Sveriges hållning när det gäller Världsbanken och dess
institutioner har under många år varit alltför passiv. Den
parlamentariska kontrollen och den offentliga insynen har
dessutom varit utomordentligt svag. I stor utsträckning har
det överlåtits till tjänstemän att i praktiken formulera
Sveriges hållning vilket lett till en låg profil. Debatten om
Världsbanken, dess projekt och det svenska deltagandet har
emellertid ökat under senare tid. Detta är mycket glädjande
eftersom en mycket stor del av det svenska biståndet
kanaliseras genom Världsbanken eller på annat sätt påverkas
av bankens agerande. På grund av en växande diskussion och
kritik i många länder har Världsbankens arbetssätt börjat
reformeras. Dock sker reformerna i en alltför långsam takt
och det krävs ett aktivt och öppet agerande från svensk sida
för att påskynda denna viktiga process.
FN:s miljökonventioner
Världsbanken har som ledande internationell
finansinstitution en avgörande betydelse för att genomföra
och följa upp internationella miljökonventioner. Trots sitt
engagemang i Globala Miljöfonden (GEF) satsar
Världsbanken tyvärr ofta på utvecklingsprojekt vars
miljöpåverkan istället motverkar möjligheterna att uppnå de
åtaganden som Sverige och många andra av bankens
medlemsländer gjort genom internationella
miljökonventioner. Särskilt gäller detta Klimatkonventionen,
Montrealprotokollet och konventionen om biologisk
mångfald. 8 miljarder USD av Världsbankens lån till projekt
inom energisektorn stöder uppbyggnad av fossildriven
energiproduktion. Endast 2 % av energikrediterna går till
projekt som bygger på icke-konventionella energikällor,
energisparande och effektiviseringar. Banken fortsätter
också att finansiera projekt som kräver användning av
ozontärande substanser.
Vi kräver att Sverige och svenska representanter i
Världsbanken aktivt skall arbeta för att utvecklingsprojekten
inte får motverka svenska internationella miljöåtaganden.
Bättre biståndsprojekt
Världsbanken har till stor del bra riktlinjer på områden som
berör miljöeffekter, folkomflyttningar och andra sociala
effekter. Trots det leder bankens projekt alltför ofta till
negativa sociala och ekologiska konsekvenser, eftersom
riktlinjerna i praktiken inte följs. Bankens egna utvärderingar
har pekat på det s.k. utlåningstrycket som en grundorsak
stora problem vid genomförandet av projekten, problem som
gäller både de sociala, ekonomiska och ekologiska
aspekterna av projekten.
Fortsatta satsningar på storskalig infrastruktur visar att
man ännu tror på indirekt fattigdomsbekämpning och att
välståndet så småningom skall sippra ned till de fattiga.
Erfarenheterna talar för, och vi anser att alla
Världsbanksprojekt bör relateras direkt och tydligt till
fattigdomsmålet och utvärderas från detta. Biståndsmedel
bör också användas så att lokala resurser i u-länderna i så
hög grad som möjligt kommer till användning och att den
lokala kompetensen stärks. Detta försvåras av storskaliga
projekt där kontrakten i allmänhet går till internationella
storföretag.
Speciellt när det gäller byggande av stora dammar för
vattenkraftsproduktion och/eller bevattning har projekten
visat sig orsaka politiskt komplicerade konflikter och få
allvarliga sociala och ekologiska konsekvenser. Fortfarande
planeras också nya stora dammprojekt med omfattande
tvångsförflyttningar och enorma och oåterkalleliga
miljöstörningar som följd. Ännu idag deltar Sverige med
svenska skattemedel i dessa destruktiva projekt. I enlighet
med en växande opinion bland folkrörelser i såväl Nord som
Syd bör Världsbanken införa ett moratorium för stöd till
stora dammar. IDA-medel bör inte heller användas till denna
typ av projekt. En större del av IDA:s medel bör istället
användas för att utveckla mänskliga resurser. En större del
av lånen inom energisektorn bör gå till
energieffektiviseringar och s.k. icke-konventionell
energiproduktion.
