Järnvägen som transportsystem på Nordkalotten är mycket
viktig. Näringslivets struktur och de långa avstånden
motiverar ett väl utbyggt och fungerande järnvägssystem. De
miljömässiga fördelarna med järnvägstransporter är vida
överlägsna landsvägstransporter.
Mot bakgrund av de ambitioner som finns att utveckla
samarbetet inom Barentsregionen är järnvägen en viktig del
i hela regionens infrastruktur.
Järnvägsnätet på Nordkalotten måste också betraktas som
en viktig del av det europeiska infrastrukturnätet för
järnvägstrafik.
Sverige och Finland är sedan den 1 januari 1995
medlemmar i Europeiska unionen. Det finns därför ännu
starkare motiv att utveckla järnvägstransporterna och öka
investeringarna i järnvägsnätet. Det skulle främja handeln,
näringslivet och den ekonomiska utvecklingen i dessa båda
länders norra regioner. Medlemskapet i EU gör det möjligt
att få hjälp till finansiering av sådana investeringar. Den
möjligheten som Finland och Sverige utnyttjar genom att på
ett tidigt stadium påbörja ett gemensamt utvecklings- och
planeringsarbete vad gäller järnvägskommunikationerna.
Fungerande kommunikationer har en avgörande betydelse
för en regions utveckling. Järnvägen är därvidlag en viktig
del. För östra Norrbotten är bandelen Boden--Haparanda av
stor betydelse.
Bandelen Boden--Haparanda byggdes för att bl.a.
möjliggöra järnvägsförbindelser mellan Nordnorge via
Malmbanan, Sverige och Finland med förbindelse till
Sovjetunionen. Banan som är enkelspårig har en längd av
166 km. På grund av banans låga standard råder det
hastighetsnedsättningar till 40--50 km/h under vissa
perioder. Den är dessutom inte elektrifierad.
Persontrafiken bedrivs inte längre på järnvägsdelen
Boden -- Haparanda. Endast godstransporter förekommer på
denna bandel. Godstransporterna utgörs huvudsakligen av
sågade trävaror, timmer, pappersmassa och papper.
I mitten av 1980-talet överfördes Haparandabanan från
stomjärnvägsnätet till länstrafikens ansvarsområde. Detta var
ett mindre väl genomtänkt beslut och till stor skada för
möjligheterna att utveckla näringslivet i denna del av
Norrbotten. Beslutet stod också i bjärt kontrast till
ambitionerna att utveckla ett nordiskt trafiksystem inom
järnvägens område.
På centerns initiativ föreslog fyrklöverregeringen att
Haparandabanan skulle återföras till stomjärnvägsnätet.
Detta blev också riksdagens beslut och innebar en ny
framtidstro till befolkningen i berörda kommuner. På
initiativ av centern i fyrklöverregeringen har anslagits
särskilda medel för att påbörja en upprustning av järnvägen.
Järnväg med svensk spårvidd finns idag till Torneå. Mellan
Haparanda och Torneå finns dessutom ett järnvägsspår med
finsk spårvidd. För att utveckla ett nordiskt järnvägsssystem
är det nu nödvändigt med betydande investeringar.
En fortsatt upprustning av Haparandabanan är nödvändig
för att godstrafiken skall kunna utvecklas. Investeringarna
bör t.ex. omfatta en ordentlig förstärkning av banvallen,
elektrifiering och en omaxlingsstation i Haparanda. Den bör
ingå som ett av de projekt som skall prioriteras inom ramen
för de satsningar på infrastrukturinvesteringar som skall ske
de närmaste åren. Investeringar i denna typ av infrastruktur
har också en väsentlig betydelse för att skapa arbetstillfällen
i östra Norrbotten som idag är en av landets hårdast drabbade
regioner. Detta bör ges regeringen till känna.
Utvecklingen i Ryssland med omfattande satsningar i
Murmanskområdet och på Kolahalvön kan skapa nya och
betydelsefulla utvecklingsmöjligheter för näringslivet och
transportsektorn. Eftersom Haparandabanan är den enda
fasta järnvägsförbindelsen mellan Norge/Sverige och
Finland/Ryssland skulle banan få en väsentlig betydelse för
kommunikationerna på Nordkalotten. Undertecknad
föreslog 1992 i en motion till riksdagen att en omfattande
studie av strategiska investeringar inom järnvägsområdet på
Nordkalotten borde genomföras. Banverket har nu i
rapporten ''Järnvägen -- ett viktigt transportsystem i
Barentsregionens utveckling'' visat på hur järnvägsnätet
inom hela Barentsregionen kan utvecklas.
Banverkets rapport bör ligga till grund för ett gemensamt
projektarbete mellan Sverige och Finland för utveckling av
järnvägsnätet inom hela Barentsregionen. Genom initiativ
från regeringarna i Sverige och Finland samt berörda
myndigheter i de båda länderna bör de aktuella projekten
aktualiseras inom EU.
I Banverkets rapport föreslås att en ny länk byggs mellan
Kalix och Haparanda. Enligt min uppfattning bör resurserna
i stället i sin helhet inriktas på en fortsatt och omfattande
upprustning av den nu befintliga sträckningen. I övrigt bör
förslagen i Banverkets rapport utgöra grund för ett
gemensamt investeringsprogram.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägsinvesteringar på
Nordkalotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt upprustning av bandelen
Boden--Haparanda.
Stockholm den 24 januari 1995
Per-Ola Eriksson (c)