Sveriges hållning när det gäller Världsbanken och dess institutioner har under många år varit alltför passiv. Den parlamentariska kontrollen och den offentliga insynen har dessutom varit utomordentligt svag. I stor utsträckning har det överlåtits till tjänstemän att i praktiken formulera Sveriges hållning vilket lett till en låg profil. Debatten om Världsbanken, dess projekt och det svenska deltagandet har emellertid ökat under senare tid. Detta är mycket glädjande eftersom en mycket stor del av det svenska biståndet kanaliseras genom Världsbanken eller på annat sätt påverkas av bankens agerande. På grund av en växande diskussion och kritik i många länder har Världsbankens arbetssätt börjat reformeras. Dock sker reformerna i en alltför långsam takt och det krävs ett aktivt och öppet agerande från svensk sida för att påskynda denna viktiga process.
FN:s miljökonventioner
Världsbanken har som ledande internationell finansinstitution en avgörande betydelse för att genomföra och följa upp internationella miljökonventioner. Trots sitt engagemang i Globala Miljöfonden (GEF) satsar Världsbanken tyvärr ofta på utvecklingsprojekt vars miljöpåverkan istället motverkar möjligheterna att uppnå de åtaganden som Sverige och många andra av bankens medlemsländer gjort genom internationella miljökonventioner. Särskilt gäller detta Klimatkonventionen, Montrealprotokollet och konventionen om biologisk mångfald. 8 miljarder USD av Världsbankens lån till projekt inom energisektorn stöder uppbyggnad av fossildriven energiproduktion. Endast 2 % av energikrediterna går till projekt som bygger på icke-konventionella energikällor, energisparande och effektiviseringar. Banken fortsätter också att finansiera projekt som kräver användning av ozontärande substanser.
Vi kräver att Sverige och svenska representanter i Världsbanken aktivt skall arbeta för att utvecklingsprojekten inte får motverka svenska internationella miljöåtaganden.
Bättre biståndsprojekt
Världsbanken har till stor del bra riktlinjer på områden som berör miljöeffekter, folkomflyttningar och andra sociala effekter. Trots det leder bankens projekt alltför ofta till negativa sociala och ekologiska konsekvenser, eftersom riktlinjerna i praktiken inte följs. Bankens egna utvärderingar har pekat på det s.k. utlåningstrycket som en grundorsak stora problem vid genomförandet av projekten, problem som gäller både de sociala, ekonomiska och ekologiska aspekterna av projekten.
Fortsatta satsningar på storskalig infrastruktur visar att man ännu tror på indirekt fattigdomsbekämpning och att välståndet så småningom skall sippra ned till de fattiga. Erfarenheterna talar för, och vi anser att alla Världsbanksprojekt bör relateras direkt och tydligt till fattigdomsmålet och utvärderas från detta. Biståndsmedel bör också användas så att lokala resurser i u-länderna i så hög grad som möjligt kommer till användning och att den lokala kompetensen stärks. Detta försvåras av storskaliga projekt där kontrakten i allmänhet går till internationella storföretag.
Speciellt när det gäller byggande av stora dammar för vattenkraftsproduktion och/eller bevattning har projekten visat sig orsaka politiskt komplicerade konflikter och få allvarliga sociala och ekologiska konsekvenser. Fortfarande planeras också nya stora dammprojekt med omfattande tvångsförflyttningar och enorma och oåterkalleliga miljöstörningar som följd. Ännu idag deltar Sverige med svenska skattemedel i dessa destruktiva projekt. I enlighet med en växande opinion bland folkrörelser i såväl Nord som Syd bör Världsbanken införa ett moratorium för stöd till stora dammar. IDA-medel bör inte heller användas till denna typ av projekt. En större del av IDA:s medel bör istället användas för att utveckla mänskliga resurser. En större del av lånen inom energisektorn bör gå till energieffektiviseringar och s.k. icke-konventionell energiproduktion.
Skuldsanering
Skuldbördan för tredje världen ökar kontinuerligt och skapar en situation som i allt större utsträckning tränger undan social offentlig verksamhet, ökar fattigdomen och försvårar en positiv utveckling. Rådande skuldstrategi innebär i praktiken att biståndsmedel avsedda för utveckling genom IDA-fonden används till återbetalning av multilaterala skulder. Sverige bör aktivt verka för en mer sammanhållen skuldsaneringsstrategi där inte bara de bilaterala utan även de multilaterala skulderna hanteras på ett mer långsiktigt sätt. Världsbankens och IMF:s fordringar på de fattigaste länderna måste ses över och saneras på ett sätt så att dessa institutioners möjligheter att främja utveckling och stabilitet bättre tas tillvara. Det skulle också väsentligt öka möjligheterna för världens fattiga att själva vända den negativa utveckling som dominerar idag.
