Efter kommunernas övertagande av riksfärdtjänsten kan
man konstatera att det råder skillnader i kommunernas
tolkning av skyldighet att erbjuda riksfärdtjänst. I olika
kommuners regelverk för tillstånd att åka riksfärdtjänst
finner man bl.a. följande:den resande skall inte vara ombud
i ideell förening eller organisation. Att på detta sätt utestänga
vissa grupper av människor från föreningsliv måste ses som
en felaktig tolkning av SFS 1993:963.den
resande skall i första hand använda
allmänna kommunikationer ibland med ledsagare.
Anledningen till denna regel är att det blir för dyrt med taxi.
Färdtjänsten borde intas som en skyldighetsbestämmelse
i lagen, vilket torde innebära att kommunen är skyldig att
tillhandahålla färdtjänst till alla som har behov.
Bestämmelsen skall ej ange begränsningar i antal eller
avstånd. Det är behovet som skall styra. Däremot får man ta
ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen
bestämmer. Grundtanken skall dock vara att de som har
behov inte skall ha högre kostnader för sitt resande är de som
är friska.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en skyldighetsbestämmelse för
kommunerna angående riksfärdtjänst.
Stockholm den 25 januari 1995
Ingegerd Wärnersson (s)