Forskningen har under senare år blivit allt klarare över
institutionernas roll när det gäller utvecklingsprocesser. Den
avgörande skillnaden mellan fattiga och rika länder är ofta
av institutionell natur. Det utan jämförelse viktigaste
utvecklingsinstrument som står till ett lands förfogande heter
goda lagar, dvs. lagar som garanterar och underlättar den
ekonomiska och sociala verksamhet de reglerar. Ett bra
utvecklingsbistånd handlar således primärt om att hjälpa
länder som saknar detta utvecklingsinstrument att bygga upp
den institutionella infrastruktur, utan vilken ingen utveckling
är möjlig.
1993 års Nobelpris i ekonomi till Douglass North och
Robert Fogel kan ses som en bekräftelse på denna nya
kunskap. Däremot avspeglas den inte i utformningen av det
svenska biståndet till u-länderna. Detta framgår bl.a. av en
forskningsrapport från Lunds tekniska högskola där det
heter:
Merparten av dagens bistånd framstår som ett
improduktivt plottrande med utvecklingsfaktorer av
sekundär betydelse, medan de primära
utvecklingsfaktorerna, de institutionella förhållandena bara
perifert berörs av biståndet. Resursöverföring är inte
lösningen på utvecklingsproblematiken. Resursöverföringar
skapar flera problem än de löser. Att överföra fysiska
resurser till länderna där mekanismerna för utveckling
saknas eller fungerar dåligt är inte bara ansvarslöst, det är att
uppmuntra korruption och förfall. För mottagarlandets
makthavare blir det betydligt intressantare att kontrollera
biståndsflödet än att genomföra de institutionella reformer,
utan vilka ingen utveckling är möjlig. Institutionella
reformer måste föregå resursöverföringar av materiellt slag,
om ett bistånd skall få någon utvecklingseffekt.
(''Nätverk för utveckling'' av Bengt Thoren, Lund 1991)
Hösten 1988 bildades den ideella föreningen Appropriate
Technology Sweden, ATS. Bakom denna förening står
företrädare för universitet och högskolor,
frivilligorganisationer och näringsliv. ATS vill medverka till
en bärkraftig utveckling i u-länderna och pekar bl.a. på
vilken stor resurs vi har i våra pensionärer. Undersökningar
visar att omkring 30 procent av alla nyblivna pensionärer kan
tänka sig en fortsatt yrkesverksamhet efter pensionen. ATS
avser att rekrytera personer med lång erfarenhet av
teknikutveckling och innovation och utnyttja deras kunnande
för att bistå u-länder. Rent praktiskt går det till så att ett
Innovationscentrum inrättas. Genom detta centrum skapas
en kontaktyta mellan forskningen på universiteten,
biståndsorganisationer, individuella uppfinnare och
innovatörer ute på företagen. ATS skall medverka till en
tvärvetenskaplig metodikutveckling och bygga upp en
kunskaps- och erfarenhetsbank på biståndsområdet.
På det internationella planet har det länge funnits en sådan
typ av organisation. En av de första och mest kända är
Intermediate Technology Development Group, som
skapades av E.F. Schumacher år 1965. Andra s.k. AT-
organisationer är TOOL i Holland, SKAT i Schweiz, GATE i
Tyskland och GRET i Frankrike. Genom sitt samarbetsorgan
Socially Appropriate Technology Information Services
(SATIS), med högkvarter i Senegal, har dessa organisationer
byggt upp ett internationellt nätverk, som förser AT-
organisationer i tredje världen med ett viktigt tekniskt
kunnande. Inom detta nätverk har man länge efterlyst aktiv
medverkan från Sverige i denna kunskapsöverföring till u-
länder.
En av anledningarna till att Sverige står utanför denna
verksamhet är det regelverk som styr det svenska biståndet.
Den del som gäller enskilda organisationer har utformats
med tanke på traditionella organisationer av
folkrörelsekaraktär. Dessa organisationer, som redan har
egna resurser, kan få upp till 80 procent
av projektkostnaderna täckta genom anslag från
SIDA. Men enskilda organisationer och stiftelser, vars
verksamhet huvudsakligen är förlagd till Sverige, är idag
utestängda från bidrag. Organisationer som ATS,
Sparbankernas U-landsstiftelse och Stiftelsen för
seniorexperter har alla fått avslag på sina ansökningar.
Motioner med yrkanden om överföring av anpassad
teknologi till u-länder har tidigare avslagits med
motiveringen att ATS som enskild organisation har möjlighet
att söka bidrag genom SIDA. Men i själva verket kan ju
enskilda organisationer enbart söka bidrag för sina kostnader
i u-länder, medan anslag till verksamheten i Sverige inte
utgår. Denna hittills rådande snäva avgränsning har medfört
att resurser, som skulle kunna få stor betydelse för u-
ländernas utveckling, inte tagits i anspråk. Man kan
verkligen ställa frågan om vi, med tanke på u-ländernas
utsatta situation, har råd med ett sådant resursslöseri.
I andra länder, t.ex. Kanada, har man infört ett nytt
begrepp, Nongovernmental institutions -- NGI:s. Det är hög
tid att man i Sverige inför ett motsvarande begrepp.
Tankegångar i den här riktningen tycks också glädjande nog
vinna ökad terräng. Det framgår bl.a. av SIDA-rapport nr
6/89, där en SIDA-expert i en artikel ''Välgörenhet gör inte
världen bättre'' ifrågasätter om det inte är dags att införa ett
nytt begrepp, ''Enskilda institutioner'' som komplement till
''Enskilda organisationer''. I ett sådant begrepp skulle man
kunna inlemma flera institutioner och stiftelser som sysslar
med icke vinstdrivande biståndsverksamhet, men som idag
inte kvalificerar sig för bidrag.
Liknande tankegångar framförs i professor Bengt-Arne
Vedins utredning ''Innovationer för Sverige''. Bl.a. föreslås
i denna utredning inrättandet av ett Innovationscentrum med
egen styrelse och 100 miljoner
kronor per år att satsa på idéer. Genom att till detta
centrum knyta en AT-organisation med kontakter med
teknopoler i u-länder skulle man kunna göra en god insats
för de fattiga länderna, samtidigt som man befrämjar
teknikutvecklingen i Sverige.
Utrikesutskottet uttalar i bet. 1993/94:UU15 en positiv
inställning till tankarna att förstärka kontaktytorna mellan
forskning och biståndsorganisationer men anser att det i
första hand bör ankomma på berörda biståndsorganisationer
att ta ställning till uppkommande, konkreta förslag med
denna inriktning. Erfarenheterna har dock visat att
konstruktiva förslag på detta område inte kan fullföljas utan
politiska initiativ, varför ett uttalande från riksdagen torde
erfordras om en AT-organisation och ett svenskt
Innovationscentrum skall kunna bli verklighet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om enskilda institutioner och om
inrättandet av en AT-organisation och ett svenskt
Innovationscentrum.
Stockholm den 24 januari 1995
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)