En stor flygplats som Arlanda är en enorm tillgång för
Sverige och Stockholmsregionen. Den medför dock också en
rad problem, inte minst när det gäller miljön. Den trafik som
alstras till och från Arlanda är betydande och för idag med
sig stora miljöproblem. Från olika företrädare i regionen har
det alltsedan Arlandas tillkomst ställts krav om en
miljövänlig, snabb och komfortabel kollektivtrafik.
Nu äntligen ser frågan ut att kunna få sin lösning. Beslutet
om att bygga en järnväg till Arlanda är uppskattat av många
som idag besväras av den omfattande bil- och busstrafiken
till och från Arlanda.
För att denna mycket stora satsning ska få de positiva
effekter vi vill ha ut av den, krävs det att den nya
Arlandatrafiken så långt det är möjligt, samordnas med den
övriga kollektivtrafiken i länet och Mälardalen.
Den lösning som den förra, borgerliga regeringen valde
motsvarar inte dessa krav. Där separeras Arlandatrafiken från
kollektivtrafiken i övrigt, vilket medför sämre tillgänglighet
och större påfrestningar på miljön. Det är dessutom en
lösning som inte tillvaratar alla möjligheter till sysselsättning
i Sverige.
Den nya banan måste fungera som en viktig länk i det
förstärkta järnvägsnät som är klart, under byggnad eller
beslutat i östra Mellansverige. Svealandsbanan, Mälarbanan,
Grödingebanan och Nynäsbanan är exempel på förstärkta
delar av järnvägsnätet som antingen är klara eller kommer
att bli det under de närmaste åren.
Arlandabanans handläggning har präglats av
hemlighetsmakeri och oklarheter beträffande tillkommande
kostnader för staten till följd av ofullständiga mark- och
geologundersökningar på Arlandaområdet. Det finns också
anledning att anta att intresset av att privatisera fått styra över
intresset att finna den bästa trafiklösningen för regionen.
Den nuvarande regeringen har aviserat att
Riksrevisionsverket skall granska upphandlingsprocessen.
Det är angeläget att den kommer till stånd snarast.
Dessutom har en speciell förhandlingsman fått i uppgift av
den nuvarande regeringen att inom ramen för de befintliga
avtalen kring Arlandabanan, Svealandsbanan och
Mälarbanan försöka åstadkomma en integrering. Då en
sådan kräver exempelvis andra spårarrangemang såväl på
Arlanda som på Stockholms Central -- och sålunda
förutsätter ett hävande av avtalet med det privata konsortiet --
är det tveksamt om det är möjligt att utföra med det
nuvarande riksdagsbeslutet som grund.
Sedan riksdagen fattat sitt tidigare beslut kring
Arlandabanan har den s.k. Janérusutredningen (SOU
1994:109) visat att trafiken på Svealands- och Mälarbanorna
kommer att dras med mycket betydande underskott, som stat
eller region får stå för, om Arlandabanan inte integreras i
trafiknätet.
Under hösten har SJ till regeringen presenterat ett förslag
till integrerad trafiklösning för östra Mellansverige som
innebär att avtal om en utökning av SL-avtalet träffas, så att
även Uppsala, Bro och Bålsta inlemmas i SL-nätet, samt att
inte mindre än 27 stationer i regionen får direkt
järnvägsförbindelse med Arlanda flygplats, inom ramen för
ett integrerat trafiksystem, med enhetliga, låga taxor. En
sådan lösning stämmer väl överens med de intentioner för
spårtrafiken, som den nuvarande regeringen aviserat före sitt
tillträde. Det är dessutom i linje med starka önskemål i
Stockholmsregionen. Härigenom knyts inte bara
Svealandsbanan till Arlanda, utan även pendeltågstrafiken i
Stockholm. Detta sker inom ramen för ett
investeringsprogram i nya tåg, som höjer kapacitet och
standard i hela området; inte bara i förbindelsen mellan
Stockholm och Arlanda, SJ har även förklarat sig villigt, att
i ett sådant läge utan extra ersättning trafikera Svealands- och
Mälarbanorna enligt de trafikeringsambitioner som lagts
fast.
En trafiklösning med så många kontaktpunkter med den
regionala trafiken skulle minska biltrafiken i Stockholms
innerstad. En exklusiv Arlandapendel, utan kontakt med den
övriga kollektivtrafiken, skulle tvärtom öka biltrafiken i
innerstaden.
Frågan om trafikeringslösning för Mellansverige har stor
betydelse även för sysselsättningen inom svensk
järnvägsindustri. SJ:s förslag till trafikeringslösning innebär
samtidigt en anskaffning av järnvägsmateriel för hela
området, som kan trygga sysselsättningen i Kalmar,
Helsingborg och Västerås under flera år framöver. Inom
svensk järnvägsindustri sysselsätts i dag minst 3 000
personer.
Denna lösning måste prövas seriöst av regeringen som
alternativ till den av den förra borgerliga regeringens privata
särlösning beträffande Arlandabanan. För att det skall bli
möjligt att öppet diskutera möjligheterna att bryta eller
förändra det avtal den förra regeringen i all hast slöt med
Arlanda Linc Consortium måste detta offentliggöras. Först
när man känner alla konsekvenserna av ett förslag är det
möjligt att fatta väl avvägda beslut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en skyndsam prövning av en
integration av tågtrafiken till Arlanda i enlighet med SJ:s
framlagda förslag som alternativ till ett bibehållet avtal med
Arlanda Linc Consortium.
Stockholm den 25 januari 1995
Eva Johansson (s)
Göran Magnusson (s)
Sören Lekberg (s)
Eva Arvidsson (s)
Bengt Kronblad (s)
Anita Johansson (s)
Björn von Sydow (s)
Sylvia Lindgren (s)
Ingrid Andersson (s)
Anita Persson (s)
Laila Bjurling (s)
Pär Nuder (s)
Björn Kaaling (s)
Dag Ericson (s)
Björn Ericson (s)