Skuldsanering
Skuldbördan för tredje världen ökar kontinuerligt och
skapar en situation som i allt större utsträckning tränger
undan social offentlig verksamhet, ökar fattigdomen och
försvårar en positiv utveckling. Rådande skuldstrategi
innebär i praktiken att biståndsmedel avsedda för utveckling
genom IDA-fonden används till återbetalning av
multilaterala skulder. Sverige bör aktivt verka för en mer
sammanhållen skuldsaneringsstrategi där inte bara de
bilaterala utan även de multilaterala skulderna hanteras på
ett mer långsiktigt sätt. Världsbankens och IMF:s fordringar
på de fattigaste länderna måste ses över och saneras på ett
sätt så att dessa institutioners möjligheter att främja
utveckling och stabilitet bättre tas tillvara. Det skulle också
väsentligt öka möjligheterna för världens fattiga att själva
vända den negativa utveckling som dominerar idag.
IDA-lån på mjuka villkor
IDA är aktuellt under 1995 eftersom det förs förhandlingar
om nya påfyllnader av medel och det finns därför särskilt
stora möjligheter att påverka inriktningen på fondens
verksamhet. Som ett av de få finansieringsorgan som vänder
sig till de riktigt fattiga länderna har IDA en viktig uppgift
att fylla. IDA kan dock knappast sägas uppfylla sitt mål:
fattigdomsbekämpning. Idag skiljer sig inte utlåningens
inriktning nämnvärt från IBRD-lånen som ges på rent
kommersiella villkor. De mjuka krediter som beviljas av IDA
bör i mycket högre grad än idag användas till utveckling av
mänskliga resurser, medan de stora infrastrukturella
projekten bör begränsas.
Förbättrad nationell kontroll
Såväl bankens egna som andra, utomstående utredningar
har angett bankens struktur -- med liten insyn, en stor och
självständig administration, ett starkt utlåningstryck och
frånvaron av ekonomiskt ansvar för de verksamheter man
stöder -- som orsaker till bankens dåliga projektkvalitet. För
att motverka dessa strukturella brister krävs en tydlig politisk
styrning och kontroll. För svensk del är denna mycket svag
idag. Världsbanken är i hög grad en fråga för en liten grupp
av tjänstemän på UD och Finansdepartementet. Eftersom
relationerna mellan banken och medlemsländerna inte är
fastställda i bankens stadgar finns det dock stora möjligheter
för riksdagen att få ökad insyn och större inflytande över
Sveriges agerande i Världsbanken.
Både Världsbankens interna arbete och den svenska
hållningen måste präglas av betydligt större öppenhet. En
genomgripande offentlig debatt måste kunna ske innan
upplåningsbeslut är fattade.
Nordisk samverkan
De nordiska länderna deltar i Världsbankens verkställande
styrelse genom ett roterande system och samarbetar på
tjänstemannanivå. Det är därför lämpligt att även en
parlamentarisk samverkan sker på nordisk nivå. Nordiska
rådet bör i detta avseende vara en lämplig arena för
gemensamt utbyte och diskussion för att förankra en
gemensam hållning.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en
utredning med uppdrag att lägga fram förslag om bindande
riktlinjer för Sveriges agerande i IMF och Världsbanken där
syftet bör vara att öka den offentliga insynen, skapa en bättre
parlamentarisk kontroll och uppnå en mer pådrivande roll för
Sverige i strävan att förbättra det multilaterala biståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige och Sveriges representant i Världsbanken aktivt
skall verka för att banken agerar i enlighet med svenska
åtaganden vad gäller internationella konventioner om
klimatförändringar, biologisk mångfald,
Montrealprotokollet m.m.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Världsbanken bör inrätta ett
moratorium vad gäller stöd till stora dammprojekt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att IDA-medel inte skall användas
för stora dammprojekt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en större del av IDA:s resurser
skall användas för utveckling av mänskliga resurser och att
en större del av lånen inom energisektorn går till
energieffektiviseringar och s.k. icke-konventionell
energiproduktion,
6. att riksdagen hos regeringen begär ett utförligt
beslutsunderlag inför påfyllnad av medel till IDA,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka aktivt för
en mer sammanhållen skuldsaneringsstrategi,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öppenheten och den offentliga
insynen måste förbättras väsentligt inom Världsbanken och
dess institutioner,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige kontinuerligt skall offentligöra de instruktioner
som ges till verkställande styrelsen i Världsbanken och IMF,
10. att riksdagen beslutar inrätta en parlamentariskt
sammansatt grupp för att kontinuerligt följa Världsbankens
och IMF:s arbete,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till Nordiska
rådet för att där inrätta en parlamentarisk grupp för
utarbetande av gemensam hållning och uppföljning av det
nordiska agerandet i Världsbanken och IMF.
Stockholm den 24 januari 1995
Peter Eriksson (mp)
Eva Goe s (mp)
Kia Andreasson (mp)
Ewa Larsson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)