För alla nyhetskonsumenter på morgonen tisdagen den 24
januari 1995 var säkert beskedet om EU-reglernas
konsekvenser för svensk lokaltrafik ett mycket negativt
exempel på hur EU-medlemskapet kan påverka vår vardag.
Enligt uppgift tillåter inte EU:s regler för lokaltrafik längre
lokaltrafikbusslinjer än 50 km. För en av Stockholms
Lokaltrafiks linjer, som bryter mot denna regel, löstes
problemet genom att passagerarna fick byta buss. Därmed
kunde de anses ha påbörjat resa med en ny linje. Det hade
varit förståeligt om denna åtgärd vidtagits den 1 april...
Jag inser, att det måste bli en och annan orimlig
konsekvens av EU-medlemskapet innan vi lyckats anpassa
oss eller reglerna till en rimlig verklighet. Det är dock
angeläget, att riksdag och regering reagerar mycket snabbt
på incidenter, som vittnar om byråkratiskt krångel av sådant
slag att till och med svenskars tålamod tryter.
Även om man bör kunna förutsätta, att de här
lokaltrafikreglerna förhandlas i EU-sammanhang utan mitt
initiativ, anser jag, att ärendet också bör aktualiseras i
riksdagens arbete.
Regeringen bör givetvis omgående vidtaga sådana
åtgärder, att normal lokaltrafik med buss kan förekomma
även i EU-landet Sverige. Det vore en skandal om inte
riksdagens trafikutskott vid behandling av den här motionen
kan skriva i sitt betänkande, att problemet redan är löst.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lokalbusslinjer med längre
linjesträcka än 50 kilometer skall vara tillåtna i Sverige även
efter Sveriges inträde i EU.
Stockholm den 25 januari 1995
Carl-Johan Wilson (fp)