När riksfärdtjänsten genom riksdagsbeslut
kommunaliserades i november 1991 förutsattes dels att
kommunerna skulle ge minst oförändrad service, dels att de
allmänna kommunikationerna skulle handikappanpassas.
Det kan tilläggas att handikapporganisationerna var starkt
kritiska till förslaget.
En särskild lag om kommunal riksfärdtjänst beslutades. I
texten kan man läsa följande:
De grundläggande målen för riksfärdtjänsten ligger fast.
Den som på grund av svårartat bestående handikapp måste
resa på ett särskilt kostsamt sätt bör sålunda vara berättigad
till riksfärdtjänst och därmed kunna göra längre resor till
normala kostnader.
I 1992/93 års betänkande (TU8) i frågan står följande text:
Utskottet förutsätter att regeringen i den kommande
propositionen bibehåller nuvarande standard på
riksfärdtjänsten samt att den utlovade lagen om kommunal
riksfärdtjänst bl.a. tillgodoser de handikappades krav på
likartade villkor för riksfärdtjänsten oavsett vilken kommun
man bor i. Utskottet förutsätter vidare att regler införs om att
kommunerna skall bevilja resor med specialfordon i de fall
då resenären inte kan resa med allmänna kommunikationer
samt att en enskild person liksom nu kan överklaga
kommunala riksfärdtjänstbeslut. Utskottet anser att frågan
om huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten bör beredas med
omsorg för att säkerställa att svårt handikappade även
fortsättningsvis kan göra längre resor inom landet till
normala kostnader samtidigt som möjliga
effektiviseringsvinster tillvaratas. Utskottet har därför inga
erinringar mot att riktpunkten för genomförandet av det
aviserade förslaget om en kommunalisering senareläggs till
kalenderårsskiftet 1993/94. Utskottet tillstyrker följaktligen
regeringens förslag...
Nu framkommer emellertid exempel från kommunernas
hantering av riksfärdtjänstfrågorna som inte enligt vår
mening uppfyller kraven på en seriös behandling. Allt ifrån
starka begränsningar i antalet resor, från t.ex. obegränsat till
två eller besked till gravt handikappade att kommunen inte
har råd med riksfärdtjänsten. Detta står inte i
överensstämmelse med lagstiftarens/riksdagens beslut. Vi
förutsätter dels att en utvärdering görs av resultatet av
kommunaliseringen av riksfärdtjänsten, dels att man vid
behov skärper lagstiftningen på detta område.
Även när det gäller att öka tillgängligheten för
handikappade i den ordinära kollektivtrafiken tycks arbetet
av olika skäl gå trögt.
I betänkandet 1993/94:TU22 står följande att läsa:
Slutligen föreslår regeringen att riksdagen godkänner det
som regeringen förordar om anpassning av färdmedel m.m.
Regeringen framhåller att arbetet med att utfärda föreskrifter
om anpassningen av kollektiva färdmedel med stöd av lagen
om handikappanpassad kollektivtrafik bör gå vidare. I
sammanhanget betonas att det finns en bred uppslutning
bakom de ambitioner som ligger till grund för
Handikapputredningens förslag om åtgärder för att öka
tillgängligheten till olika färdmedel. Den konkreta
utformningen av åtgärderna och de tidsplaner för ett
genomförande som utredningen redovisat har däremot givit
upphov till starka invändningar av främst ekonomisk eller
teknisk natur från en rad olika remissinstanser. Regeringen
framhåller att det i många fall finns anledning att ta hänsyn
till den framförda kritiken. Utredningens förslag bör dock --
efter en ingående konsekvensprövning i vissa avseenden -- i
väsentliga delar kunna ligga till grund för kommande
föreskrifter på området.
När det gäller i första hand instegsförhållanden i bussar
som används i lokal och regional trafik framhåller regeringen
att det som ett alternativ till föreskrifter bör prövas om det
går att nå en överenskommelse med Svenska
Lokaltrafikföreningen (SLTF) om vissa riktlinjer i fråga om
planeringen och genomförandet av trafiken. Sådana riktlinjer
bör bl.a. innefatta en rekommendation till
trafikhuvudmännen att upphandla trafik med låggolvs- eller
lågentréfordon och att sätta in sådana fordon i trafik där
effekterna för funktionshindrade kan väntas bli störst med
hänsyn till lokala behov och förutsättningar. Regeringen
kommer därför att uppdra åt Vägverket att inleda
överläggningar med SLTF med syfte att nå en
överenskommelse med den angivna innebörden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en snabb utvärdering av den
kommunaliserade riksfärdtjänsten,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till lagändring om utvärderingen visar
att en skärpning av lagtexten är nödvändig,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetet påskyndas med att
handikappanpassa den ordinarie kollektivtrafiken (framför
allt bussar och tåg).
Stockholm den 18 januari 1995
Bo Nilsson (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Karin Olsson (s)