Posten har infört en prissättning för distribution av tidningar som missgynnar en god landsbygdsservice.
Prissättningen bygger på att en kostnad räknas ut beroende på hur många tidningar som delas ut per lantbrevbärarlinje. Är det få tidningar per transporterad kilometer blir kostnaden högre för varje abonnent. Av postens prislista framgår att exemplaravgiften varierar från 1,50 kr till 9,88 kr per exemplar.
När tidningsföretagen prisförhandlar väger Posten samman hur ''dyra'' de anser att företagets distributionskostnader är. Eftersom det i praktiken inte finns någon annan distributionsmöjlighet än via Posten finns ingen konkurrens.
Den allvarliga konsekvensen av detta innebär att tidningsföretag kan komma att tvingas säga nej till vissa landsbygdsboende som abonnenter eller att ta ut ett högre prenumerationspris för dessa. Systemet torde också leda till att antalet distribuerade tidningar minskar, vilket i sig innebär att övrig postservice på landsbygden fördyras. Rimligen borde Posten tvärtom sträva efter att få ned kostnaderna för landsbygdsservicen genom att få upp volymerna.
Tillgång till tidningar är en viktig social rättighet som alla måste kunna ha på någorlunda likvärdiga villkor.
Det finns också anledning att notera att grundkostnaden för lantbrevbäringslinjerna redan finns, och den extra kostnaden för att även distribuera tidningar tillsammans med övrig post torde vara närmast marginell. Det borde därför övervägas att tillämpa en marginalkostnadsprissättning för tidningar i stället för det nuvarande systemet.
Regeringen bör därför genom att aktivt utnyttja sitt ägarinflytande tillse att Postens prissättning för distribution av tidningar på landsbygden blir rättivis och likformig.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Postens prissättning för tidningsdistribution på landsbygden.
Stockholm den 17 januari 1995 Elving Andersson (c) Agne Hansson (c)