Den 20 november 1989 antogs FN:s barnkonvention. Den
2 september 1990 trädde den i kraft. Konventionen har
ratificerats av 168 länder och undertecknats av 9 länder. 14
länder har varken signerat eller ratificerat däribland Somalia,
USA, Togo och Saudiarabien.
FN:s kommitté för barnets rättigheter skall kontrollera att
de länder, som ratificerat konventionen, verkligen ''till det
yttersta av sina resurser'' anstränger sig att förverkliga barns
rätt, som det står i barnkonventionens artikel 4. Den
berömmer, kritiserar och kommer med förslag till åtgärder.
Denna övervakning är unik i FN-systemet, också därför att
även ländernas enskilda organisationer får avge rapporter
och FN:s barnfond Unicef deltar. Det är något nytt inom FN-
systemet.
Uppenbart är att regeringarna skiljer sig åt i synen på vilka
skyldigheter konventionen ålägger dem. För att FN-
kommitténs förslag till förändringar skall kunna genomföras
i de fattigare länderna behövs dels kunskapsöverföring, dels
resursöverföring. FN-kommitténs slutomdömen bör
användas som ett viktigt dokument i olika
givarförhandlingar.
FN:s barntoppmöte i New York den 30 september 1990
antog en handlingsplan för att förbättra barnens situation
under 1990-talet. Till år 2000 skulle barnadödligheten t.ex.
minska med en tredjedel och undernäringen till hälften.
Mycket har blivit bättre
''Världen står på gränsen till en stor seger'', förklarade
James Grant, chef för FN:s barnfond Unicef, när han
presenterade rapporten om barnens situation i världen strax
före nyår. 2,5 miljoner färre barn dör av undernäring och
sjukdomar än 1990. Av 94 länder där befolkningen lider av
jodbrist, som kan ge hjärnskador, är 58 på god väg att lösa
problemet. Men fortfarande dör minst sex miljoner barn ''i
onödan'' varje år, i sjukdomar som lätt går att förebygga
genom vaccinationer eller motverka med enkla och billiga
åtgärder. Att halvera all undernäring bland barn till år 2000
blir troligen det svåraste av barntoppmötets mål.
Barnen i strukturanpassningen
Internationella Rädda Barnens Allians har gjort en studie
av barnens situation i åtta latinamerikanska länder, vilka haft
strukturanpassningsprogram. I alla länderna försämrades
barnens situation drastiskt -- trots att det ekonomiska läget
och skuldsättningen varierade starkt mellan länderna. Det
var därför inte den ekonomiska krisen i sig som var orsaken
utan strukturanpassningen.
Det finns alltså anledning att granska och ställa krav på
Världsbanken och IMF att de ska ta hänsyn till barnens bästa
när de utformar strukturanpassningsprogrammen.
Barn i krig
Barnen drabbas av nya ohyggligheter. ''Förr fördes krig
mellan arméer'', sa Unicef-chefen, ''Under de senaste tio
åren har långt fler barn än soldater dödats i krig. Cirka två
miljoner barn har dödats, mellan fyra och fem miljoner har
blivit fysiskt handikappade''. 10 miljoner är flyktingbarn och
fler än 12 miljoner har blivit hemlösa.
Många barn har tvingats bli soldater. Barn faller offer för
våld mot hela grupper och kollektiva straffexpeditioner. De
värsta massakrerna har skett i Rwanda och Bosnien, där även
gruppvåldtäkter på unga flickor begåtts.
Amnesty International har tagit fram en skakande rapport
om barn som terrorns offer. I exempelvis Indonesien
tvingades exempelvis en nioårig pojke tortera sin egen
mamma för att hon skulle ange fadern. Denne torterades
ihjäl. Pojken brändes med cigaretter.
Gatubarn, barnarbete och barnprostitution
I u-länderna lever många barn på gatan, antingen de är
föräldralösa eller endast arbetar på gatan. Antalet gatubarn
har ökat till följd av ekonomiska kriser. På senare tiden har
antalet gatubarn ökat dramatiskt i Östeuropa. Värst är det
troligen i Rumänien, där många barn övergavs, vilka föddes
till följd av diktatorn Ceausescus abortförbud. Detta måste
uppmärksammas i Östeuropa-biståndet.
Enligt Unicef är det mer än 200 miljoner barn som
försörjer sig själva och sina familjer genom hårt arbete på
fabriker eller annat arbete som är klart olämpligt för barn.
Uppskattningsvis finns det 800 000 barnprostituerade i
Thailand, 400 000 i Indien, 250 000 i Brasilien och 60 000 i
Filippinerna. Nya länder är Vietnam, Kambodja, Laos, Kina
och Dominikanska republiken. Barnsexhandeln håller på och
sprider sig bland annat i de baltiska staterna. Antalet
minderåriga prostituerade skattas till 900 000 i USA.
1996 ska Sverige stå som värd för en internationell
konferens om barnsexhandeln. Ett skäl varför den förläggs
till Europa är att många sexturister kommer just härifrån.
Sveriges engagemang i frågan måste nu också leda till
konkreta insatser.
Vad kan vi göra för att förbättra de här barnens situation?
Fattigdomen är roten till problemet. Sverige bör t.ex. i
samband med den sociala toppkonferensen i Köpenhamn i
mars 1995 och i andra sammanhang verka för ökade insatser
mot exploatering av barn.
Det behövs bättre lagar, stödprogram för att ge barnen
skola och omvårdnad. De initiativ som svenska resebyråer
har tagit tillsammans med Rädda Barnen måste följas upp av
ständig upplysningsverksamhet i Sverige och internationellt.
Den svenska polisens specialresurser för denna typ av
verksamhet bör förstärkas. Det behövs utvecklingsprogram
för att minska fattigdomen bland de grupper som säljer sina
barn.
Femårsjubileet
I den svenska biståndsbudgeten finns ingen samlad syn på
hur biståndet skall nå just barnen. I samband med 5-
årsjubileet av barnkonventionen bör Sverige för egen del och
framöver granska hur biståndspengar används för att stärka
barnens rätt till ett bra liv i hela världen. Regeringen borde
också överväga att inrätta en särskild referensgrupp på SIDA
med barnexperter och barnorganisationer.
I internationella sammanhang bör Sverige granska hur
barnkonventionen efterlevs i samtliga länder -- Sverige inte
undantaget. På samma sätt bör Sverige med sin nya röst i EU
agera för att stärka barnens rätt i världen och att EU-biståndet
inriktas mot bistånd som kommer barnen till del.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar verka för att resterande stater
ratificerar barnkonventionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att FN-kommitténs slutomdömen
bör användas som ett viktigt dokument i olika
givarförhandlingar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i den egna
biståndsbudgeten särskilt bidrar till projekt som kommer
barnen till del,
4. att riksdagen beslutar att Sverige i EU:s biståndsbudget
driver att medel avsätts till projekt som kommer barnen till
del.
Stockholm den 25 januari 1995
Eva Zetterberg (v)
Margareta Israelsson (s)
Birgitta Carlsson (c)
Ola Ström (fp)
Ewa Larsson (mp)
Inger Davidson (kds)