I propositionen behandlas uppföljningen av EU-avtalet inom jordbrukets område. Bland annat fastslås utformningen av stödet till mindre gynnade områden i södra Sverige, det så kallade LFA-stödet, samt miljöstödet.
LFA-stödet och miljöstödet motiveras med att vissa områden måste kompenseras för sämre betingelser för jordbruk och att det variationsrika odlingslandskapet bör bevaras.
Dessvärre kommer den föreslagna utformningen av dessa stöd att innebära att hjortköttsproducenter missgynnas jämfört med vissa andra köttproducenter, trots att betesdrift med hjortar utgör ett bra alternativ när det gäller att hålla landskapet öppet och finna alternativa utkomstmöjligheter för jordbruket.
LFA-stödet föreslås utgå med 360, 540 eller 990 kronor per djur beroende på område. Miljöstödet kommer att ges per hektar vall och betesmark. Stödet föreslås bli 400, 900 eller 1400 kronor per hektar beroende på område, till företag med djur.
Beräkningen av antalet djur följer EU:s regler. Nötkreatur äldre än två år räknas som en djurenhet, nötkreatur äldre än sex månader men yngre än två år räknas som noll, sex djurenheter och får samt getter räknas som 0,15 djurenheter.
Eftersom hjortar inte ingår i beräkningsunderlaget för djurenheter riskerar hjortköttsproducenter med vall och betesmarker att gå miste om de stöd som kommer att tillkomma mjölk- och nötköttsproducenter i dessa områden. Då målsättningen är att bevara landskapets naturvärden saknas anledning att utestänga vissa köttproducenter från stöd. Det bör vara av underordnad betydelse om det är hjortar eller nötkreatur som betar markerna eller ger underlag för vallodling.
Regeringen bör därför undersöka om det finns möjlighet att utnyttja även hjortuppfödning i lantbruket som en möjlighet att bevara det variationsrika odlingslandskapet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till hjortköttsproduktion.
Stockholm den 18 oktober 1994 Göte Jonsson (m)