Det blir i sommar sex år sedan massakern på Himmelska
fridens torg i Peking ägde rum. Fredliga demonstranter i den
oppositionella demokratirörelsen slogs ned med brutalt våld
av den kinesiska regimen. Situationen för de mänskliga
rättigheterna är lika allvarlig nu som då. Kina har sedan
början av 1980-talet uppnått en rekordartad ekonomisk
tillväxt. Utvecklingen mot ett mer marknadsekonomiskt
system har påverkat det kinesiska samhället i hög grad och
resulterat i ökad tillgång på varor och högre välstånd i vissa
regioner, medan andra områden alltjämt lider av fattigdom.
Utländska investeringar och handel med andra länder har
framförallt i storstäderna medverkat till en ökad öppenhet.
Liberaliseringen i ekonomin har dessvärre inte följts upp på
motsvarande sätt på det politiska planet. Den senaste
folkkongressen fattade t.o.m. beslut om att Kina även
fortsättningsvis ska styras av kommunistpartiet och att inga
demokratireformer ska genomföras. Det kommunistiska
förtrycket är oförändrat massivt och de gamla ledarna sitter
kvar vid makten.
Hundratusentals människor sitter i fångläger och tortyr
förekommer regelmässigt. En stor del av dem är
samvetsfångar som berövats sin frihet enbart p.g.a. sin
politiska övertygelse eller religiösa tro. Den dramatiska
ökningen av antalet dödsstraff som påbörjades 1990 har
fortsatt. Under 1993 dokumenterade Amnesty International
över 2 500 dödsdomar och 1 419 avrättningar. De verkliga
siffrorna är av allt att döma betydligt högre. Många fångar
avrättades efter summariska rättegångar. En del visades upp
under massmöten där domen avkunnades, eller fick
schavottera offentligt på gatorna innan avrättningen
verkställdes. Eftersom detta strider mot kinesisk lag förnekas
det av myndigheter och tjänstemän.
Även inom det sociala området finns lagar som står i direkt
strid med ett humanitärt synsätt. Enligt kinesisk grundlag är
alla kinesiska par skyldiga att tillämpa födelsekontroll.
Familjer som skaffar sig fler än ett barn mister sociala
förmåner. Tvångssteriliseringar och tvångsaborter
förekommer.
I regeringens budgetproposition (1994/95:100 bilaga 4),
sid 121, skriver man att ''reformeringen av det politiska
systemet är långsam'' och ''läget för de mänskliga
rättigheterna är dåligt''. Denna analys av den demokratiska
situationen i Kina förefaller oss vara något märklig. I relation
till den faktiska verkligheten är beskrivningen helt
undermålig. Regeringen bör under mandatperioden
återkomma till riksdagen med en mer utförlig beskrivning av
läget i Kina och en handlingsplan för vilka initiativ Sverige
bör ta när det gäller stöd till demokratisk utveckling och
mänskliga rättigheter i Kina.
Bistånd bör inte ges till länder där de mänskliga
rättigheterna systematiskt kränks. Händelserna 1989
föranledde Sverige och övriga OECD-länder, med undantag
för Finland, att avbryta biståndssamarbetet med Kina.
Folkpartiet liberalerna motsatte sig därför den förra
regeringens beslut 1992 att återuppta biståndet i form av u-
krediter. Detsamma gällde motsvarande beslut av den
socialdemokratiska regeringen 1991.
U-krediterna kan mycket väl ha uppfattats som ett direkt
stöd till den sittande regimen, vilket står helt i strid med
grunderna för svensk utrikespolitik och de biståndspolitiska
målen.
Sverige och övriga demokratier bör istället aktivt stödja
den kinesiska oppositionen och underlätta möjligheterna för
oliktänkande i Kina att upprätta kontakter med andra länder.
Det kan ske på flera olika sätt bl.a. genom utbyte mellan
universitet, genom att göra det möjligt för kinesiska
studenter att komma till utländska universitet, stöd till
enskilda organisationer, etc.
Det finns all anledning att ställa sig kritisk till politiska
kontakter med företrädare för den kinesiska regimen. De kan
enbart försvaras om man vid varje tillfälle låter respekten för
de mänskliga fri- och rättigheterna bli en återkommande
punkt. Folkpartiet liberalerna anser därför att Sverige bör ha
en mycket återhållsam hållning i sina kontakter med Kina.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en redogörelse för situationen i Kina,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör presentera en
handlingsplan för stöd till demokratisk utveckling i Kina.