Posten har infört en prissättning för distribution av
tidningar som missgynnar en god landsbygdsservice.
Prissättningen bygger på att en kostnad räknas ut beroende
på hur många tidningar som delas ut per lantbrevbärarlinje.
Är det få tidningar per transporterad kilometer blir kostnaden
högre för varje abonnent. Av postens prislista framgår att
exemplaravgiften varierar från 1,50 kr till 9,88 kr per
exemplar.
När tidningsföretagen prisförhandlar väger Posten
samman hur ''dyra'' de anser att företagets
distributionskostnader är. Eftersom det i praktiken inte finns
någon annan distributionsmöjlighet än via Posten finns ingen
konkurrens.
Den allvarliga konsekvensen av detta innebär att
tidningsföretag kan komma att tvingas säga nej till vissa
landsbygdsboende som abonnenter eller att ta ut ett högre
prenumerationspris för dessa. Systemet torde också leda till
att antalet distribuerade tidningar minskar, vilket i sig
innebär att övrig postservice på landsbygden fördyras.
Rimligen borde Posten tvärtom sträva efter att få ned
kostnaderna för landsbygdsservicen genom att få upp
volymerna.
Tillgång till tidningar är en viktig social rättighet som alla
måste kunna ha på någorlunda likvärdiga villkor.
Det finns också anledning att notera att grundkostnaden för
lantbrevbäringslinjerna redan finns, och den extra kostnaden
för att även distribuera tidningar tillsammans med övrig post
torde vara närmast marginell. Det borde därför övervägas att
tillämpa en marginalkostnadsprissättning för tidningar i
stället för det nuvarande systemet.
Regeringen bör därför genom att aktivt utnyttja sitt
ägarinflytande tillse att Postens prissättning för distribution
av tidningar på landsbygden blir rättivis och likformig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Postens prissättning för
tidningsdistribution på landsbygden.
Stockholm den 17 januari 1995
Elving Andersson (c)
Agne Hansson (c)