Inledning
Angola är ett av Afrikas rikaste länder vad gäller naturresurser, framför allt olja, med en befolkning på ca 10 miljoner. Efter självständigheten från portugiserna 1961 har dock landet härjats av inbördeskrig, med undantag för 17 månader i samband med valet 1991--92. Inbördeskriget komplicerades oerhört genom närheten till Sydafrika, som under apartheids tid genom stöd till Unita såg sin chans att omöjliggöra för Angola att fungera.
Valet hösten 1992
Utgången av de FN-stödda valen i Angola, som enligt de internationella observatörernas eniga omdöme genomfördes enligt alla rimliga kriterier på fria och rättvisa val, accepterades ej av Unita som då återupptog kriget.
Krigets offer
Sedan kriget blossade upp igen i Angola 1992 räknar FN med att flera hundratusen människor dödats. 2 miljoner människor har måst lämna sina hem, mer än 3 miljoner angolaner kan i dag inte försörja sig själva.
Den statliga administrationen fungerar dåligt och korruptionen utgör ett faktiskt problem. De sociala kostnaderna för kriget i form av förstörda skolor, sjukhus och personal som flytt är oändliga. Det kommer att ta generationer att bygga upp ett fungerande land. Angola har i dag världens högsta barnadödlighet och högsta andelen mödrar som dör i barnsäng.
Fredsavtalet
Nu har en bräcklig vapenvila upprättats mellan regeringen och UNITA och ett fredsavtal upprättats mellan de båda parterna. Fredsavtalets innebörd är i stort att UNITA förbinder sig att i likhet med regeringen följa angolansk lag och slutföra 1992 års valprocess. Inom ramen för en nationell försoning får UNITA flera ministerposter och UNITA:s styrkor skall även demobiliseras. Delar skall ingå i den nationella armén och poliskåren.
Sverige bör i FN och EU arbeta för att se till att UNITA denna gång skall respektera fredsavtalet.
Minor
Angola är näst Kambodja det land i världen som har flest landminor. Det finns en mina per invånare i landet och 90 % av offren är civila och bland dessa är 80 % barn under 15 år.
Antalet minskadade uppgår till nästan 100 000 personer, vilket betyder att Angola är det land vars befolkning procentuellt sett är värst drabbat i världen. Det har t.o.m. hävdats att svenska minor har påträffats. Detta bör utredas av en opartisk instans, exempelvis SIPRI.
Den 19 januari beslöt den svenska regeringen om en katastrofinsats på 30 miljoner kronor till Angola, framför allt för att bidraga till minröjning. Detta går under innevarande års budget och får inte utgöra en engångsinsats. Röjning av minor kommer att pågå under många år framöver, varför det svenska biståndet under kommande budgetår måste fortsätta avsätta avsevärda medel för detta. På detta område finns gedigna svenska kunskaper som kan komma väl till pass. (Se särskild flerpartimotion om minor.)
IMF
För att säkra fredsprocessen och ge möjlighet till en god utveckling i Angola är det nödvändigt med en massiv satsning på återuppbyggnad och utveckling. En sådan satsning kräver god tillgång på krediter och IMF måste ge Angola tillgång till dessa fördelaktiga villkor. För närvarande får Angola inget stöd från IMF p.g.a. skuldsituationen och illa skött ekonomi.
Angola behöver krediter, skuldsanering/-avskrivning. Angolas regering har lagt fram ett reformprogram som kan utgöra grund för denna sanering av statsfinanserna och återuppbyggnad av landet.
För att åstadkomma detta skall Sverige använda sitt inflytande i IMF direkt och genom EU. I det fortsatta uppbyggnadsarbetet skall Sverige ge ett stort politiskt och ekonomiskt stöd. Det är av största betydelse för säkerheten i hela regionen att fredsprocessen lyckas.
Biståndsbudgeten
I regeringens budgetproposition föreslås 210 miljoner kr till landprogrammet för Angola. Dessa pengar avser stöd till hälsosektorn, fiske och telekommunikationer. Satsningarna har pågått under några års tid under stora svårigheter p.g.a. kriget. För att fortsätta stödet enligt landprogrammet, t.ex. till fiskesektorn, krävs nya avtal.
Vi anser detta vara önskvärt. I stort sett skulle den här avsatta summan, den tillgängliga ramen på 210 miljoner kr, gå åt till att fortsätta dessa program.
Vänsterpartiet föreslår att Sverige därutöver skall avsätta ytterligare 90 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslår i sin proposition till Angola. (Se Vänsterpartiets biståndsmotion.) Därigenom skulle Sverige aktivt kunna bidra till att återuppbyggnaden påbörjas, genom satsning på utbildning, hälsovård osv. Vidare skulle Sverige aktivt kunna delta i minröjningen.
Satsa på freden!
Angola har varit bortglömt och av många betraktat som ''hopplöst fall''. Nu finns en fred -- om än bräcklig -- och en chans till positiv utveckling för hela regionen. Det är den konflikt som pågått längst och den enda kvarvarande väpnade konflikten i södra Afrika vid tiden för fredsavtalet den 2 november i Lusaka. För att stabilisera och ge freden en chans krävs en kraftfull FN-insats, i vilken Sverige kan spela en avgörande roll.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för ett svenskt stöd för en eventuell begäran från Angolas regering om militärt eller annat bistånd för att övervaka fredsprocessen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige och EU skall verka för att de internationella valutaorganen skall ge Angola tillgång till kredit,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN skall verka för att påtryckningar görs mot Unita om att respektera vapenvilan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN och i EU skall verka för aktivt stöd av återuppbyggnaden i Angola,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en opartisk utredning bör göras i fråga om förekomsten av svenska minor i Angola.
Stockholm den 24 januari 1995 Eva Zetterberg (v) Siv Holma (v) Kenneth Kvist (v) Björn Samuelson (v) Hanna Zetterberg (v)