Prismål för portoavgifter för fack- och specialtidningar
Under de senaste åren har stora förändringar skett när det
gäller distributionen av svenska tidningar och tidskrifter. Inte
minst Postverkets bolagisering och avregleringen av
postverksamheten har inneburit helt förändrade villkor för
många tidskrifter. Upphävandet av prismålet 1992 ledde
vidare till kraftigt höjda portoavgifter samt till försämrade
möjligheter för tidskrifterna att påverka utvecklingen av
portokostnaderna.
I dag distribueras en mycket liten del av dagstidningarna
av Posten. Dagspressen har egen distribution och dessutom
finns konkurrerande företag.
När det gäller kommersiella veckotidningar säljs de i
huvudsak som lösnummer i kiosker och butiker medan
distributionen till hemmen spelar en mindre roll.
För adresserade medlemstidningar och andra fack- och
specialtidningar, en tidningsgrupp som idag distribuerar 200
miljoner tidningar per år till en kostnad av 500 miljoner
kronor, är dock distributionen till bostäder och kontor
praktiskt taget helt beroende av Posten. I Stockholm finns
CityMail vars distribution omfattar 12 procent av landets
hushåll. Men i praktiken är Posten ensam distributör och
därmed finns inga möjligheter för dessa tidningar att pressa
priserna på en fungerande marknad.
Som situationen ser ut är det heller inte särskilt sannolikt
att sådana väl fungerande marknader vad gäller post- och
tidningsdistribution kan etableras. Posten kommer under
överskådlig framtid att vara den enda rikstäckande
distributören av facktidningar.
Det är mot den här bakgrunden, med insikt om detta
faktiskt existerande monopol och med insikt om vilken
viktig demokratisk funktion dessa tidningar har, som
riksdagen 1991 fattade beslut om att ett s.k. prismål skulle
fastställas för vissa tidningar inom tidningsgruppen. Ett år
senare beslutade emellertid riksdagen på förslag av den
dåvarande borgerliga regeringen att prismålet skulle
avskaffas.
Avskaffandet av prismålet har inneburit att Posten därefter
kraftigt höjt portoavgifterna. Under perioden 1992--1995 är
höjningen på över 33 procent, samtidigt som inflationen
under samma period stannat på 11 procent. I propositionen
om borttagande av prismålet skrev regeringen att man utgick
från att Postens portohöjningar skulle bli måttfulla, men tre
gånger inflationen kan knappast betraktas som måttfullt.
Borttagandet av prismålet innebar också att Posten slutade
förhandla med tidningsgruppen.
För de berörda tidningarna och tidskrifterna är det av
avgörande betydelse att prisutvecklingen inte är för snabb.
Konsekvenserna av övriga prishöjningar är redan avsevärda
för kulturtidskrifter, religiösa, fackliga, politiska,
ekonomiska och andra tidskrifter av stor betydelse för en
levande samhällsdebatt och för uppdatering och förkovran
inom såväl bransch- som yrkesområden. Svårigheterna till
följd av fördyringarna har lett till minskade
utgivningsfrekvenser, nedläggningar och till att innehållet
tunnats ut och omfånget reducerats.
Från Posten hävdas att man har ett underskott i sin
tidningsrörelse och att detta måste minska. Därför behövs
kraftiga avgiftshöjningar.
Vad gäller resonemanget om underskott kan konstateras att
några inbesparingar för Posten inte torde vara möjliga att
uppnå då basen för debiteringarna riskerar att minska i än
snabbare takt om prishöjningarna slår igenom med minskad
utgivning av tidskrifter som följd.
För att säkerställa en utgivning av den betydelsefulla
fackpressen och för att hejda de mycket kraftiga
prishöjningarna bör därför prismålet återinföras för fack- och
specialtidningar.
Någon kostnad är inte möjlig att redovisa vad beträffar ett
alternativ där man väljer att återinföra prismål för alla
tidningar. Det torde rent av kunna vara så att detta skulle leda
till det bästa ekonomiska utfallet för Posten.
Sammanfattningsvis talar starka argument för att prismålet
återinförs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att återinföra ett prismål för fack- och
specialtidningar.
Stockholm den 24 januari 1995
Bo Bernhardsson (s)
Bengt Silfverstrand (s)