av
restprodukterna är inte nerbrytbara utan ökar det s.k.
sopberget.
Tillsammans med utsläpp och föroreningar från industrier
och trafik leder detta till klimatpåverkan: växthuseffekt,
uttunningen av ozonlagret, försurning och skogsdöd. Avfall
och restprodukter ökar halten av kemikalier och tungmetaller
på land såväl som i vattendrag, sjöar och hav.
Jordens befolkning ökar snabbt, och konkurrensen om
naturresurserna ökar i samma takt också. 20 % av jordens
befolkning förbrukar 80 % av jordens naturresurser. I-
länderna står för den största delen av jordens miljöförstöring.
Samtidigt finns i u-länderna en fattigdom och misär, som
också leder till ett överutnyttjande av skogar, marker och
kuster i en hård kamp för att överleva. En miljöförstöring,
som är svår att komma åt.
Krig och konflikter har ofta ekonomiska grundorsaker,
både i i-länder och u-länder. Ett ekonomiskt bistånd kan
betyda fred och säkerhet.
Men risken för en skenande miljöförstöring verkar ändå
vara det största hotet för kommande generationer, och deras
livsbetingelser. För att återskapa överlevnadsmöjligheterna
på jorden för såväl människor som djur behövs en
annorlunda rättvis fördelning av jordens resurser.
3. Internationell solidaritet -- utgångspunkter enligt
Miljöpartiet
På en enda jord med begränsade resurser är vi alla
beroende av varandra. Ansvaret för tillståndet i världen är
gemensamt.alla jordens människor ska kunna tillgodose
sina grundläggande mänskliga behov, såväl materiella som
icke materiellamänniskors tillit till egna initiativ, egen
förmåga och egna resurser ska på alla nivåer och i alla länder,
vara drivkraften för samhällsutvecklingenjordens länder
måste ha möjlighet att styra sin utveckling på ett
demokratiskt sätt och utifrån sina egna behov, villkor sociala
förutsättningarnuvarande obalans i människors tillgång till
jordens resurser ska jämnas ut, både inom och mellan
länderall utveckling måste utgå från jordens livsbetingelser
och utformas så, att den är miljömässigt och socialt hållbar.
3.1 En politik för självtillit
Ordet självtillit har ofta satts i samband just med
biståndsarbete och hjälp till fattiga länder. I inledningen till
motionen används begreppet så. Men även rika länder
behöver självtillit, så att inte uppgivenheten inför de stora
globala problemen, tar överhanden. Ett hållbart
kretsloppssamhälle är fortfarande en målsättning för många
länder, för andra är det ett redan påbörjat mödosamt arbete,
i bägge fallen behövs en stark självtillit och tro på de egna
möjligheterna.
Självtillit är något som växer nerifrån och upp.
Utgångspunkt för ett lokalt problem är att lösa det lokalt med
om möjligt lokala resurser och planering. Även en kommuns
kompetens skulle kunna användas i ett biståndsarbete, i
synnerhet för starkt decentraliserat arbete, som ju en
kommun har större erfarenhet av än nationella instanser.
Kommunen arbetar då med sin motsvarighet i
mottagarlandet.
Det holländska ''avtal om hållbar utveckling'' är värt att
prövas även inom det svenska biståndet. Tanken att ett i-land
och ett u-land gemensamt utvecklar ett samarbete om
utveckling och miljö, med kunskap och erfarenhetsutbyte,
ligger i linje med miljöpartiets utgångspunkter: att ansvaret
för tillståndet i världen är gemensamt, problemen och
problemlösandet likaså.
3.2 Biståndsmål
Miljömålet skall ha en central roll i utvecklingssamarbetet.
Miljökonsekvensbeskrivningar och miljöstrategi finns med
när ett biståndsarbete startar. De bör också vara ett villkor
vid kreditgivning. En viktig del är också miljöanalyser av de
projekt, som redan finns på platsen.
