Sedan oktober 1987 har den så kallade SSS-gruppen -- Snabbtåg Sundsvall--Stockholm -- arbetat för att skapa bättre betingelser för tillväxt i södra Norrland genom en förbättrad infrastruktur.
Målen för gruppen är:att genom partiella linjeombyggnader och övriga uppgraderingar kunna trafikera Ostkustbanan (OKB) på sträckan Sundsvall-- Stockholm på 3 timmar och med tågstopp i Hudiksvall, Söderhamn, Gävle, Uppsala och Arlanda.att ombyggnaden av väg E4 på sträckan Norrala (i Söderhamns kommun) -- Enånger (i Hudiksvalls kommun) sker samordnat med och i samma korridor som den nya järnvägssträckningen.att den lokala infrastrukturen förbättras och byggs ut för att kunna samverka bättre med den regionala och interregionala (nya väganslutningar och resecentra).
Dessa åtgärder leder till attNäringslivet stärks i regionenArbetsmarknaderna vidgasMiljön och trafiksäkerheten förbättrasRegionen blir ett alternativ till storstädernaTillgängligheten till utbildning ökar
Den dåvarande socialdemokratiska regeringens infrastrukturdelegation uppdrog i oktober 1989 åt f.d. kommunalrådet Hans Mattsson att utarbeta ett förslag till finansiering m.m. av den fortsatta utbyggnaden av OKB. Uppdraget redovisades i december 1992 i form av ett avtal mellan Banverket, Vägverket, SSS-gruppen och staten (delegationen för infrastrukturinvesteringar). Samtliga parter, utom staten, har undertecknat avtalet. Avtalet innebär för SSS-gruppen ett avsevärt ekonomiskt åtagande genom dels ett direkt investeringsbidrag på 116 miljoner kronor till OKB-investeringen och dels kostnader för förbättrad lokal infrastruktur. Genom sambyggnationen Norrala--Enånger reduceras kostnaderna för staten därutöver med ca 100 miljoner kronor.
I avtalet (paragraf 5) regleras genomförandetidpunkterna för de olika delsträckorna. Sträckan Söderhamn--Enånger skall enligt denna paragraf vara färdigställd senast under 1996. Regeringen har i sitt ställningstagande till passagen Norraladalgången förutsatt att E4 och OKB skall byggas i en gemensam korridor enligt det s.k. alternativ öst.
Motiven härför var så väl kostnadsskäl (besparing på ca 100 miljoner kronor) som minimering av intrång. I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att målstandarden för E4 på sträckan Gävle--Sundsvall skall vara 13 meters väg, men med rätt att avvika från denna standard då det är uppenbart att betydande samhällsekonomiska vinster kan uppnås. Vidare sägs att inga åtgärder bör vidtas som hindrar eller avsevärt fördyrar utbyggnad till högre standard vid en senare tidpunkt.
Vi kan konstatera att det kortsiktiga mål som regeringen har beträffande standard på E4 inte står i överensstämmelse med OKB-avtalet som förutsätter motorvägsstandard på sträckan Söderhamn--Enånger. En start av objekten innebär välkomna arbetstillfällen i regionen och ett avgörande steg i förverkligandet av projektet ''Snabbtåg Sundsvall-- Stockholm på 3 timmar''.
En starkt olycksbelastad vägsträcka skulle också åtgärdas. Den samordnade utbyggnaden av väg och järnväg mellan Söderhamn och Enånger måste igångsättas snarast eftersom den långa byggtiden (4 år) styr färdigställandet av hela OKB- projektet. Hindren för en omedelbar igångsättning är få. Det handlar om två regeringsbeslut. Nämligen dels expropriationstillståndet enligt Banverkets ansökan för OKB, dels ett beslut om vägstandarden. Byggstarten kan ske tre månader efter beslutet om Vägverkets förslag till standard (motorväg) väljs. Om 13 meters väg väljs blir byggstarten för E4 ca sex månader försenad. Byggandet av OKB kan ändå påbörjas, men begränsas då i omfattning till ca 80 miljoner kronor tills sambyggandet med E4 kan påbörjas.
I budgetpropositionen framhålls att målstandarden på vissa delar av E 4, E 20 och E 22 bör vara 13 m med rätt att avvika då det är uppenbart att en avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska effektivitetsvinster. Enligt vår mening talar mycket för att motorväg bör byggas på sträckan Söderhamn--Enånger. Vi förutsätter att innan beslut om målstandard tas regeringen gör en noggrann samhällsekonomisk bedömning av fördelarna med motorväg på denna sträcka och därvid beaktar de synpunkter som förs fram i motionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällsekonomiska bedömningar vid beslut om målstandard på vägar.
Stockholm den 25 januari 1995 Widar Andersson (s) Sinikka Bohlin (s) Agneta Brendt (s)