Sydafrika är en av de få delar av världen som man
verkligen kan glädja sig åt. Efter 342 år av kolonialism,
apartheid och krig mot grannländerna har Sydafrika till slut
växlat in på fredens och demokratins väg. För första gången
har val hållits där alla medborgare fick delta. ANC-ledaren
Nelson Mandela valdes till president.
Den främsta kraften i denna lyckosamma process fanns
givetvis hos det sydafrikanska folket självt, som med
ickevåldsaktioner tvingade apartheidregimen till
förhandlingsbordet. Men de internationella sanktionerna
spelade också en viktig roll för att försvaga
minoritetsregeringen och minska dess handlingsutrymme.
Arvet efter apartheid
Trots att alla rasåtskillnadslagar avskaffats är såren efter
apartheid mycket djupa, framför allt de skriande ekonomiska
och sociala orättvisorna. Sydafrika klassas visserligen som
medelinkomstland och producerar mer än tillräckligt med
mat för att nära alla. Men undernäring och bristsjukdomar är
utbredda bland den afrikanska befolkningen. Den rika elitens
överflöd snedvrider siffrorna som döljer de stora sociala
problem som apartheid lett till.
Några exempel: 45 % av befolkningen lever i absolut
fattigdom. Sju miljoner människor saknar bostäder och tolv
miljoner saknar tillgång till rent vatten. Arbetslösheten
beräknas ligga runt 50 %. Siffrorna är från 1990 men torde
spegla dagens verklighet.
FN:s utvecklingsprogram UNDP skriver i sin Human
Development Report 1994 om klyftorna som apartheid
efterlämnade, att Sydafrikas svarta har samma
levnadsstandard som människor i Kongo, medan de vita
åtnjuter Spaniens levnadsstandard. Kongo ligger på 123:e
plats enligt UNDP:s Human Development Index, Spanien på
23:e.
Eftersom valet blev en så stor framgång för demokratin, är
det lätt att förledas att tro att Sydafrika inte längre behöver
omvärldens uppmärksamhet och stöd. Det finns även risk för
att nya konflikter och katastrofer får omvärlden att glömma
Sydafrika. Men fortsatt stöd behövs. Det gäller både
fattigdomsbekämpning och demokratisering. Arbetet måste
fortsätta för att de mänskliga rättigheterna och det politiska
våldet skall kunna hejdas.
Återuppbyggnadsprogrammet
Det av ANC initierade återuppbyggnadsprogrammet
Reconstruction and Development Programme (RDP) har i
dag stöd av alla större politiska grupper. Det är i huvudsak
ett program för att möta befolkningens grundläggande
behov, men det syftar också till att stärka landets ekonomi
och den fortsatta demokratiseringsprocessen.
Det svenska biståndet
Det nuvarande svenska biståndet till Sydafrika uppgår till
280 miljoner kronor. Den nya socialdemokratiska regeringen
har utlovat fortsatt betydande bistånd till det nya Sydafrika.
I det samarbetsavtal som tecknades mellan den svenska
och den sydafrikanska regeringen den 28 november 1994
ingår att biståndet skall fortsätta åtminstone fram till 1999.
Det framgår också att det svenska stödet skall ges inom
återuppbyggnadsprogrammet RDP och i enlighet med dess
mål. Följande områden anges:att stärka demokratin och
främja de mänskliga rättigheternaatt verka för kvinnornas
rättigheteratt stödja reformer och demokratisering av
statsapparatenatt stödja nyckelaktiviteter som kan gynna
ekonomisk utvecklingatt stödja uppbyggnad av ett mer
jämlikt utbildningsväsen.
Även om det svenska biståndet skall vara flexibelt för att
kunna anpassas till utvecklingen finns det några speciella
områden som särskilt måste uppmärksammas.
Demokratiseringen är inte fullbordad
Trots att val nu hållits till en grundlagsskrivande
församling och till parlamentet, har
demokratiseringsprocessen inte fullbordats. Ännu har det
inte hållits kommunala val. Dessa är planerade till oktober
1995. De valen är mycket viktiga för genomförandet av
återuppbyggnadsprogrammet, då det är kommunerna som
skall genomföra en stor del av de sociala reformerna.
Ett skäl till att valet fördröjts är att kommungränserna skall
ritas om. Bort skall den rasmässiga kommunindelningen,
som resulterade i fattiga svarta och rika vita kommuner. En
del konservativa grupper motsätter sig därför
kommunalvalen.
Det är ett känt faktum att det är folkrörelsernas livskraft
och självständighet som är grunden för en demokratisk
utveckling. Detta motiverar att det svenska biståndet till
Sydafrika även i fortsättningen till stor del skall ges till de
breda folkrörelserna.
Risk för ökat våld
Även om det politiska våldet i Sydafrika kraftigt minskade
efter valet, har det på senare tid tilltagit i Natalprovinsen. Då
det är koncentrerat till geografiska områden, där olika
politiska grupper kämpar om kontrollen, kan ett
kommunalval i ett sådant område leda till ökat våld från dem
som inte vill att demokratiska val skall avgöra vem som skall
ha makten.
