med anledning av prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Narkotikaskyddet vid ett svenskt medlemskap i
Europeiska unionen
Sverige bedriver sedan slutet av 70-talet en restriktiv
narkotikapolitik. Politiken bygger på såväl utbuds- som
efterfrågebekämpning. Tull och polis har nyckelroller när
det gäller att minska utbudet av narkotika i vårt land.
Polisen har även, tillsammans med de sociala
myndigheterna, föreningar, skolor, näringslivet och socialt
inriktade organisationer huvudansvaret för att försöka
minska efterfrågan.
Inom EU är narkotikapolitiken i huvudsak av
mellanstatlig karaktär. Medlemsländerna har följaktligen
ingen enhetlig hållning till narkotikan. Genom fördraget
om Europeiska unionen har dock bekämpningen av
narkotikamissbruk (artikel 129) tagits upp som en fråga av
''allmänt intresse''.
Vid ett medlemskap skall Sverige, fullt ut, anslutas till
den inre marknadens fria rörlighet för varor, tjänster,
kapital och personer. I propositionen föreslås också att de
fördrag, rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges
anslutning till Europeiska unionen har antagits av
Europeiska gemenskaperna, skall gälla här i landet.
Den inre marknadens och de tidigare beslutade
fördragens inverkan på svensk narkotikapolitik, behandlas
ingående i propositionen. I texten betonas vikten av en
fortsatt och stärkt efterfrågedämpning av narkotika i
Sverige och understryks betydelsen av tullens och polisens
utbudsdämpande kontroller vid såväl de ''yttre'' som de
''inre'' gränserna vid ett svenskt EU-medlemskap.
Propositionen är klar och tydlig i frågan om Sveriges
stöd till de kompensatoriska åtgärder riktade mot
narkotikasmuggling m.m. som har uttalats av såväl
Europeiska rådet som EU-kommissionen och som finns
uttryckt i Maastrichtfördraget (artikel K.1, punkterna 4, 8
och 9.)
Dessa kompensatoriska åtgärder är dock ännu bara i sin
linda. Arbetet försvåras ochså av de i praktiken stora
narkotikapolitiska skillnaderna mellan EU:s
medlemsländer. De kompensatoriska åtgärderna kommer
enligt min mening, när de nått full kraft, att bli ett kraftfullt
instrument mot organiserad narkotikasmuggling,
pengatvätt och annan internationell brottslighet. Ett
svenskt medlemskap i EU kommer därför, i denna mening,
att på sikt förstärka vårt narkotikaskydd.
När det gäller den småskaliga smugglingen (den s.k.
myrtrafiken) mellan medlemsländerna finns det dock för
dagen inga fullgoda alternativ till vår slumpmässiga
gränskontroll (s.k. stickprov utförda på intuition). I
utredningen ''Skyddet vid den inre gränsen'', SOU
1994:131, föreslås en rad effektivitetshöjande förbättringar
av narkotikaskyddet. Huvuddelen av dessa förslag bör
genomföras, men ett avskaffande av den slumpmässiga
kontrollen, som utredningen föreslår, kompenseras inte av
de nya åtgärderna. Dessa gränskontroller har en
avskräckande effekt, särskilt för personer som överväger att
ta in narkotika för eget bruk.
I propositionen beskrivs den nuvarande
gränskontrollens betydelse, men skrivningarna är
opreciserade vad gäller den framtida tillämpningen av
slumpvisa kontroller i framtiden. I de fördrag som vid ett
medlemskap skall gälla i Sverige, finns förutom de ovan
nämnda artiklarna i Maastrichtfördraget, även skrivningar
i Romfördraget (artikel 36) som ger stöd för ett fortsatt
svenskt gränsskydd. I artikel 36 ges möjligheten att med
hänvisning till bl.a. allmän ordning och säkerhet införa
förbud och restriktioner i den inre marknadens fria
rörlighet.
I Sverige är gränsskyddet ett naturligt inslag i en
restriktiv narkotikapolitik. Det skydd vi upprätthåller vid
gränserna fullföljer vi i hela landet genom bl.a. polisens,
kriminalvårdens, skolans och socialtjänstens verksamheter.
Statistik från 1992 ger vid handen att tullen det året gjorde
1 500 beslag av narkotika vid gränsen, samtidigt som polisen
genomförde ca 8 000 narkotikabeslag. Vår slumpmässiga
kontroll är icke heller diskriminerande mot något lands
medborgare.
Det finns således ingenting i EU:s regelverk och
ingångna fördrag som anbefaller oss att avveckla de
slumpmässiga kontrollerna vid de inre gränserna.
Trovärdigheten i vår restriktiva narkotikapolitik och EU:s
ambitioner att lyfta narkotikapolitiken till en fråga av
''allmänt intresse'' ger oss tvärtom anledning både att
bibehålla de slumpmässiga kontrollerna och att initiera ett
offensivt utvecklingsarbete vad gäller taktiken i tullens
arbete. Ett närmare underrättelsesamarbete och en
förfining av tullens ''riskprofilbedömning'' är inslag i ett
sådant utvecklingsarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om narkotikaskyddet vid ett svenskt
medlemskap i Europeiska unionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de slumpmässiga gränskontrollerna vid våra inre gränser
inte skall avvecklas förrän kompensatoriska åtgärder har
införts och utvecklats till en tillfredsställande effektivitet
både i Sverige och andra medlemsländer.