Sverige har satt målet högt vad gäller bistånd till
utvecklingsländer, om man jämför med andra i-länder. Inom
biståndet har dock få insatser direkt eller indirekt kommit
handikappade till del.
Funktionshindrade i världen
WHO räknar med att omkring 300 miljoner människor
eller 7 % av människor i u-länder har någon form av
funktionshinder. I dag går bara en procent av det svenska
biståndet till åtgärder som kommer funktionshindrade till
godo. Krig, undernäring och felnäring har lämnat en tung
börda för u-länderna.
De vanligaste handikappen bland befolkningen i tredje
världen är enligt statistik från WHO.
Därtill kommer en sjukdom som aids, där antalet
registrerade fall i världen har passerat en miljon, enligt
WHO. Andra uppgifter pekar på att det sannolikt finns mer
än 4,5 miljoner människor som utvecklat aids, och av dem
finns merparten i Afrika.
Krigsskador
Effekten av världens krig är tydlig för de miljoner
människor som överlevt, men skadats allvarligt. Till exempel
antipersonella minor är spridda i 67 länder. 75 % av dem som
skadas eller dödas av minor är barn. I exempelvis Angola
och Moçambique där fredsavtal nu tecknats är behoven av
rehabilitering p.g.a. krigsskador nu nästan omätbara. Röda
Korsets protesverkstad i Luanda får arbeta för högtryck.
Beklagligtvis kan vi förutse nya delar av världen där sådana
insatser kommer att behövas, såsom Bosnien och Tjetjenien.
Sverige har goda kunskaper om och erfarenheter av
rehabilitering, vilket bör tas till vara.
Bybaserad rehabilitering
Behovet av stöd till människor med funktionshinder är
större än för andra. WHO har bland annat med stöd av SIDA
i Sverige utarbetat en handbok om bybaserad rehabilitering
(CBR). Metoden har med framgång prövats i mer än 40
länder i världen.
Standardreglerna
Inom FN har på Sveriges initiativ regler för att stärka
Standardreglerna, Standard Rules on the Equalization of
Opportunities for Persons with Disabilities, dessa antogs av
FN i december 1993 som global policy efter att ha arbetats
fram under aktiv medverkan av mer än 70 medlemsländer
och alla större internationella handikapporganisationer.
FN:s generalsekreterare har utsett en speciell rapportör i
dessa frågor. En expertgrupp (panel of experts), bestående
av 10 representanter för handikapporganisationer från olika
delar av världen och med olika typer av handikapp har till
uppgift att komma med synpunkter. Uppföljningen skall
pågå i den här formen fram till sommaren 1997.
Sverige har givit ekonomiskt stöd till verksamheten, men
ett problem i sammanhanget är att det varit svårt att få FN:s
medlemsländer att skjuta till medel för detta arbete. Hittills
har bara 7 länder, inklusive Sverige, lämnat ekonomiska
bidrag.
På en internationell konferens i juni 1994 i Reykjavik
ställdes krav på FNs medlemsländer att stärka de nationella
planerna på att förverkliga standardreglerna. Svårigheterna
att omsätta dessa 22 regler i praktisk handling är påtagliga
för många u-länder. Därför är det angeläget för Sverige att i
både det multi- och bilaterala biståndet lyfta fram insatser
som gör det möjligt för människor med funktionshinder att
fungera självständigt i samhället.
UNDP
Av särskilt intresse är reglernas tillämpning i u-länder. Vid
den UNDP-konferens om utvecklingshjälp som hölls i
Stockholm sommaren 1994, kom en arbetsgrupp fram till att
världen behöver en ny utvecklingsstrategi. I synnerhet i
världens fattigaste länder finns ett nära samband mellan
fattigdom och handikapp. En utvecklingsstrategi som sätter
''fattiga människor främst'' måste därför enligt vår mening
innehålla kraftfulla åtgärder för människor med
funktionshinder.
FN-konferens i Köpenhamn
Vid FN:s sociala toppkonferens i Köpenhamn mars 1995
kommer självklart också frågor om åtgärder för
handikappade upp. Ett problem är dock att i de förslag till
handlingsprogram som hittills presenterats har dessa frågor
inte fått något större utrymme. De beslut som
förhoppningsvis tas på denna konferens vad gäller ökat stöd
till funktionshindrade måste av Sverige nogsamt följas upp.
SHIA
Sedan ett antal år har svenska handikapporganisationer
drivit en framgångsrik biståndsverksamhet genom SHIA,
Svenska Handikapporganisationernas Internationella
Biståndsstiftelse. SHIA bildades 1981 och är unikt i Norden.
Det består av 14 handikapporganisationer med egna
erfarenheter av handikappolitiskt arbete.
Projekten är småskaliga och insynen/påverkan från de
svenska handikapporganisationerna är god. Det SHIA
framför allt kan bidra med är sina erfarenheter att arbeta
tillsammans med funktionshindrade och deras
organisationer, på jämställda villkor. Andra enskilda svenska
organisationer bedriver också angelägna verksamheter
såsom exempelvis Diakonia och IM, Individuell
Människohjälp.
Mot bakgrund av det oerhörda behovet av stöd till
människor med funktionshinder i u-länder, bör anslaget till
SHIA och andra organisationer med samma inriktning öka.
Arbetet via SIDA och FN-organ
Stöd genom enskilda organisationer är inte tillräckligt. Det
svenska biståndet via SIDA bör också i ökad utsträckning
uppmärksamma projekt som kommer funktionshindrade till
godo. Vidare bör Sverige i sitt stöd till UNDP och andra FN-
organisationer, se till att stödet till funktionshindrade ökas
samt påverka andra länder att ha en motsvarande inriktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökat stöd till funktionshindrade i
utvecklingsländer.
Stockholm den 24 januari 1995
Eva Zetterberg (v)
Bengt Lindqvist (s)