Det register som avskaffades av den borgerliga riksdagsmajoriteten var ett register som var en tillgång för alla som deltar i det viktiga sjöräddningsarbetet. Genom märkningen kunde många onödiga utryckningar undvikas. Detta eftersom ägaren till båten gick att spåra snabbt.
Registrets avskaffande hade enbart politiska skäl, inga sakliga skäl kunde anföras. Ett försök till argumentation var att ofriheten på havet skulle öka om båten gick att identifiera, ett enligt vår mening mycket långsökt argument.
Vi anser att de skäl för ett register som har framförts, från i första hand de aktörer som deltager i sjöräddningsarbetet och arbetar för en ökad sjösäkerhet, väger tyngre. Dessutom finns det andra skäl till att ägaren till båten är känd, bl.a. förmögenhetsskatteskäl.
Vi anser att ett båtregister bör införas efter det att en utvärdering gjorts av det gamla systemets olika svaga punkter. I en sådan utvärdering bör alla inblandade ingå, såväl båtorganisationer som de statliga myndigheter som är inblandade, och givetvis skall även det frivilliga sällskapet för räddning av skeppsbrutna ingå.
Utvärderingen bör särskilt beakta om registreringen skall följa båten liksom bilen i bilregistret och även studera vilka båtar som registret skall omfatta. Den administrativa delen bör också belysas så att avgiften täcker kostnaderna samt att en summa kan överföras till sjöräddningens verksamhet, inte minst för att kunna delfinansiera radiopassning dygnet runt i de olika regionerna där fritidsbåtar och fiskebåtar förekommer.
Huvudmannaskapet för registret kan mycket väl vara någon kustradiostation, sjöräddningssällskapet eller någon annan smidig organisation med anknytning till sjöräddningsarbete.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett båtregister med beaktande av tidigare erfarenheter.
Stockholm den 25 januari 1995 Christer Skoog (s) Jan Björkman (s) Karin Olsson (s) Magnus Johansson (s)