I Luleå påbörjades under 1994 investeringen i en ny malmhamn för ca 500 miljoner kronor. LKAB kommer därmed att öka utskeppningen av kulsinter över Luleå. SSAB och OVAKO är andra stora industriföretag med ökad export och därmed behov av sjöfartstransporter. Skogsindustrierna har investerat i egna nya fartyg som innebär ökade sjöfartstransporter från övre Norrland.
Goda transportmöjligheter är en avgörande konkurrensfaktor för dessa industrier. För att klara detta måste sjöfarten upprätthållas året runt. Därför krävs en isbrytarflotta både i Bottenviken och i Bottenhavet.
Den svenska isbrytarflottan -- som tidigare i sin helhet varit lokaliserad till Stockholm -- har under senare år till vissa delar förlagts till Göteborg och Karlskrona. Kvar i Stockholm är isbrytarna av Atle-klassen.
Motiven att hålla isbrytarflottan samlad föreligger inte längre. Därför bör isbrytarna, som nu ligger i Stockholm, lokaliseras till Luleå, eftersom det är i detta område isbrytarna har sin huvudsakliga sysselsättning från oktober till maj.
Förutom dessa skäl borde det för marinen finnas goda skäl för en omstationering till Luleå. Med isbrytarnas roll för marinen, både fredsmässigt och inom krigsorganisationen, innebär den numera förändrade hotbilden ytterligare skäl för flyttning. Det innebär att Bottenhavet och Bottenviken fått ökad strategisk betydelse.
Samordningsfördelar med Kustbevakningen och Sjöräddningen borde vara möjliga, vilket leder till lägre kostnader.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flytta de i Stockholm stationerade statsisbrytarna till Luleå.
Stockholm den 20 januari 1995 Olle Lindström (m)