Svenska farvatten har oftast mycket känsliga biotoper,
särskilt de med bräckvatten. Här lever många arter som i
vanliga fall föredrar saltvatten eller sötvatten.
Artsammansättningen i Östersjön blir unik och mycket
fattig. De jämförelsevis låga vattentemperaturerna i
Östersjön gör att nedbrytningstakten i många fall är mycket
låg. Många livsformer är beroende av inläckage av syrerikt
bottenvatten via Öresund och Bälten.
Östersjön som biotop är hotad av alla de gifter, som har
släppts ut sedan andra världskriget. Fisket har
industrialiserats och tagit ut långt större fångster än förr.
Fisktillgången har minskat. M 74-syndromet hos yngel av
viltlevande lax tyder på att ett nytt miljögift påverkar fisken i
havet. Man kan nu också se liknande symptom på torskyngel.
Även olagliga små oljespill påverkar fåglar och bottenfauna.
Många fåglar som alfågel övervintrar i Östersjön om vintern
inte blir för bister. En del dör en plågsam död då de får olja
på sig.
Skyddet av Östersjön är alltså mycket viktigt. Det är ett
unikt hav. Sverige måste arbeta aktivt nationellt och
internationellt för att återställa Östersjöns biologiska
mångfald och rikedom.
Oljetransporter ett hot
Enligt Sjöfartsverkets egna bedömningar är den svenska
kusten med sina stora skärgårdsområden mer svårnavigerad
än andra hav. Verket anser dessutom att den ur miljösynpunkt
är känsligare än många andra kustområden i världen. I
naturresurslagen (SFS 1987:247) är den svenska skärgården
i huvudsak klassad som riksintresse för sina natur- och
kulturvärden.
På både Östersjön och de stora sjöarna Mälaren och
Vänern transporteras mycket miljöfarligt gods t ex olja. Ett
oljeutsläpp i något av dessa vatten kan få förödande
konsekvenser. Sjöfartsverket har därför utfärdat föreskrifter
om särskild säkerhetskontroll och krav på dubbelbottnade
oljetankfartyg för Mälaren och Vänern. Dessa sjöarna är
dricksvattentäkter för städer som Stockholm, Södertälje och
Karlstad. Enligt föreskrifterna tillämpas en övergångstid på
30 år för äldre fartyg. Hotet att något ska gå fel kvarstår
alltså. För Östersjön finns inga sådana föreskrifter.
För Södertälje och farleden in från Landsort gäller alltså
olika bestämmelser. Under åren 1985--1993 inträffade 19
incidenter i farleden, 2 av dessa med oljefartyg inblandade.
Inga allvarliga olyckor har inträffat. Orsaken har varit den
mänskliga faktorn och tekniska fel.
För att inte riskera oljekatastrofer borde alla
oljetankfartyg, som trafikerar svenskt territorialvatten vara
dubbelbottnade. Detta fordrar internationella
överenskommelser och är något Sverige borde driva i olika
sammanhang.
Det minsta man kan begära är att de skärgårdsområden
som av Sjöfartsverket och Naturskyddsverket bedöms vara
särskilt känsliga för oljeutsläpp ska innefattas av samma
bestämmelser som de som finns i Mälaren och Vänern.
Övergångstiden kan inte som nu få vara så lång som 30 år
utan högst två år. Reglerna måste då gälla alla oljetankfartyg.
På sikt borde hela Östersjön bara kunna trafikeras med
dubbelbottnade oljetankfartyg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet att alla oljetankfartyg på
Östersjön på sikt skall vara dubbelbottnade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationella överenskommelser
som leder till att alla oljetankfartyg på svenskt
territorialvatten skall vara dubbelbottnade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samma bestämmelser
beträffande oljefartygs dubbla botten skall gälla i Östersjöns
skärgårdar som på Mälaren och Vänern,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sjöfartsverket och
Naturskyddsverket får i uppdrag att bedöma vilka farvatten
som är speciellt känsliga för oljeutsläpp och att
Sjöfartsverket för dem utfärdar regler med krav på
dubbelbottnade oljetankfartyg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att övergångstiden för övergång
till dubbelbottnade oljetankfartyg ändras från 30 till högst 2
år.
Stockholm den 23 januari 1995
Gudrun Lindvall (mp)