I Sverige finns ett stort antal insjöar och många mil segelbara vattendrag. Dessa har historiskt använts till farleder för samfärdsel där behov av detta har funnits. Rätten till dessa farleder har varit skyddad i vattenlagen 1918:523.
5 kap 1
§ i 1918 års vattenlag hade följande lydelse:
I vattenområde där den 1 januari 1921 finnes allmän farled, som inrättats efter det att förordningen om allmän farled den 30 december 1880 trädde i kraft, skall allmän farled jämväl framgent behållas.
Där vid tiden, då nämnda förordning trädde i kraft, var allmän farled, skall ock densamma bibehållas, såframt under det förordningen gällde åtminstone vissa år i leden idkats sjöfart med fartyg eller båtar eller framförande av flottgods i sammanlagda flottar.
Den nya vattenlagen från 1983 innehåller inte någon motsvarande bestämmelse. I stället tillkom en särskild lag 1983:293 om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Den särskilda lagen trädde i kraft den 1 januari 1984. I övergångsbestämmelserna stadgas att de allmänna farleder och hamnar som finns vid ikraftträdandet av lagen skulle upphöra att vara allmänna vid utgången av december 1987, om inte dessförinnan med tillämpning av 1
§ har beslutats att farleden fortfarande skall vara allmän.
En farled som inte hävdats före utgången av 1987 har därmed förlorat sin status som allmän farled. Det har med detta uppstått ett rättsförhållande som medför att om annan part än de som hävdar sjöfartens intressen vill inskränka på en av hävd använd farled så kan detta ske med stöd av nuvarande lagstiftning.
Det betyder exempelvis att om någon vill bygga över en för sjötrafiken använd men icke allmän farled med en bro eller vägtrumma med begränsad segelhöjd så kan detta ske med små möjligheter för sjötrafiken att hävda sina intressen. Farleder för yrkessjöfart är som regel hävdade och det är främst trafiken med fritidsbåtar som kan bli lidande med nu gällande bestämmelser. Detta kan få olyckliga konsekvenser framförallt i områden där turismtrafik till sjöss av hävd använt dessa farleder.
Lagstiftningen har nu varit i kraft sedan 1984. Vi har uppfattningen utifrån angivna skäl att tiden nu är mogen att göra en översyn av lagens tillämpning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen 1983:293 om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn.
Stockholm den 25 januari 1995 Per Erik Granström (s) Iréne Vestlund (s) Leo Persson (s) Barbro Hietala Nordlund (s) Laila Bäck (s) Arne Mellqvist (s)