För länder där råvaror och naturtillgångar använts i en takt,
där naturlig återhämtning inte varit möjlig, behövs stora
insatser, inte bara materiella.
Undervisning, utbildning, forskning, bidrar på sikt till ett
samhälle i ekologisk balans, ett uthålligt kretsloppssamhälle.
Jordbruket är en viktig basnäring i de flesta
utvecklingsländer. Men jordbruksmarken är en ändlig resurs,
om den inte sköts på rätt sätt. Utarmade näringsfattiga jordar
och alltför hårt betade marker ger liten avkastning. Sverige
bör speciellt stödja ett decentraliserat småskaligt jordbruk,
som brukas efter ekologiska metoder. Med en växtföljd av
närande och tärande grödor omväxlande, undgår man att u-
länderna leds in i ett beroende av konstgödsel och
bekämpningsmedel. Samtidigt måste vattenförsörjningen
ordnas.
I skogsrika områden behövs kunskaper i skogsskötsel.
Gallring och återplantering av skog ger miljövinster och
arbetstillfällen.
I kustområdena behövs också biståndsinsatser. Fisket har
stor betydelse för den lokala välfärden, men kunskaper om
vattenföroreningar och riskerna med att nyproduktion av fisk
inte står i överensstämmelse med konsumtionen behövs, så
områdena inte blir utfiskade.
3.3 Demokrati
Utvecklingsarbetet skall också innebära ett stöd för den
demokratiska processen i mottagarlandet. Respekt för
mänskliga rättigheter, jämställdhet och en
samhällsutveckling under demokratiska former behövs
samtidigt för att skapa ett stabilt och ekologiskt hållbart
samhälle.
Idén med att även svenska politiska organisationer skall
delta i demokrati-processen i andra länder genom att
utveckla kontaktmöjligheter med systerpartier är god. Men
vi känner tveksamhet inför att i nuläget lägga in detta i
budgeten, när biståndet beskurits så hårt.
Däremot stöder Miljöpartiet det svenska initiativet till ett
internationellt institut för demokrati och fria val.
3.4 Sociala frågor
Sociala konsekvensbeskrivningar, skall, liksom
miljökonsekvensbeskrivningar, göras före ett
utvecklingssamarbete.
Stora projektanläggningar har krävt stora förflyttningar av
människor och utplånat byar. Det har följdriktigt gett stora
sociala problem både på landsbygden och i städer som de
hemlösa flyttat till.
Sociala reformprogram gynnar ofta kvinnorna, som har en
utsatt ställning i många u-länder. Lagarna diskriminerar
kvinnan, och hon är socialt helt beroende av mannen. Hon
har ensam ansvaret för hem och barn och driver ofta
familjens jordbruk själv. Utbildningsmöjligheter var stängda
för henne från början -- i familjen får i första hand sönerna
gå i skolan. Satsning på förebyggande hälsovård har kvinnor
och barn direkt glädje av. Utbildning i familjeplanering är
otroligt viktig med tanke på den ökande
befolkningstillväxten. Både när det gäller förändrade
jordbruksmetoder, utbildning, hälsovård och
familjeplanering brukar kvinnorna snabbare än männen ta
till sig de nya ideerna för förändring. Kvinnans betydelse för
en miljömässigt och socialt hållbar utveckling i samhället är
stor och grundläggande. Miljöpartiet anser att stöd och
bistånd till kvinnor i utvecklingsländer skall prioriteras.
3.5 Näringslivsutveckling
Näringslivet måste präglas av målsättningen att utveckla
ett hållbart samhälle. Många fattiga länder har stora skulder
med höga räntor, som hindrar en sådan positiv utveckling.
Biståndsgivarna skall tillse att biståndspengar inte används
för att betala ränta till banker eller bankernas förluster vid en
nerskrivning av skulden. Inför varje beslut om
biståndsgivande skall en noggrann information om
biståndslandets skuldsituation inhämtas.
