Försurningen är ett av våra stora miljöproblem. Vi har i
Sverige lyckats med att få ner svavelutsläppen till lands
genom att vi tillämpar stränga lagar om maximalt tillåtna
svavelhalter i oljor. När det gäller sjötrafiken har det hittills
varit mycket svårt att få ner svavelhalterna i fartygsbränslen.
Det finns svenska rederier som, frivilligt men under ett starkt
opinionstryck, har accepterat bränslen med lägre
svavelhalter: 0.5%. Merparten av alla rederier driver
fortfarande sina fartyg med högsvavliga bränslen.
Utmed Södertälje kanal har man funnit försurningsskador,
som inte har kunnat förklaras på annat sätt än att de kommer
från förbränning av fartygsbränslen. Träden utmed kanalen
har stora barrförluster medan träd en bit ifrån inte alls
uppvisar skador. Genom kanalen passerar varje år över 4 000
båtar, stora oljetankers och ammoniakbåtar till Västerås och
Köping, och många små fritidsbåtar.
I Visby med dess mycket känsliga gamla murar och
kulturbyggnader är man mycket orolig över vad t.ex. alla
kryssningsfartyg kan ställa till med när de ligger vid kaj och
släpper ut stora mängder försurande och hälsofarliga ämnen.
Samtidigt som dessa fartyg angör Visby har man i princip
förbjudit biltrafik under turistsäsongen innanför murarna för
att skydda dem. De gamla kalkstensbyggnaderna med sina
utsmyckningar och skulpturer riskerar att förstöras av det
sura nedfallet. Denna kulturskatt är redan anfrätt och många
detaljer har försvunnit för evigt. Visby finns med på Unescos
lista över världskulturarvet.
När fartyg ligger i hamn borde hamnarna tillhandahålla
elektrisk ström för att förhindra försurande utsläpp. Idag
håller man ofta hjälpmotorerna igång för att driva utrustning
i båten, något som skulle gå lika bra med el. Kostnaderna för
detta borde kunna täckas av hamnavgifter.
Det är dags att se till att alla fartyg, som går på svenskt
territorialvatten, oavsett nationell tillhörighet, använder
bränslen med de låga svavelhalter, som vi i Sverige tilllämpar
på land. Sverige måste verka internationellt för att så blir
fallet.
För att påskynda utvecklingen mot fartygsbränslen med
lägre svavelhalter vill miljöpartiet införa samma
skatteklassindelning av dieselbränsle för fartyg som de som
gäller för vägfordon, dvs miljöklass 1, 2 och 3. Sverige måste
också ställa strikta utsläppskrav för fartyg i internordisk
trafik. Regeringen bör ta initiativ till överläggningar med
våra grannländer kring Östersjön och i Norden för att arbeta
fram bindande regionala överenskommelser, som minskar
svavelhalten till högst 0.5%. På sikt bör svavelhalten i
fartygsbränslen sänkas till högst 0.1%.
I Sverige bör saluförandet av fartygsbränslen med högre
svavelhalter än 0.5% förbjudas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som
förbjuder försäljning av fartygsbränslen med svavelhalter
som överstiger 0,5%,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör verka
internationellt för att alla fartyg skall drivas med lågsvavliga
bränslen,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den skall ta
initiativ till överläggningar med våra grannländer kring
Östersjön och i Norden för att arbeta fram bindande
regionala överenskommelser, som minskar svavelhalten i
fartygsbränslen till högst 0,5%,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet att fartyg vid kaj av
hamnarna måste få fullgod strömförsörjning för att förhindra
försurande, miljö- och hälsofarliga utsläpp och om hur detta
kan finansieras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av samma miljöklassning
av fartygsbränslen som den som gäller för vägfordon, dvs.
miljöklass 1, 2 och 3.1
Stockholm den 21 januari 1995
Gudrun Lindvall (mp)
Birger Schlaug (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)