Arealstöd till odling av bruna bönor
Bruna bönor bör klassificeras som proteingröda i det framtida EU-jordbruksavtalet för att säkerställa den öländska bönodlingen.
Bruna bönor med fläsk hör till de klassiska svenska maträtterna. Men EU:s jordbruksregler kan göra att den blir mindre svensk till sitt innehåll framöver.
Sveriges EU-förhandlare lyckades inte få med bruna bönor bland de grödor som arealstöd utgår för och eftersom de nuvarande tullavgifterna på importerade bönor dessutom försvinner om Sverige går med i EU, befarar de svenska odlarna att det kan bli helt olönsamt att producera bruna bönor.
Den svenska odlingen av bruna bönor är i det närmaste helt koncentrerad till Öland. Där finns i dag ungefär 200 odlare. Bönodlingen bidrar också till ca 35--40 arbetstillfällen inom förädlings- och transportindustrin. Bruna bönor var en av de grödor som skulle ersätta sockerbetan efter nedläggningen av bruket i Mörbylånga. De odlare som ställt om till bönproduktion har hela tiden fått ekonomiskt stöd av staten. De senaste åren har det utgått ett arealbidrag, och dessutom har de svenska bönorna skyddats genom att importerade bönor varit belagda med tullavgifter. I dagsläget är värdet av arealstödet och gränsskyddet ungefär 4 000 kronor per hektar. Detta har gjort att de svenska bruna bönorna kunnat konkurrera med bönor från t.ex. Holland, där produktionen är större än här.
Det vore mer än anmärkningsvärt om Sverige då skulle avhålla sig från att utnyttja de förutsättningar till odling som finns inom landet. Särskilt med tanke på att exporten inom nuvarande EU sker från ett begränsat område i södra Holland.
Kombinationen av mjölk, sockerbetor och specialgrödor innebär f
ö att Ölands säregna och variationsrika landskap kan upprätthållas över hela ön och säkerställer sålunda de bevarandevärden som finns. När man diskuterar framtida behov av ö-stöd eller liknande måste hänsyn tas till de specifika villkor som här alltid gör sig påminda.
Enligt vår mening torde möjligheten att klassificera bruna bönor som proteingröda ligga närmast till hands. Det skulle ge odlingen rådrum åtminstone under en övergångstid. Vid jämförelser med de stödnivåer som i dag utgår till EU:s ärtodling borde detta vara en rimlig utväg, kombinerat med insikten av behovet av ett särskilt ö-stöd.
Vi vill slutligen erinra om att investeringar i nuvarande odling uppgår till 63 miljoner kronor och med återanskaffningskostnader under 1993 uppgående till 137 miljoner kronor räknat på 1 500 ha odling. I likhet med sockerbetsodlingen är det mycket stora värden som står på spel för såväl enskilda odlare som Ölandskommunerna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger riksdagen till känna vad i motionen anförts om att bruna bönor klassificeras som proteingröda i syfte att rädda kvar den öländska bönodlingen vid ett EU-medlemskap.
Stockholm den 12 oktober 1994 Bengt Kronblad (s) Agneta Ringman (s) Krister Örnfjäder (s) Ann-Marie Fagerström (s) Håkan Juholt (s)