Den 7 december 1995 är det 20 år sedan Östtimor
ockuperades av Indonesien. En tredjedel av befolkningen har
sedan dess brutalt mördats. Den indonesiska regeringen är
ansvarig för blodbadet på mellan en halv miljon och en
miljon oppositionella 1965--66 och för folkmordet på ca 200 000
timoreser efter invasionen 1975.
Ockupationen av Östtimor och Västpapua fortsätter. Krig
och brutal folkomflyttningspolitik i Västpapua såväl som i
Acehprovinsen, hotar att utplåna den lokala kulturen.
President Suharto har så gott som oinskränkt makt och
utgör tillsammans med militären landets styrelse. Av de 1 000
parlamentsledamöterna väljs endast 400 i direkta men
föga demokratiska val. Militären utser 100 ledamöter.
Indonesien borde inte ha något bistånd eller bedrivas
handelsförbindelse med. Allt vad demokrati heter saknas.
Identifieringen av 250 civila som dödades vid massakern på
Santa Cruz kyrkogård i Dili, huvudstaden, i november 1991,
är inte klar. ''Modellbyar'' efter vietnamesiskt mönster har
byggts långt från befolkningens hembygder. Detta har skett
för att få kontroll över folket och skära av kontakten med
oppositionen.
Ledaren i den östtimoresiska motståndsrörelsen Gusma o
dömdes för rebellisk verksamhet och olaga vapeninnehav.
Allt motstånd bekämpas med strukturellt våld både på
Östtimor och Västpapua. Rörelsen för ett fritt Papua, OPM,
utsätts för folkmordspolitik. Detta har kostat 150 000
västpapuaner livet. Folkomflyttningen har tagit fart
igen efter en nedgång.
Sveriges accepterande av Västpapuas införlivning med
Indonesien 1969 var ett stort misstag. Ett aktivt agerande
från regeringen för Västpapua och Östtimor måste ske nu.
Omvärldens tryck är oerhört viktigt. Det är därför
demonstrationer anordnas när Indonesien får något officiellt
besök eller står på dagordningen i något internationellt
sammanhang.
Löften och beslut
Miljöpartiet de gröna har vid upprepade tillfällen under sin
tidigare riksdagsperiod tagit upp frågan om Indonesiens
förtryck av Östtimor och Västpapua. Vi anser att
regeringarna, såväl den borgerliga som den
socialdemokratiska, inte har agerat kraftfullt nog och gått till
konkret handling. Var gång de suttit i opposition har de
klandrat den sittande regeringen och krävt ingripanden på
flera områden mot regimen i Indonesien, men ingenting har
hänt.
Vi ser det som ett utmärkt tillfälle för den nu sittande
regeringen att fullfölja sina löften från förra mandatperioden
och påminner om dem i denna motion. ''Sverige står bakom
en tanke på en folkomröstning och hävdar att befolkningen
på Östra Timor måste ges rätt att själv bestämma sin
framtid'' och att de pågående FN-samtalen skall leda till bl a
Xanana Gusma o frigivande.
För att uppfylla folkets självbestämmande krävs följande:
1. Det behövs ett aktivare svenskt agerande internationellt
för en lösning av ÖsttimorfråganSverige bör via
internationella fora och bilaterala kontakter öppet och tydligt
agera för att de indonesiska trupperna dras bort från
territoriet och att folket i Östtimor får utöva sin rätt till
självbestämmande.Sverige bör inom ramen för FN-
organen agera för att det timoresiska folkets säkerhet
garanteras genom en permanent närvaro av FN.Sverige bör
göra en klar markering i FN:s generalförsamling att Sverige
står fast vid Östtimors rätt till självbestämmande och avser
att rösta för detta om frågan på nytt tas upp i
generalförsamlingen.Sverige bör komplettera sin ''tysta
diplomati'' med ett öppet och tydligt agerande för
timoresiskt deltagande i FN-samtalen.Sverige bör, i likhet
med Portugal och Frankrike, kräva att Xanana Gusma o friges
och ges möjlighet att företräda det östtimoresiska folket i
FN-samtalen.Regeringen bör vidare informera sig om
motståndsrörelsen CNRM:s förslag till fredsplan i direkt
kontakt med dess internationella representanter.
2. Upphörande av svensk vapenexport till Indonesien
Regeringen bör, med hänvisning till de grava och omfattande
kränkningarna av mänskliga rättigheter i Indonesien och
Östtimor, omedelbart stoppa all vapenexport till
Indonesien.Regeringen har att hörsamma
rekommendationerna i resolutionerna 966 och 470 från
Europarådets parlamentariska församling vad gäller
vapenembargo mot Indonesien.Regeringen bör i olika
internatonella fora och i bilaterala kontakter verka för
genomförandet av Europarådets resolutioner 966 och 470.
3. Större satsningar på humanitärt och MR-bistånd till
oberoende krafter i ÖsttimorSverige bör, i enlighet med
rekommendationen i Europarådets resolution den 28 juni
1991, ge humanitärt bistånd till det östtimoresiska
folket genom ett anslag på 10 milj
kr. Detta humanitära bistånd bör kanaliseras via
oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi.Sverige bör
under anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter ge
stöd till det MR-arbete som den östtimoresiska
frihetsrörelsen CNRM och däri ingående organisationer
utför.Sverige bör under anslaget till demokrati och
mänskliga rättigheter ge stöd till utbildning och sociala
projekt i regi av lokala katolska församlingar i Östtimor.
