De senaste årens händelser, särskilt i Ex-Jugoslavien,
Kambodja, Mellanöstern och Afrika har visat hur bräckligt
skyddet för kulturarvet är när konflikter utvecklas till krig.
Genom att många konflikter i dag har starka etniska inslag
är kulturarvet också särskilt utsatt. Förstöringen av historiska
vittnesbörd, kulturminnen och kulturföremål utnyttjas i en
medveten strategi som syftar till att ta ifrån människor deras
värdighet och bryta samhörigheten med hembygden. I de
områden i Bosnien som har varit direkt utsatta för
krigshandlingar beräknar Unesco att 75 procent av
kulturminnena är skadade eller helt förstörda.
Under de senaste åren har stora ansträngningar gjorts bl.a.
från Unescos och Europarådets sida för att uppmärksamma
behovet av skydd för kulturarvet vid konflikter av olika slag
och bistå med konkreta hjälpinsatser för att övervaka,
dokumentera och skydda kulturminnen och samlingar samt
medverka till att det som skadats kan repareras eller
återuppbyggas. Grunden för världssamfundets arbete är
övertygelsen om att världens kulturarv tillhör alla människor
och att ett bevarat kulturarv är en del av de mänskliga
rättigheterna.
För att de internationella organens ansträngningar skall
kunna ge verklig effekt krävs också engagemang och
medverkan på nationell nivå från stater, sammanslutningar
och enskilda människor. Sverige har undertecknat såväl 1954
års Haagkonvention om skydd för kulturegendom i händelse
av väpnad konflikt, som 1975 års Världsarvskonvention och
har därmed åtagit sig att medverka i ett internationellt arbete
till skydd för kulturarvet. Ett sådant åtagande bör enligt vår
mening också omfatta konkreta insatser i form av experthjälp
och ekonomiskt stöd till områden som drabbas av konflikter.
Under den pågående konflikten i Ex-Jugoslavien har
Sverige medverkat med betydande insatser i det
internationella humanitära hjälparbetet. Från svensk sida
finns också långt framskridna planer på ett mer långsiktigt
bistånd till försoning och återuppbyggnad. I det arbetet är det
viktigt att uppmärksamma behovet av stöd också för
reparation och återuppbyggnad av kulturminnen och
kulturhistoriska miljöer, äldre stadscentra o.s.v. Insatser på
detta område bör kunna få en central betydelse i ett
försoningsarbete samtidigt som en återuppbyggnad av
kulturhistoriskt viktiga bostadsmiljöer bör ingå som ett
naturligt led i ett socialt och humanitärt
återuppbyggnadsprogram. Särskilda medel bör därför
avsättas till stöd för återuppbyggnad av kulturarvet inom
ramen för det svenska biståndet till försoning och
återuppbyggnad i Bosnien.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medel till stöd för återuppbyggnad av
kulturarvet i Bosnien.
Stockholm den 23 januari 1995
Iréne Vestlund (s)
Per Olof Håkansson (s)