Det är naturligt, och det är en realitet, att södra delarna av Östersjön under de senaste åren fått ökad betydelse för sjöfarten.
Nya transportleder har öppnats, mängden tonnage har ökat liksom resandefrekvensen. Totalt har sjöfarten under de senaste åren ökat med 25% i södra Östersjön, dvs. området från Smålandskusten, Öland och vidare mot Blekinge. Danmark har den mest omfattande sjötrafiken i Östersjön.
Ökad färjetrafik, ökat antal fritidsbåtar, ökad mängd oljetransporter, viktig fiskezon, betydande örlogsmarin verksamhet, ökat antal flyktingtransporter tillsammans med en ökad aktivitet och utveckling ''på andra sidan sjön'' i Baltikum och Östeuropa, är faktorer som torde medverka till fortsatt utökad sjötrafik i området. Till följd av denna utveckling kommer också riskerna för olyckor och konsekvenserna av dessa att öka. Därmed också behovet av räddningsaktioner av varierande art. Med hänvisning till beskriven utveckling i södra Östersjön och med tanke på den senaste tidens händelser finns ett starkt behov av att påskynda översyn och utveckling av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning i området. Inte minst viktigt är att se över samverkans- och samordningsfrågorna länderna emellan.
Det är en strävan att idag öka samordningen och utnyttjandet av såväl civila som militära resurser inom räddningstjänsten. Enheter ur marinen, kustbevakningen och försvarets helikoptrar är här viktiga resurser. Även räddningskårerna i kustkommunerna har här en betydelsefull roll.
Det är viktigt att använda och utveckla den samlade räddningskompetensen som finns i området.
Det är också viktigt att se över var de s.k. RITS-styrkorna (räddnings-insatser-till sjöss) är lokaliserade. För närvarande finns ingen sådan styrka på havssträckan Malmö till Stockholm. Det vore rimligt att minst en sådan styrka etablerades inom det aktuella området. Naturligt är då, att någon eller några av Blekingekommunerna, som ligger geografiskt rätt till att ha den samlade kompetensen och utrustningen -- marin- och flygvapenhelikoptrar, kustbevakning, räddningstjänst m.m. -- blev inkopplade så att deras räddningstjänster kunde utgöra bas för verksamheten.
Det är viktigt att vårt land, med mycket lång kuststräcka tar på sig en pådrivande roll när det gäller ökad och utvecklad säkerhet i området södra Östersjön. För att underlätta räddningsinsatserna vid eventuella olyckor behövs bl.a. tillgång till ny god trafikinformation, beträffande godstransporter, kännedom om last, destination och tänkt färdväg för fartyg som går in i Östersjön eller lämnar Östersjöhamn. Sverige bör arbeta för att få till stånd en sådan utveckling av informationsflöde mellan de olika kuststaterna i området liksom arbetet bör gälla ökad samordning och samverkan beträffande sjöräddningstjänsten mellan Östersjöländerna.
I denna verksamhet är det viktigt att alla resurser inom området, såväl civila som militära, utnyttjas och samordnas. Denna samordning bör omfatta såväl den operativa verksamheten som frågan vad gäller materielutformning, planering, utveckling samt utbildnings- och övningsverksamhet.
De fem kustradiostationer som finns inom området utgör då viktiga och centrala delar och resurser.
En ökad sjötrafik måste mötas med ökad sjösäkerhet, så utformad att modern teknik används men inte hotar att bli människans herre, men ökad sjötrafik måste också mötas med en utvecklad, attraktiv och samordnad sjöräddningstjänst. Detta gäller inte minst södra Östersjöområdet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ökad samordning av sjöräddningstjänst ur informationsinhämtning i södra Östersjön.
Stockholm den 23 januari 1995 Sivert Carlsson (c)