Stöd till oberoende människorättsorganisationer och
fredsövervakning är därför speciellt viktigt. Det gäller inte
minst stöd till fredsövervakningsnätverket Network of
Independent Monitors och rättshjälpsarbetet inom Legal
Resources Centre.
Stöd folkrörelserna i MR-arbetet
Samarbetsavtalet mellan Sydafrika och Sverige anger att
det svenska stödet även i framtiden skall kanaliseras genom
svenska folkrörelser till sydafrikanska folkrörelser. Den nya
koalitionsregeringen och parlamentet innebär inte en
omedelbar garanti för att de mänskliga rättigheterna
efterlevs.
Polisen och militären, som varit apartheidregimens
speciella verktyg, innehåller fortfarande grupper och
individer som motsätter sig demokratiseringsprocessen. Det
är därför viktigt med stöd till en reformering och
demokratisering av statsapparaten, t.ex. polisen.
Men då frågor om mänskliga rättigheter i stor utsträckning
gäller individers och gruppers rättigheter gentemot staten,
motiverar det ytterligare en fortsatt storsatsning på
folkrörelserna. Det gäller speciellt i ett land som Sydafrika
där de flesta av de stora politiska partierna sitter i samma
samlingsregering.
Därför behövs det stöd till arbetet i den oberoende
kommissionen för mänskliga rättigheter (Human Rights
Committee) och andra människorättsorganisationer.
Kultur och oberoende media
Oberoende media har spelat en central roll för att inom och
utom Sydafrika driva demokratin framåt och avslöjade bl.a.
den vita regeringens inblandning i det politiska våldet, vilket
främst drabbade ANC. Tidningarna spelade en viktig roll i
väljar- och demokratiutbildningen.
Tidningar fungerar också som läromedel för den
outbildade majoriteten. Flera av dessa tidningar har fått stöd
genom svenska enskilda organisationer. Under de senaste
månaderna har flera av dessa tidningar måst läggas ner, då
stödet minskat. Det gäller bl.a. kvinnotidningen SPEAK,
nyhetstidningen South, Vry Weekblad, Work In Progress
samt Learn and Teach och New Nation. De tidningar som
överlevt är de stora kommersiella tidningarna, som delvis har
andra perspektiv och målgrupper än den svarta majoriteten.
Barn av apartheid
Situationen för flertalet av Sydafrikas barn och ungdomar
har varit hård under apartheid. Resurstilldelningen vad gäller
hälsovård och utbildning till de 82 % svarta barnen har --
jämfört med vad de vita barnen fått -- varit grymt orättvis.
I en gemensam studie från juni 1993 (An Agenda for
Action, State of South Africa Children) från Unicef och
den sydafrikanska National Children's Rights Committee
(NCRC), som är en paraplyorganisation för tvåhundra
frivilligorganisationer, lämnas följande siffror:
Barnadödligheten är 66 per tusen för svarta barn, 6 för vita.
En fjärdedel av de svarta barnen får ingen utbildning alls.
Det går en lärare på 20 vita elever men bara en lärare på 38
svarta elever.1,8 miljoner barn växer upp utan någon av
sina föräldrar, därför att föräldrarna tvingas arbeta långt från
hemmet, exempelvis som hemhjälp.Över femton tusen fall
av barnmisshandel rapporterades till polisen 1992. Den
verkliga siffran är sannolikt tio gånger så hög.I städerna
finns minst tio tusen gatubarn.
NCRC bedriver tillsammans med Unicef ett omfattande
arbete, ännu i sitt begynnelsestadium, med bl.a. visst bidrag
från svenska Rädda Barnen. På detta område kan svenska
biståndspengar genom NCRC och andra organisationer i
Sydafrika inriktade på barns hälsa, utbildning och skydd
aktivt bidra till att förbättra barnens levnadsvillkor.
I arbetet ingår också att praktiskt förverkliga
barnkonventionens krav på barns rätt att bli respekterade. En
ökad satsning på kvinnors hälsa och utbildning leder också
mycket påtagligt till förbättrade levnadsvillkor för barnen.
Den 16 juni 1994, det afrikanska ''Barnets Dag'', lade
NCRC fram förslag till president Mandela, där man vädjade
om starkt nationellt och internationellt stöd.
Sydafrika i biståndsbudgeten
Vänsterpartiet delar helt regeringens uppfattning om
inriktningen på biståndet till Sydafrika. I utvecklandet av
dessa insatser vill vi att de synpunkter som framförts i
motionen tas tillvara.
Vi anser dessutom, att mer pengar måste till för att
genomföra viktiga biståndsinsatser, och föreslår i vår
biståndsmotion att anslaget höjs till 500 miljoner kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformningen av det svenska biståndet
till Sydafrika.
Stockholm den 22 januari 1995
Eva Zetterberg (v)
Siv Holma (v)
Jan Jennehag (v)
Kenneth Kvist (v)
Björn Samuelson (v)