Sverige bör under anslaget till särskilda program ge stöd
till det kulturarbete som kulturstiftelsen Fundaça o
Austronesia Borja da Costa och andra CNRM närstående
organisationer utför. Kyrkans viktiga roll för kulturens
överlevnad i Östtimor bör också beaktas.
4. Koppling mellan mänskliga rättigheter i och
svensk/nordiska krediter och bistånd till Indonesien
Sverige bör under anslaget till demokrati och mänskliga
rättigheter ge kraftigt utökat stöd till arbete som utförs av
indonesiska människorättsorganisationer.Regeringen bör,
då Indonesien ej uppfyller svenska biståndspolitiska
kriterier, ej bifalla nya s k
u-krediter till Indonesien.Regeringen bör i Nordiska
ministerrådet verka för att Nordiska investeringsbankens
(NIB) och Nordiska utvecklingsfondens kreditgivning till
Indonesien stoppas till dess att Indonesien visar respekt för
såväl FN:s resolutioner om Östtimors rätt till
självbestämmande som grundläggande mänskliga
rättigheter.Regeringen bör använda Sveriges närvaro i
Consultative Group for Indonesia för att ta upp Indonesiens
kränkningar av mänskliga rättigheter i Östtimor, samt verka
för att den internationella kreditgivningen kopplas till
Indonesiens efterlevnad av FN:s resolutioner om Östtimor.
5. Östtimor och handelspolitikenRegeringen bör följa
Europarådets rekommendation i resolution 966, den 28 juni
1991, att ''uppmana länder som har ekonomiska band
med Indonesien att utöva påtryckningar på Indonesien att
stoppa alla kränkningar av mänskliga rättigheter och all
tillägnelse av Östtimors naturresurser och tillgångar''.Med
hänvisning till att Östtimor enligt FN:s definition ej erkänns
som indonesiskt territorium och Indonesien därför ej har rätt
att sluta territoriella avtal rörande territoriet, bör regeringen
snarast begära omförhandling av avtalet mellan Sverige och
Indonesien av den 17 september
1992 om skydd och främjande av investeringar
i syfte att undanta Östtimor.
6. Sveriges agerande enligt EU:s resolution den 17 november
1994 för ÖsttimorSverige skall i linje med
EU-parlamentets resolution om Indonesien/Östtimor kräva
stöd för folket i Östtimor och erkännande av dess rätt till
självbestämmande samt frisläppande av Xanana Gusma o
och alla politiska fångar.Sverige skall uttala sitt fulla stöd
för de rekommendationer till Indonesiens regering som lagts
fram i Amnesty Internationals rapport ''Power and
Impunity''.Sverige skall agera för att EU:s råd (Council of
the EU) under CFSP skall ''ta bestämda och omedelbara
åtgärder för att befordra en lösning av problemet, på
grundval av förhandlingar under FN:s beskydd och med
deltagande av representanter för motståndsrörelsen i
Östtimor samt fri och rättvis folkomröstning'',Sverige
skall i internationella fora och bilaterala kontakter gentemot
Indonesien verka för ett genomförande av de
rekommendationer som FN:s särskilde rapportör, Mr Bacre
Ndiaye, lämnade i sin rapport; t ex ''att den militära
undersökningens resultat görs offentligt och att den vidare
undersökningen genomförs av en ny
undersökningskommission''.Sverige skall följa och inom
EU verka för EU-parlamentets resolution som ''uppmanar
medlemsstaternas regeringar att stoppa allt militärt bistånd
och vapenexport till Indonesien'', så länge Indonesien
''framhärdar med sin olagliga ockupation och sitt
förtryck''.Sverige skall verka för genomförandet av kravet
i EU-parlamentets resolution som ''uppmanar EU att
suspendera allt ekonomiskt samarbete med den indonesiska
regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga
ockupation och förtryck.''
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen tilll känna
vad i motionen anförts om den odemokratiska situationen på
Västpapua och i Östtimor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tilll känna
vad i motionen anförts om att uppfylla och förverkliga
riksdagens beslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts i de sex punkterna om internationella
påtryckningar på Indonesien,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts i de tre punkterna om vapenexport,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts i de fyra punkterna om humanitärt
bistånd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts i de fyra punkterna om krediter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts i de två punkterna om
handelspolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts i de sex punkterna om Sveriges
agerande enligt EU:s rekommendationer,
9. att riksdagen begär att regeringen skriver in i
regleringsbreven för SIDA:s MR/demokrati-bistånd om
humanitärt bistånd till Östtimor,
10. att riksdagen beslutar att suspendera allt ekonomiskt
samarbete med den indonesiska regeringen så länge som den
framhärdar med sin olagliga ockupation och sitt förtryck.
Stockholm den 24 januari 1995
Eva Goe s (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Annika Nordgren (mp)