Sverige deltar som aktiv part inom det s.k. Barentssamarbetet där många länder samverkar i syfte främst att bidra till en fredlig och positiv utveckling i och av nordvästra Ryssland men också till att ge spridningseffekter av en sådan utveckling i det nordiska grannområdet.
En nödvändig förutsättning för detta är utvecklingen av Barentsregionens kommunikationssystem, vilket i dag inom samtliga direkt berörda länder har en tydlig nord-syd- struktur.
Järnvägssystemets utveckling är viktig i detta sammanhang. Dels därför att det på den ryska sidan är det helt dominerande landtransportsystemet och dels därför att avstånden är stora och väl lämpade för järnvägstransporter. Typen av transporter, som till stor del torde komma att utgöras av råvaror -- främst mineraler, stål- och skogsprodukter -- talar också för järnväg. Även i norra Sverige och Finland med liknande typ av basindustrier har ett väl utbyggt järnvägssystem avgörande betydelse.
Inom Barentsregionen finns ett antal strategiska ''saknade länkar'' i järnvägssystemet som skulle kunna komplettera befintliga banor till ett internationellt bannät som även har koppling till det europeiska. De två viktigaste av dessa är dels Salla--Kandalaksa (som planeringsmässigt förbereds för utbyggnad) och dels (Varitius-) Ledmozero--Kotsjkoma (som kan komma att färdigställas under 1995). Inom norra Sverige utgörs delarna i det internationella bannätet av Malmbanan och stambanan genom övre Norrland. Därtill kommer så Haparandabanan som utgör den enda landkopplingen mellan det ryska/finska järnvägssystemet och det svensk/norska.
Genom Öresundsförbindelsen knyts järnvägsnätet mellan Skandinavien och den europeiska kontinenten ihop på ett effektivt sätt. Med denna ökar också betydelsen av Haparandabanan.
En ytterligare faktor, som kan förstärka banans betydelse, är den pågående utbyggnaden av Luleå hamn.
Haparandabanan har i dag begränsad bärighet, är oelektrifierad och har åtminstone delvis ett läge som inte är anpassat till dagens förutsättningar.
Banans västra del har förstärkts genom insatser under de senaste åren. För att kunna möta en gynnsam ekonomisk utveckling i Barentsregionen är det emellertid nödvändigt att planera för och genomföra en etappvis vidare iståndsättning av banan. Detta som delar av åtgärder i ett vidare sammanhang, vilka tillsammans syftar till ett långsiktigt väl fungerande järnvägssystem i Barentsregionen.
Förslagen till en etappvis utveckling av banan bygger på det mer detaljerade underlag och de prioriteringar som redovisas i Banverkets rapport ''Järnvägen -- ett viktigt transportsystem i Barentsregionens utveckling'', RNP 1995:1.
På kort sikt bör i Sverige 1. Haparanda bangård byggas om så att omlastningshanteringen effektiviseras.
2. Utredas lämpliga åtgärder för övergång mellan olika spårvidder.
3. Utredas en ny kustnära länk mellan Kalix och Haparanda.
På lite längre sikt bör i Sverige 1. Byggas en ny elektrifierad länk Kalix--Haparanda.
2. Befintlig bana Kalix--Morjärv--Boden graderas upp för axellasten 25 ton samt vissa linjejusteringar genomföras.
3. Byggas en gemensam svensk/finsk omaxlingsstation i Haparanda.
4. Banan successivt kapacitetsanpassas.
5. Banan i sin helhet elektrifieras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Haparandabanan.
Stockholm den 25 januari 1995 Lennart Klockare (s) Leif Marklund (s) Ulf Kero (s) Birgitta Gidblom (s) Kristina Zakrisson (s) Lars U Granberg (s) Eva Persson Sellin (s)