Tekniskt bistånd har prioriterats i den svenska
biståndspolitiken. Man har ägnat sig åt storskaliga projekt
som vägar, dammanläggningar, hamnar, järnvägar,
energiverk -- projekt som syns. Men en småskalig resurssnål
teknik som anpassas till de lokala förutsättningarna kan vara
minst lika framgångsrik. Speciellt viktig är teknisk
utbildning, så att det tekniska underhållsarbetet och
reparationer kan skötas på platsen av inhemsk arbetskraft.
Decentraliserad skolundervisning, utbildning av lärare och
teknisk yrkesutbildning bör också prioriteras i
biståndsarbetet.
4. EU
Sverige bidrar till EUs gemensamma bistånd med 90
miljoner. I budgeten framhålles, att EU-länder står för mer
än hälften av världens bistånd till u-länderna, och att
målsättningen för EUs utvecklingsarbete stämmer väl
överens med Sveriges. Dock framhålles en rad sakfrågor
som Sverige bör prioritera i EU-samarbetet, bl a förstärkt
integrering av miljö-, respektive jämställdhetsaspekter och
ökad inriktning på utveckling av mänskliga resurser,
inklusive hälso- och utbildningsstöd, insatser för
handikappade samt insatser på befolkningsområdet.
I samband med en fri handel anför man ''att särskilda
ansträngningar kommer att inriktas på de områden, där EU
för en mer restriktiv politik än vi själva fört, t.ex. rörande
textilimport och användande av handelspolitiska instrument.
Främjandet av u-ländernas tillträde till de europeiska
marknaderna och EUs närmare samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa kommer att tillmätas stor vikt.'' Det
är miljöpartiets förhoppning att Sverige lyckas med att
bibehålla sin självständighet och handlingsfrihet även när
EUs politik är mera restriktiv.
5. FN
FN har försvagats, och Världsbanken har kommit att spela
en alltmer dominerande roll i det internationella
utvecklingsarbetet. Sverige har alltid verkat för ett starkt FN
som en sammanhållande, fredsbevarande och dominerande
kraft, också i det internationella utvecklingsarbetet. De
nordiska länderna har stöttat FNs nya interna reformarbete
och omorganisation -- bildandet av exekutiva styrelser för
FNs program och fonder. Sverige ger ett jämförelsesvis högt
bidrag till FNs verksamheter vars betydelse som opolitisk
organisation utan vinst och lönsamhetsintressen inte kan
överskattas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en kommun får möjligheter att
bedriva utvecklingssamarbete med motsvarande instans i ett
u-land,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att försöksprojekt om avtal med
ett u-land och ett i-land, om hållbar utveckling enligt den
holländska modellen, prövas i svenskt biståndsarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvecklingsarbetet skall
utformas så, att det är ett stöd till landets demokratiska
process,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljökonsekvensbeskrivning
skall föregå beslut om bistånd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljökonsekvensbeskrivning
skall föregå beslut om kreditgivning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sociala konsekvensanalyser av
biståndsprojekt skall föregå beslut om bistånd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stöd till decentraliserade
ekologiska jordbruk i u-länderna prioriteras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att projekt för hållbar
vattenförsörjning prioriteras,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att projekt med småskalig
resurssnål teknik plus utbildning för detta ändamål
prioriteras,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stöd och bistånd till kvinnor i
utvecklingsländer prioriteras,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige hävdar sin
självständighet gentemot EU i biståndsarbetet,
12. att riksdagen beslutar att reservationsanslaget till
''bidrag till internationella biståndsprogram'' (C 1) utökas
med 200 miljoner kronor,
13. att riksdagen beslutar att anslag till internationellt
samarbete utökas med en fond för miljöinsatser m.m. i u-
länderna på 1 miljard kronor (C 8),
14. att riksdagen beslutar att anslag till samarbete med
Central- och Östeuropa utökas med en särskild fond för
miljöinsatser på 1 miljard kronor (G 4).
Stockholm den 24 januari 1995
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Eva Goe s (mp)