IDA-lån på mjuka villkor
IDA är aktuellt under 1995 eftersom det förs förhandlingar om nya påfyllnader av medel och det finns därför särskilt stora möjligheter att påverka inriktningen på fondens verksamhet. Som ett av de få finansieringsorgan som vänder sig till de riktigt fattiga länderna har IDA en viktig uppgift att fylla. IDA kan dock knappast sägas uppfylla sitt mål: fattigdomsbekämpning. Idag skiljer sig inte utlåningens inriktning nämnvärt från IBRD-lånen som ges på rent kommersiella villkor. De mjuka krediter som beviljas av IDA bör i mycket högre grad än idag användas till utveckling av mänskliga resurser, medan de stora infrastrukturella projekten bör begränsas.
Förbättrad nationell kontroll
Såväl bankens egna som andra, utomstående utredningar har angett bankens struktur -- med liten insyn, en stor och självständig administration, ett starkt utlåningstryck och frånvaron av ekonomiskt ansvar för de verksamheter man stöder -- som orsaker till bankens dåliga projektkvalitet. För att motverka dessa strukturella brister krävs en tydlig politisk styrning och kontroll. För svensk del är denna mycket svag idag. Världsbanken är i hög grad en fråga för en liten grupp av tjänstemän på UD och Finansdepartementet. Eftersom relationerna mellan banken och medlemsländerna inte är fastställda i bankens stadgar finns det dock stora möjligheter för riksdagen att få ökad insyn och större inflytande över Sveriges agerande i Världsbanken.
Både Världsbankens interna arbete och den svenska hållningen måste präglas av betydligt större öppenhet. En genomgripande offentlig debatt måste kunna ske innan upplåningsbeslut är fattade.
Nordisk samverkan
De nordiska länderna deltar i Världsbankens verkställande styrelse genom ett roterande system och samarbetar på tjänstemannanivå. Det är därför lämpligt att även en parlamentarisk samverkan sker på nordisk nivå. Nordiska rådet bör i detta avseende vara en lämplig arena för gemensamt utbyte och diskussion för att förankra en gemensam hållning.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en utredning med uppdrag att lägga fram förslag om bindande riktlinjer för Sveriges agerande i IMF och Världsbanken där syftet bör vara att öka den offentliga insynen, skapa en bättre parlamentarisk kontroll och uppnå en mer pådrivande roll för Sverige i strävan att förbättra det multilaterala biståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige och Sveriges representant i Världsbanken aktivt skall verka för att banken agerar i enlighet med svenska åtaganden vad gäller internationella konventioner om klimatförändringar, biologisk mångfald, Montrealprotokollet m.m.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Världsbanken bör inrätta ett moratorium vad gäller stöd till stora dammprojekt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att IDA-medel inte skall användas för stora dammprojekt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en större del av IDA:s resurser skall användas för utveckling av mänskliga resurser och att en större del av lånen inom energisektorn går till energieffektiviseringar och s.k. icke-konventionell energiproduktion,
6. att riksdagen hos regeringen begär ett utförligt beslutsunderlag inför påfyllnad av medel till IDA,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka aktivt för en mer sammanhållen skuldsaneringsstrategi,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öppenheten och den offentliga insynen måste förbättras väsentligt inom Världsbanken och dess institutioner,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige kontinuerligt skall offentligöra de instruktioner som ges till verkställande styrelsen i Världsbanken och IMF,
10. att riksdagen beslutar inrätta en parlamentariskt sammansatt grupp för att kontinuerligt följa Världsbankens och IMF:s arbete,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till Nordiska rådet för att där inrätta en parlamentarisk grupp för utarbetande av gemensam hållning och uppföljning av det nordiska agerandet i Världsbanken och IMF.
Stockholm den 24 januari 1995 Peter Eriksson (mp) Eva Goe s (mp) Kia Andreasson (mp) Ewa Larsson (mp) Barbro Johansson (mp) Annika Nordgren (mp) Yvonne Ruwaida (mp)