I Luleå påbörjades under 1994 investeringen i en ny
malmhamn för ca 500 miljoner kronor. LKAB kommer
därmed att öka utskeppningen av kulsinter över Luleå. SSAB
och OVAKO är andra stora industriföretag med ökad export
och därmed behov av sjöfartstransporter. Skogsindustrierna
har investerat i egna nya fartyg som innebär ökade
sjöfartstransporter från övre Norrland.
Goda transportmöjligheter är en avgörande
konkurrensfaktor för dessa industrier. För att klara detta
måste sjöfarten upprätthållas året runt. Därför krävs en
isbrytarflotta både i Bottenviken och i Bottenhavet.
Den svenska isbrytarflottan -- som tidigare i sin helhet
varit lokaliserad till Stockholm -- har under senare år till
vissa delar förlagts till Göteborg och Karlskrona. Kvar i
Stockholm är isbrytarna av Atle-klassen.
Motiven att hålla isbrytarflottan samlad föreligger inte
längre. Därför bör isbrytarna, som nu ligger i Stockholm,
lokaliseras till Luleå, eftersom det är i detta område
isbrytarna har sin huvudsakliga sysselsättning från oktober
till maj.
Förutom dessa skäl borde det för marinen finnas goda skäl
för en omstationering till Luleå. Med isbrytarnas roll för
marinen, både fredsmässigt och inom krigsorganisationen,
innebär den numera förändrade hotbilden ytterligare skäl för
flyttning. Det innebär att Bottenhavet och Bottenviken fått
ökad strategisk betydelse.
Samordningsfördelar med Kustbevakningen och
Sjöräddningen borde vara möjliga, vilket leder till lägre
kostnader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att flytta de i Stockholm stationerade
statsisbrytarna till Luleå.