Sverige har satt målet högt vad gäller bistånd till utvecklingsländer, om man jämför med andra i-länder. Inom biståndet har dock få insatser direkt eller indirekt kommit handikappade till del.
Funktionshindrade i världen
WHO räknar med att omkring 300 miljoner människor eller 7 % av människor i u-länder har någon form av funktionshinder. I dag går bara en procent av det svenska biståndet till åtgärder som kommer funktionshindrade till godo. Krig, undernäring och felnäring har lämnat en tung börda för u-länderna.
De vanligaste handikappen bland befolkningen i tredje världen är enligt statistik från WHO.
Handikapp Procent
Rörelsehinder 2,5--3 % Nedsatt syn, blindhet 2,5--3 Nedsatt hörsel, dövhet 1,5--2 Förståndshandikapp 1,5--2 Kroniskt psykiskt sjuka 0,5--1 Epilepsi 0,5--1 Lepra 0,5
Därtill kommer en sjukdom som aids, där antalet registrerade fall i världen har passerat en miljon, enligt WHO. Andra uppgifter pekar på att det sannolikt finns mer än 4,5 miljoner människor som utvecklat aids, och av dem finns merparten i Afrika.
Krigsskador
Effekten av världens krig är tydlig för de miljoner människor som överlevt, men skadats allvarligt. Till exempel antipersonella minor är spridda i 67 länder. 75 % av dem som skadas eller dödas av minor är barn. I exempelvis Angola och Moçambique där fredsavtal nu tecknats är behoven av rehabilitering p.g.a. krigsskador nu nästan omätbara. Röda Korsets protesverkstad i Luanda får arbeta för högtryck. Beklagligtvis kan vi förutse nya delar av världen där sådana insatser kommer att behövas, såsom Bosnien och Tjetjenien. Sverige har goda kunskaper om och erfarenheter av rehabilitering, vilket bör tas till vara.
Bybaserad rehabilitering
Behovet av stöd till människor med funktionshinder är större än för andra. WHO har bland annat med stöd av SIDA i Sverige utarbetat en handbok om bybaserad rehabilitering (CBR). Metoden har med framgång prövats i mer än 40 länder i världen.
Standardreglerna
Inom FN har på Sveriges initiativ regler för att stärka Standardreglerna, Standard Rules on the Equalization of Opportunities for Persons with Disabilities, dessa antogs av FN i december 1993 som global policy efter att ha arbetats fram under aktiv medverkan av mer än 70 medlemsländer och alla större internationella handikapporganisationer.
FN:s generalsekreterare har utsett en speciell rapportör i dessa frågor. En expertgrupp (panel of experts), bestående av 10 representanter för handikapporganisationer från olika delar av världen och med olika typer av handikapp har till uppgift att komma med synpunkter. Uppföljningen skall pågå i den här formen fram till sommaren 1997.
Sverige har givit ekonomiskt stöd till verksamheten, men ett problem i sammanhanget är att det varit svårt att få FN:s medlemsländer att skjuta till medel för detta arbete. Hittills har bara 7 länder, inklusive Sverige, lämnat ekonomiska bidrag.
På en internationell konferens i juni 1994 i Reykjavik ställdes krav på FNs medlemsländer att stärka de nationella planerna på att förverkliga standardreglerna. Svårigheterna att omsätta dessa 22 regler i praktisk handling är påtagliga för många u-länder. Därför är det angeläget för Sverige att i både det multi- och bilaterala biståndet lyfta fram insatser som gör det möjligt för människor med funktionshinder att fungera självständigt i samhället.
UNDP
Av särskilt intresse är reglernas tillämpning i u-länder. Vid den UNDP-konferens om utvecklingshjälp som hölls i Stockholm sommaren 1994, kom en arbetsgrupp fram till att världen behöver en ny utvecklingsstrategi. I synnerhet i världens fattigaste länder finns ett nära samband mellan fattigdom och handikapp. En utvecklingsstrategi som sätter ''fattiga människor främst'' måste därför enligt vår mening innehålla kraftfulla åtgärder för människor med funktionshinder.
FN-konferens i Köpenhamn
Vid FN:s sociala toppkonferens i Köpenhamn mars 1995 kommer självklart också frågor om åtgärder för handikappade upp. Ett problem är dock att i de förslag till handlingsprogram som hittills presenterats har dessa frågor inte fått något större utrymme. De beslut som förhoppningsvis tas på denna konferens vad gäller ökat stöd till funktionshindrade måste av Sverige nogsamt följas upp.
SHIA
Sedan ett antal år har svenska handikapporganisationer drivit en framgångsrik biståndsverksamhet genom SHIA, Svenska Handikapporganisationernas Internationella Biståndsstiftelse. SHIA bildades 1981 och är unikt i Norden. Det består av 14 handikapporganisationer med egna erfarenheter av handikappolitiskt arbete.
Projekten är småskaliga och insynen/påverkan från de svenska handikapporganisationerna är god. Det SHIA framför allt kan bidra med är sina erfarenheter att arbeta tillsammans med funktionshindrade och deras organisationer, på jämställda villkor. Andra enskilda svenska organisationer bedriver också angelägna verksamheter såsom exempelvis Diakonia och IM, Individuell Människohjälp.
Mot bakgrund av det oerhörda behovet av stöd till människor med funktionshinder i u-länder, bör anslaget till SHIA och andra organisationer med samma inriktning öka.
Arbetet via SIDA och FN-organ
Stöd genom enskilda organisationer är inte tillräckligt. Det svenska biståndet via SIDA bör också i ökad utsträckning uppmärksamma projekt som kommer funktionshindrade till godo. Vidare bör Sverige i sitt stöd till UNDP och andra FN- organisationer, se till att stödet till funktionshindrade ökas samt påverka andra länder att ha en motsvarande inriktning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat stöd till funktionshindrade i utvecklingsländer.
Stockholm den 24 januari 1995 Eva Zetterberg (v) Bengt Lindqvist (s)