Av Sveriges samlade biståndsmedel går endast ca två
procent till verksamhet relaterad till befolkningsutveckling,
varav den största delen används multilateralt. Frysningar och
nedskärningar föreslås i budgetpropositionen till UNFPA
och IPPF.
Sverige har en lång tradition och god kunskap inom
familjeplaneringens område. Svenskt bistånd bör
ekonomiskt kunna stödja internationella enskilda
organisationer, som driver bra projekt inom
familjeplaneringsområdet. Vårt bilaterala arbete beträffande
befolkningsfrågan är dock något eftersatt. Det är angeläget
att satsningar inom familjeplanering medvetet förs in i
bilaterala förhandlingar så att konkreta projekt kan
igångsättas i våra programländer. Samtliga programländer
har en stor befolkningsökning.
Vi vet att dessa länder idag genomsyras av mycket stora
sociala, ekonomiska och även politiska problem. Genom ett
ökat bilateralt samarbete skulle vi kunna bidra med viktiga
insatser. Ett bilateralt samarbete innebär också att svensk
biståndspersonal engageras direkt i arbetet med
befolkningsfrågor och därmed ökas kunskaperna inom detta
område.
U-länderna står idag för 80 procent av kostnaderna för sina
familjeplaneringsinsatser. För att nå ut till alla par i
barnafödande ålder, som finns i u-länderna, måste bidragen
från de rika länderna fördubblas.
Kvinnors delaktighet
Befolkningsfrågor handlar inte bara om familjeplanering.
Det handlar också om att ge familjerna möjlighet att styra
sina liv. Framförallt måste alla kvinnor få makt och vinna
respekt för sina självklara krav att bestämma över sin egen
framtid, sin egen hälsa och att bedöma sina egna
förutsättningar att ta ansvar för sina barn. Idag hindras
åtskilliga kvinnor från att bidra till den sociala och
ekonomiska utvecklingen, eftersom de förnekas tillgång till
utbildning och hälsovård. De förnekas också möjligheten att
ta aktiv del av det politiska beslutsfattandet och inflytande
över såväl offentlig som enskild sektor.
Det pågående arbetet med att integrera kvinnofrågor i
biståndet måste intensifieras. Det kan ske genom direkt
kvinnoinriktade insatser i programländerna samt genom
kvinnors ökande deltagande i planering, genomförande och
utvärdering av enskilda biståndsinsatser. Biståndet får inte
medverka till att konservera könsdiskriminering. En
ambition bör vara att varje biståndsinsats föregås av en
konsekvensanalys beträffande kvinnornas levnads- och
försörjningsvillkor.
Genom biståndssamarbetet får Sverige som givare
möjligheter att föra dialog med biståndsmottagarna om
kvinnors rättigheter. Dessa tillfällen måste utnyttjas.
Familjeplanering och aborter
Världshälsoorganisationen (WHO) räknar med att 500.000
kvinnor dör årligen på grund av komplikationer i samband
med graviditet. Mellan en tredjedel och en fjärdedel av dessa
är dödsfall på grund av abortkomplikationer. Till detta
kommer alla de kvinnor som överlever en oprofessionellt
utförd abort men som får men för livet av den.
Därför är det viktigt att familjeplanering och
preventivmedel görs tillgängliga för kvinnor världen över så
att antalet aborter minskar totalt. Dessutom är det viktigt att
abortlagarna inte görs restriktiva så att illegala aborter blir
den enda möjligheten. En restriktiv lagstiftning minskar inte
aborternas omfattning -- utan skiftar bara över antalet från
legala till illegala med de ökade risker detta innebär.
En studie från Latinamerika visar att mer än 60 procent av
utgifterna för obstetrik och gynekologi går till att behandla
komplikationer efter illegal abort. Andra studier från Afrika
visar att en majoritet av kvinnorna, som behandlas på
avdelningarna för obstetrik, är kvinnor som söker för
inkompletta aborter.
I dag blåser det en negativ vind över världen när det gäller
synen på abort. I länder inom det tidigare Sovjetunionen
införs abortlagar som är betydligt restriktivare än tidigare. I
Polen har en ny medicinsketisk kod antagits, som förbjuder
läkare att utföra abort utom när graviditeten hotar kvinnans
liv eller om graviditeten är resultatet av en våldtäkt.
Information
För att nå ut till familjerna om möjligheten att skydda sig
mot oönskade graviditeter krävs ökade förebyggande
verksamhet, främst informationsinsatser.
Informationsverksamhet bland ungdomar, såväl män som
kvinnor, om att preventivmedel finns och möjliggöra en
kontinuerlig tillgång till dessa. Kvinnor får idag i bästa fall
råd genom bybarnmorskor och genom barn- och mödravård.
För tonåringar och män fordras andra kanaler exempelvis
genom skolor, universitet, arbetsplatser och
militärförläggningar.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stärkt social ställning för kvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till abort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av information om
preventivmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biståndet och befolkningsfrågan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnor och bistånd.
Stockholm den 25 januari l995
Karl-Göran Biörsmark (fp)