Av Sveriges samlade biståndsmedel går endast ca två procent till verksamhet relaterad till befolkningsutveckling, varav den största delen används multilateralt. Frysningar och nedskärningar föreslås i budgetpropositionen till UNFPA och IPPF.
Sverige har en lång tradition och god kunskap inom familjeplaneringens område. Svenskt bistånd bör ekonomiskt kunna stödja internationella enskilda organisationer, som driver bra projekt inom familjeplaneringsområdet. Vårt bilaterala arbete beträffande befolkningsfrågan är dock något eftersatt. Det är angeläget att satsningar inom familjeplanering medvetet förs in i bilaterala förhandlingar så att konkreta projekt kan igångsättas i våra programländer. Samtliga programländer har en stor befolkningsökning.
Vi vet att dessa länder idag genomsyras av mycket stora sociala, ekonomiska och även politiska problem. Genom ett ökat bilateralt samarbete skulle vi kunna bidra med viktiga insatser. Ett bilateralt samarbete innebär också att svensk biståndspersonal engageras direkt i arbetet med befolkningsfrågor och därmed ökas kunskaperna inom detta område.
U-länderna står idag för 80 procent av kostnaderna för sina familjeplaneringsinsatser. För att nå ut till alla par i barnafödande ålder, som finns i u-länderna, måste bidragen från de rika länderna fördubblas.
Kvinnors delaktighet
Befolkningsfrågor handlar inte bara om familjeplanering. Det handlar också om att ge familjerna möjlighet att styra sina liv. Framförallt måste alla kvinnor få makt och vinna respekt för sina självklara krav att bestämma över sin egen framtid, sin egen hälsa och att bedöma sina egna förutsättningar att ta ansvar för sina barn. Idag hindras åtskilliga kvinnor från att bidra till den sociala och ekonomiska utvecklingen, eftersom de förnekas tillgång till utbildning och hälsovård. De förnekas också möjligheten att ta aktiv del av det politiska beslutsfattandet och inflytande över såväl offentlig som enskild sektor.
Det pågående arbetet med att integrera kvinnofrågor i biståndet måste intensifieras. Det kan ske genom direkt kvinnoinriktade insatser i programländerna samt genom kvinnors ökande deltagande i planering, genomförande och utvärdering av enskilda biståndsinsatser. Biståndet får inte medverka till att konservera könsdiskriminering. En ambition bör vara att varje biståndsinsats föregås av en konsekvensanalys beträffande kvinnornas levnads- och försörjningsvillkor.
Genom biståndssamarbetet får Sverige som givare möjligheter att föra dialog med biståndsmottagarna om kvinnors rättigheter. Dessa tillfällen måste utnyttjas.
Familjeplanering och aborter
Världshälsoorganisationen (WHO) räknar med att 500.000 kvinnor dör årligen på grund av komplikationer i samband med graviditet. Mellan en tredjedel och en fjärdedel av dessa är dödsfall på grund av abortkomplikationer. Till detta kommer alla de kvinnor som överlever en oprofessionellt utförd abort men som får men för livet av den.
Därför är det viktigt att familjeplanering och preventivmedel görs tillgängliga för kvinnor världen över så att antalet aborter minskar totalt. Dessutom är det viktigt att abortlagarna inte görs restriktiva så att illegala aborter blir den enda möjligheten. En restriktiv lagstiftning minskar inte aborternas omfattning -- utan skiftar bara över antalet från legala till illegala med de ökade risker detta innebär.
En studie från Latinamerika visar att mer än 60 procent av utgifterna för obstetrik och gynekologi går till att behandla komplikationer efter illegal abort. Andra studier från Afrika visar att en majoritet av kvinnorna, som behandlas på avdelningarna för obstetrik, är kvinnor som söker för inkompletta aborter.
I dag blåser det en negativ vind över världen när det gäller synen på abort. I länder inom det tidigare Sovjetunionen införs abortlagar som är betydligt restriktivare än tidigare. I Polen har en ny medicinsketisk kod antagits, som förbjuder läkare att utföra abort utom när graviditeten hotar kvinnans liv eller om graviditeten är resultatet av en våldtäkt.
Information
För att nå ut till familjerna om möjligheten att skydda sig mot oönskade graviditeter krävs ökade förebyggande verksamhet, främst informationsinsatser. Informationsverksamhet bland ungdomar, såväl män som kvinnor, om att preventivmedel finns och möjliggöra en kontinuerlig tillgång till dessa. Kvinnor får idag i bästa fall råd genom bybarnmorskor och genom barn- och mödravård. För tonåringar och män fordras andra kanaler exempelvis genom skolor, universitet, arbetsplatser och militärförläggningar.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkt social ställning för kvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till abort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av information om preventivmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndet och befolkningsfrågan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnor och bistånd.
Stockholm den 25 januari l995 Karl-Göran Biörsmark (fp)